För minnet eller sterbhuset?

The Christmas Tree

Ditz

I vår familj är presenter och böcker snudd på synonymer, och så här i julklappstider kom jag och en väninna att diskutera lämpliga julklappsböcker. Därifrån var steget inte långt till att tala om lämpliga presentinslagningar — och huruvida man ska skriva några rader på titelbladet eller ej. Här gick våra åsikter isär, väninnan tyckte att det är upprörande att “kladda” i böcker. Jag uppskattar ett par rader, med ett datum och givarens namn — eller om jag själv köper boken, skriver jag ofta var jag köpte boken, och kanske några rader om omständigheterna kring köpet. Jag tycker inte att det är att kladda, och jag tycker att det är roligt att se vem som ägt böckerna före mig, vare sig det är släkt eller, om jag köpt boken antikvariskt, det är helt främmande människor.

Jag visade väninnan några böcker som jag blir glad varje gång jag öppnar, som en anmoders bok med dikter av Ibsen, där det förutom hennes namn står, julafton 1879. Hennes man har i en bok han skrivit, tillägnat henne boken med en lång dikt. Första versen lyder:

Till Ellen

Min älskling, här är boken som Du bad,

Att jag Dig skulle skänka till ett minne.

Ditt milda öga blick må därinne..

Det skall ej finna brist, på varje rad.

eftersom jag är skannerlös

kommer bilden från nätet

Jo, väninnan höll motvilligt med om det var ju intressant eftersom det var historia, liksom hon godkände en annan bok med dedikation av en känd författare. Men jag fick nog en känsla av att det var mer ett pekuniärt intresse. Däremot kunde hon inte se det charmiga i den rätt medfarna boken “The Big Chocolate Cookbook” av Gertrude Parke. Den har spår av choklad på baksidan av det slitna skyddsomslaget, och på titelbladet står med prydlig handstil:

Christmas 1969

A sweet cookbook for a sweet cook(is)

Love,

Alan, Judith and Elisabeth

Och naturligtvis har jag lagt till:

margaretha

på strand

i

new york

26.IV.96

hur skulle jag annars minnas vilken dag det var? Strand är förresten min favoritbokhandel, där man hittar både begagnade och nya böcker — jag rekommenderar ett besök där, om du kommer till New York. Jag skulle nästan tro att de piffat upp affären sen jag var där, då var det en trång, dammig och härlig butik att gå på skattjakt i.

Så värst många av bokens recept har jag inte provat, men häromdagen behövde jag en present och provade

CHOCOLATE WALNUT DELIGHTS

¾ cup butter (c:a 175 g)

1 cup firmly packed brown sugar

1 egg

¼ cup corn syrup

3 ounces chocolate (squares, melted and cooled, or envelopes)

1¾ cups sifted flour

2 teaspoons baking soda

½ teaspoon grund cinnamon

½ teaspoon grund allspice

¼ teaspoon grated nutmeg

Walnut halves

1. Cream the butter and sugar together until creamy. Add the egg and beat well. Add the corn syrup and the cooled chocolate.

2. Sift the flour, baking soda and spices together, and beat into the first mixture. Cchill.

3. Roll into small balls, place on unbuttered cooky sheets, and press a walnut half on each cooky. Allow rom between the cookies as they will spread as they bake.

Bake in a 350°F. Oven for abort 15 minutes. Allow to cool slightly before removing to cake racks.

Makes 30 to 36 cookies.

Ingen bild eftersom jag som bekant inte bara är skannerlös, utan även kameralös.

Jag följde i stort sett receptet, men minskade som vanligt på sockermängden (muscovadosocker). Sirap har jag sällan hemma, men hittade en slurk mörk sirap. Skulle tro att jag nästan dubblade kryddorna, eftersom jag tyckte degen smakade mesigt — dessutom skvätte jag i mald nejlika.

Mina provkakor blev torra och trista, så jag gjorde dem något större och gräddade dem i mellan 12 och 13 minuter.