Ordet ljus har hängt med sedan runspråklig tid.
For för en tid se’n på slingriga byvägar en mörk kväll, och kunde notera att det fanns en belyst gran utanför nästan varje hus. Och var det inte en belyst gran, så nog hade man fått upp ljusslingor i sina fruktträd eller till och med införskaffat en hiskelig tomte med renar och allt. Men på den sju mil långa färden såg jag bara två granar med kulört belysning. Det må vara hur smaklöst som helst, men kulörta lampor i granarna väcker massor med glada minnen hos mig.
Vi använde vår urgamla amerikanska julgransbelysning ända tills den dog, ungefär samtidigt som jag började skolan. Och som det plägar vara med barndomsminnen, så blir de lätt normgivande för återstoden av livet.
Hur det är nu, vet jag inte, men i min barndom tycktes det vara så att kulört belysning användes bara norrut i landet. Vi åkte ju till Härjedalen varje jul, och någonstans norr om Rättvik började de kulörta lamporna dyka upp — och norr om Orsa, fanns det så gott som inga andra.
Att resa på kvällen, när det lyser i var och varannan stuga, ger en bedräglig känsla av hemtrevnad och frid. Jag har ofta undrat i hur många av alla upplysta hem, som det är lika trevligt som man frestas att tro när när man far förbi i vintermörkret.
Spirit of Christmas
Thomas Kinkade, älskad och hatad konstnär, har insett att det välkomnande ljuset är kommersiellt gångbart. Han marknadsför sig som “Thomas Kinkade, Painter of Light”. Mellan 1997 och 2005, lär han ha dragit in 53 millioner dollar på sina insmickrande målningar.
De kulörta lamporna i granen påminner mig om Kalle Anka och hur jag tyckte mycket i USA faktiskt såg ut som i Kalle Anka. Men snyggt, nej. Jag minns en belysning där flera lampor blinkade och jag trodde det var glappkontakt och försökte skruva fast dem bättre tills jag fick besked att det skulle vara så. Vi har ingen utebelysning förut men nu har jag köpt en liten slinga till en liten tuja i kruka. Den drivs med batteri som jag just har konstaterat räcker en vecka. Jag vill inte ha en kabel liggande som man kan snubbla på och batterikostnaden är överkomlig för den tid det behövs.
SvaraRaderaDet är trevligt med alla ljus i fönster och utomhus i denna mörka tid. Säkert inte lika fridfullt överallt som det ser ut, dock. Jag tänker på alla barn som ska se sina föräldrar och släktingar berusade nu vid Lucia och i juletid.
Det är inte lätt när det är svårt och svårt tycks det vara vad gäller vår upplysning i dubbel bemärkelse. Nu pratar man om (I Finland) ljusföroreningar. Ingen människa lär ska må bra av allt överflöd som strålar ut från de flesta hem. Djuren blir störda och miljön får stryka på foten.
SvaraRaderaMåste skratta gott och igenkännande när jag läste om Olgakatts försök att återställa ordningen i den glappande julgransbelysningen.
Karin
haha, jag skulle också berätta om blinkande lampor. vi köpte en sån belysning när jag var 6 år, och jag tyckte det var det finaste jag sett. Vi skaffade en ny kanske 10 år senare när vår katt fick som ett anfall varje gång hon kom in i rummet med den granen. så det är nog som pettas säger att det är inte nyttigt.
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaJa, till och med granarna har gått från att vara glesa vackra skogsgranar, till odlade träd med Disneygranar som förebild.
Granar som snurrar runt och spelar julsånger allt under det att det kommer ett vitt pulver ur ett rör i toppen på granen går inte heller av för hackor.
Tänk om alla, inte bara barnen, kunde få uppleva en vit jul.
Karin,
Ljusföroreningar är nog ett större problem än vi hitintills har fattat. Dessutom är det ofta smaklöst - med mitt mått mätt.
Debbie,
Din smak har tydligen förädlats med åren! Stackars katt, jag hoppas hon blev bra när ni bytte belysning.
Margaretha
Här i USA har man gått till överdrift i många trädgårdar. Mindre Disney-parker med ljus, renar, tomar och allt möjligt i överflöd. Har man litet ljus i ett träd, en gran med belysning och kanske några adventsljusstakar tycker jag det kan vara vackert. Kan inte med Thomas Kinkade men vet att många älskar hans "konst".
SvaraRaderaGlömde att säga att jag inte kan med kinkade, varken som person eller s.k. konstnär.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaDet finns nog en del ljusfanatiker här också - men inte alls i samma utsträckning som i U.S.A.
Jag tycker också att det är trevligt med någon utomhusbelysning, och ljus i fönstren. Men jag är lite förvånad över att det i många hus ser ut som om de har varenda lampa tänd - både för privatekonomins och miljöns skull.
Nej, Kinkade är verkligen inte i min smak.
Debbie,
Nej, han är förfärlig. Och jag har ju läst om alla hans snedsteg. Dessutom hade tidskriften "Konstnären" en artikel om honom för något år sedan, de var definitivt inte glada i varken hans konst, eller det bemötandet de fick när de ville skriva om honom. Tyvärr minns jag inte mycket av artikeln, ska se om jag kan hitta den.
Margaretha