Don Motis ringar är kanske inte helt lättburna — men nog är de charmiga. Den övre heter "Messenger boy", den andra hittade jag inget namn på.
Talar man om telegrampojkar så måste man nämna Homer Macauley, den fjortonårige pojken i William Saroyans bok “The Human Comedy” (“Den mänskliga komedin), som på kvällarna cyklar runt som telegrampojke. Eftersom det är under andra världskriget betyder det att han ibland kommer med dödsbud till familjer. Ändå är det inte en sorglig bok, djupt mänsklig och med mycket värme — men inte sorglig.
oh, en till av mina favoritböcker! har du läst hans andra böcker?
SvaraRaderanär jag gick i skolan läste vi aram saroyans dikter i litterarära klubben, en del av tjejerna skrev beundrar post till honom.
ringarna är fina men verkar väldigt opraktiska!
Debbie,
SvaraRaderaJag har bara läst några av hans böcker förutom "The Human Comedy" - "My Name is Aram", tycker jag mycket om, men inte de som mest handlar om boxning.
Sones lyrik har jag aldrig förstått mig på - men i sanningens namn inte läst så värst mycket av den, och inte ansträngt mig. Jag minns också hur populär han var bland tonårstjejer. Undrar om "Seventeen" inte publicerade honom regelbundet.
Margaretha
Tror inte jag läst ngt av Saroyan alls även om namnet är bekant. Synd att han är för ung för att finnas på Projekt Gutenberg och för gammal för att finnas som ebok på bibblan. Då får man gå till bibblan och beställa fram honom, skulle jag tro.
SvaraRaderaRingarna är väldigt skojiga men obärbara. När jag gör ett smycke har jag alltid användbarheten i tankarna. Det får inte haka upp sig eller skava eller snurra sig fel. Inte alla formgivare har de tankarna! Jag tänker t ex på Norrgavel som gör prisbelönta vackra svindyra möbler som ibland är omöjliga att sitta ordentligt i. Vad ska man med en sån soffa till??
Olgakatt,
SvaraRadera"The Human Comedy" finns hos Bokus för 72:- och "My Name is Aram" för 104:-, förutom flera av hans andra böcker. Annars kanske man kan hitta en del på antikvariat. Och som du säger kan säkert biblioteket skaka fram en del av böckerna.
Det där med oandvändbara desajnade prylar har jag lite svårt för - även om jag tycker att de här ringarna är fina. Att titta på - inte äga!
Hade en väninna som började gjuta i tenn. Tror bara hon hällde tennet i vatten, och det blev vad det blev - se'n klistrade hon fast en broschnål på baksidan. Skickade mig en binge och bad om ett utlåtande. Tror hon hoppades på inbjudan till vårt kollektiv. Svårt! Men jag påpekade att smycken inte fick ha delar som kunde förstöra kläder. Hörde aldrig mer av henne!
Margaretha