Om att vika ut sig

An Obliging Chimp Shows off the 

Splayed Big Toe Typical of Ape Feet

Innan jag gjorde kväll i går, tog jag den sedvanliga bloggrundan, och som alltid, genererade den en hel del tankar. Som jag nyligen hört ännu fler historier om vad som kan hända, om man är för öppen-hjärtlig, rörde sig mina funderingar återigen kring exhibitionismen som frodas på nätet. Ja, jag vet, jag återkommer regelbundet till ämnet eftersom det fascinerar mig. 
Tidigare på da'n hade jag talat i telefon med en kompis som jag sällan träffar, hon berättade om en del nya kläder och gardiner — vi talade säkert en kvart om färgen på knappar och olika sätt att hänga upp gardiner. Men därifrån är ju steget långt till att berätta det för hela världen, på sin blogg.  Så där satt jag och grunnade över den nya öppenheten — när och hur började den. Är det samma fenomen som gör att alla (nåja, många) tror sig om att skriva läsvärda böcker. Jag tänker på alla som förr valde att bränna brev, dagböcker och allt personligt — det känns avlägset.

Så Göran Rosenbergs “Tankar för dagen”, blev bara en fortsättning på mina egna tankar. (Ta’r bara fem minuter att lyssna till.)
När jag sen läste de kommentarer som kommit in blev jag tvungen att lyssna en gång till på program-met. Dessa kommentarer visar tydligt hur olika vi uppfattar något vi hört eller läst. Uppriktigt sagt förstod jag inte ens allt som sades i kommen-tarerna, vilket för in mina tankar på ett nytt spår — hur kan jag vara säker på att motparten förstår vad jag menar. Ofta är vi så enkelspåriga och så inne i vår egen tankegång att vi inte ta’r oss tid att lyssna till vad som egentligen sägs (eller skrivs), och sällan tänker vi igenom det ytterligare en gång för att försäkra oss om att vi förstått innebörden av vad som sagts, och att vi inte bara lägger in våra egna tankar och synpunkter i det.