Bilden från Save Ohio History
Ljusstöperskan
Stilla tindrar stjärnan.
Tärnan står vid tjärnan,
doppar de drypande vekar
i oxars och vädrars talg.
Brasan på fönstret lyser,
lockar vandrarn som fryser:
Kom till julens lekar
och ljuvliga rus och svalg!
Ljus, o ljus, du tecknar din stig
på drivorna vårlöksgul.
Ljus, o ljus, du blommar för mig
som kommer ur mörksens skjul.
Tag mig till nåder, tärna
Dig vill jag tjäna gärna,
dig vill min tro jag bjuda
som ärlig och rask ung dräng.
Makt har jag ej och medel,
klen är min orlovssedel,
dock kan jag ister sjuda
och lysa en mö i säng.
Städ mig till ljusknekt och låt mig gå
med ditt bloss i den mörka helg!
Tänd för mig dina ögon två,
och lys som en vårfrusälg!
Rör i din kittel, häxa!
Låt dina vekar växa,
växa till träd med grenar
och ensliga liljespön.
Snart skola ställ och krona
stå som i kör ocb tona
hymnen om sol som lenar
himmelskt på vintersnön.
Jordisk och grov jag föga förstår
din skära ljusmelodi,
känner blott sus av ditt ljusa hår,
din ljusa vår däri.
Ljusen skall jag snyta.
Doppa skall jag i gryta,
stora vörtbrödsskivor
och skummande, mäktigt flott.
Bägarn skall glimma på skänken
folket skall stimma på bänken.
Här inom höga drivor
velom vi jula gott.
Troll och ulvar nalkas vår by
och ärna oss harm och sorg.
Stöper du ljus, så stöper jag bly
att värna vår glädjes borg.
Stilla tindrar stjärnan.
Svennen sitter hos tärnan.
Liver är ljusa tankar
och honung och njuratalg.
Väsen ur vita sagor
dansa i eld och flagor,
dansa tills kol och dankar
slockna i nattens svalg.
Julevind och julepsalm
ljuda i stilla kväll.
Drängen somnar på julehalm
och tärnan i killingsfäll.
Erik Axel Karlfeldt
Tack för dikten - den har jag inte läst förut!
SvaraRaderaUndrar hur det luktade när de brann, talgljusen av "oxar och vädrars talg".
Vilket leder mig till associationen av de feta fågelungar (lunnefåglarnas? sillgrisslornas?, minns inte det) som färingarna förr plockade i bona på fågelbergen och kunde sätta en veke direkt i och använda som ljus... Hu.
Olgakatt,
SvaraRaderaDet är säkert väldigt många saker vi ska vara tacksamma för att vi slipper uppleva nu för tiden!
Så roligt att jag kunde peka på något du inte läst tidigare! Jag kom att tänka på dikten när vi diskuterade vekar - "Ljusen skall jag snyta." och jag började fundera över hur vanligt det är att man säger att man snyter ljusen.
Margaretha
Minns att vi i träslöjden fick stöpa ljus. Vi hade en stor behållaren med den flytande massan. Så gick vi runt, runt och doppade våra vekar och till slut hade det blivit ljus. Inte så raka och fina som de man köper i affären, men de var charmiga.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaAtt stöpa ljus med ungar ska vara roligt - då får man ta' att ljusen blir charmiga. DEt gäller bara att var tillräckligt många vuxna med, så man kan ta' små gossar i hampan när de börjar slåss bredvid de varma stearinet.
Margaretha
Har aldrig hört uttrycket att snyta ljus, men förstår ju vad man menar med det. Har heller aldrig läst dikten - intressant rimsmide, kallas kanske något speciellt om man rimmar som han gör, eller?
SvaraRaderaIngrid,
SvaraRaderaI min ungdom kunde jag faktiskt skilja på knittelvers (som den häftiga Lars Wivallius skrev) och sonetter (som den like häftige Billyboy [Shalkespeare alltså] skrev), men tack och lov har allt detta sjunkit i glömskan hav, och nu kan jag låta mig hänföras av lyrik utan att analysera den.
Jag har alltså ingen aning om, huruvida “Ljusstöperskan” är skriven på något vedertaget versmått. Han var ju otroligt kreativ, den gode Erik Axel, och nydanande, och skapade såväl nya ord som versmått.
Margaretha