Begravd under minnen

An Elegant Lady Shows off Her Jewellery

Det är inte helt riskfritt att börja bläddra i gamla böcker — minnen och associationer väller fram som en yster bäck om våren.
Nu senast var det Susan Coolidges (Sarah Chauncey Woolsey) bok “What Katy Did”, som väckte många minnen till liv. 
.
"Let's play we're grown up," said Cecy, "and tell what we mean to do."

"Well," said Clover, "you begin. What do you mean to do?"

"I mean to have a black silk dress, and pink roses in my bonnet, and a white muslin long-shawl," said Cecy; "and I mean to look exactly like Minerva Clark! I shall be very good, too; as good as Mrs. Bedell, only a great deal prettier. All the young gentlemen will want me to go and ride, but I shan't notice them at all, because you know I shall always be teaching in Sunday-school, and visiting the poor. And some day, when I am bending over an old woman and feeding her with currant jelly, a poet will come along and see me, and he'll go home and write a poem about me," concluded Cecy, triumphantly.

Cecy, som här berättar om sina nobla framtids-drömmar, var tretton år vid det här tillfället. Jag var nog ett par yngre när samma diskussion uppstod bland tjejerna i min klass. Min kompis Siv beskrev en klänning hon skulle ha — färgen minns jag inte, men jag minns att den skulle vara snäv och ha knappar hela vägen fram, som skulle gå snett från vänstra axeln och ned till fållen på höger sida. Så skulle hon ha långa rödlackerade naglar och läppstift i samma färg. 
När jag sa’ att jag varken skulle ha läppstift eller nagellack, blev jag utskrattad — det hade ju alla vuxna, så det var alla säkra på att jag också skulle ha. Men det har jag faktiskt inte haft — visserligen hade jag en kort period i livet då jag la’ an på att vara dam, men det gick snabbt över och läppstift och nagellack ingick inte i den utstyrseln.
Framtidsplaner hade vi också, om än inte fullt så altruistiska som Cecys. Men inte långt ifrån, vi hade läst Enid Blytons “St. Clare böcker”, och hade bestämt oss för att grunda en internatskola. Eftersom vi inte visste något om helgon, och inte förstod oss på det där St., så tänkte vi kalla skolan St. XXX. Vi hade samma förled i våra efternamn, så de tre exen representerar dessa tre bokstäver.
Vi kom så långt i våra planer att vi började göra ritningar över skolan och gjorde ett antal schemata.

Ordet elegant använde vi nog aldrig — det var flott Siv ville vara.