Alla dessa sammanträffanden —

så jag gillar dem!

“Pray, are not the fine buns sold here 

in our town; was it not rare Chelsea buns? 

I bought one today in my walk; it cost 

me a penny; it was stale, and I did not like it…”

så skrev Jonathan Swift redan 1711.

 Jag bakar sällan "Chelsea buns", men har gjort det, under de senaste 30 eller 35 åren, när bullälskande gäster varit i antågande. Men så i går fick jag för mig att ta reda på varför de heter "Chelsea buns" — och får lära mig att det en gång i tiden var en påskbulle, som bakades i Chelsea. 

På gator, som inte längre finns, i London, låg i början av 1700-talet "Old Chelsea Bun House" som ibland kallades "the Old Original Chelsea Bun House" — ett bageri som gynnades av den kungliga familjen, och därför i folkmun kom att kallas "the Royal Bun House". Där skapades denna kryddiga bulle med fruktfyllning och kladdig glasyr, exakt när, hur eller varför har jag inte lyckats lista ut. Men det är klart att den blev populär redan från början — Jonathan Swift tycks ha varit tämligen ensam om att inte gilla bullen, i alla fall att ge officiellt uttryck för sitt misstycke. Drygt hundra år senare skrev Sir Richard Phillips i sin "A Morning Walk from London to Kew":

“Before me appeared shops so famed for Chelsea buns, which, for above thirty years, I have never passed without filling my pockets. In the original of these shops, for even of Chelsea buns there are counterfeits, are preserved mementos of domestic events, in the first half of the past century.”

och fortsätter:

“These buns have afforded a competency, and even wealth; to four generations of the same family; and it is singular; that their delicate flavour, lightness and richness, have never been successfully imitated.”

De var lika populära som dagens "cronuts", ibland fick polis tillkallas för att skapa reda bland de köande kunderna.

Charles Dickens skrev om bullarna i flera av sina romaner, liksom Lewis Carroll i "A Tangled Tale" (1880), skrev: “Give her a Chelsea bun, miss! That’s what most young ladies like best”

Och inte nog med det just i går försökte jag utan framgång ta reda på varifrån ordet tuck (i "tuck box" och "tuck shop") kommer. Så hittar jag den här artikeln om bullarna och får lära mig att så småningom kom bullarna att bakas och säljas även av andra bagerier, och:

"In 1850, local baker Joseph Tuck (whose name the term ‘tuck shop’ comes from) created a variation, the Hackney bun, at his famous bakery in Goldsmith’s Row, E2. It’s similar to the Chelsea bun, except that the currants are soaked in booze first."

Helt oförhappandes fick jag svar på två hitintills obesvarade frågor, på en sökning!

Nätet vimlar av recept på "Chelsea buns", ett av dem hittar du här.

Fragrant as honey and sweeter in taste!

As flaky and white as if baked by the light,

As the flesh of an infant soft, doughy and slight.