Om att katalogisera

För rätt precis tre år sedan berättade jag i ett inlägg hur jag börjat katalogisera våra böcker, den här gången i datorn. Tro nu inte att jag tappade sugen och la’ av bara för att jag inte nämnt saken igen — nej då, jag katalogiserar oförtrutet vidare. Men det går långsamt, ibland för jag in rätt många böcker i ett svep, men så kan det gå perioder då jag inte ens kommer ihåg att jag ska föra in de nya böckerna.
Men nu kan jag berätta att det funkar — till och med bättre än jag trodde när jag började. Jag kan länka till lämpliga artiklar och recensioner på nätet, och jag har börjat skriva in lämpliga ledord som etiketter. Till exempel natur, katter eller namn på ett land som förekommer i boken — för ibland minns jag ju varken titel eller författare, har bara en vag idé om vad boken handlar om.
En sidoeffekt av att organisera sina böcker är att jag blir sugen på att läsa om många av dem, när jag plötsligt ser titeln och en bild av boken. Om det är bra eller inte, har jag inte kommit fram till ännu. Med alla olästa böcker som väntar är det naturligtvis korkat att sätta sig tillrätta med de gamla go’bitarna, men ibland är återseendet så glatt att det lyfter upp mig över dagens horisont.
Tänkte att, vare sig jag läser om eller inte, så kan jag ju presentera en del av de gamla vännerna — när andan faller på. Det blir alltså snarare presenta-tioner än recensioner, eftersom jag själv inte är särskilt road av recensioner.  
Och jag börjar med ett par, inte särskilt gamla böcker, “Fax Me a Bagel” och “ Never Nosh a Matzo Ball” av Sharon Kahn.