Alfred Eisenstaedt
6 december 1898 – 24 augusti 1995
Fotojournalismens fader kallas han ibland, den lille store fotografen, som aldrig gjorde något väsen av sig.
"My style hasn't changed much in all these sixty years," he explained. "I still use, most of the time, existing light and try not to push people around. I have to be as much a diplomat as a photographer. People often don't take me seriously because I carry so little equipment and make so little fuss. When I married in 1949, my wife asked me. 'But where are your real cameras?' I never carried a lot of equipment. My motto has always been, 'Keep it simple.'"
Om sitt kameraval sa’ han:
"because you can hold a Rolleiflex without raising it to your eye; so they didn't see me taking the pictures." Eisenstaedt was speaking of the time he photographed American soldiers saying farewell to their wives and sweethearts in 1944 on assignment for Life. "I just kept motionless like a statue." he said. "They never saw me clicking away. For the kind of photography I do, one has to be very unobtrusive and to blend in with the crowd."
Honom har jag aldrig hört tals om. Jätteintressant!
SvaraRaderaKicki,
SvaraRaderaNej, han är kanske inte så känd här som i Amerika, men han är väl värd att lära känna.
Margaretha
En av mina stora förebilder! Både privat och i yrket. Där har många bloggare något att lära, så mycket dåliga bilder som visas, har bloggare ingen självkritik?
SvaraRaderaÅh, Rolliflex! Jag fattade nog aldrig hur bra den var och till sist gav jag bort den. Han har en poäng där att man kunde ta bilder utan att folk kände sig "tagna".
SvaraRaderaRolleiflex, stavas det tydligen. Jag som alltid skrivit Rolliflex!
SvaraRaderaKolja,
SvaraRaderaHan var suverän!
Jag har nog undrat det samma om somliga bloggare, och har kommit fram till att vi har olika inställning till vad vi säger och visar. Tror inte ens att de är medvetna om att de har något att lära.
Karin,
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
I Sverige har vi ju alltid uttalat det som Rolli - så det vill till att man läser på sin kamera om man ska kunna stava till det.
Vi var en riktig Rollei familj ett tag, med ett antal olika sorter och storlekar. Jag gillade spegelreflexkameror just därför att man kunde fotografera utan att det märktes alltför väl. Det vill säga en del av dem slamrade ju så in i norden när man knäppte. Minns att min far stod uppe på läktaren med sin Hasselbladare, vid min konfirmation, och fast han passade på att fotografera när orgeln dånade som mest, hörde jag fram till första bänken att han fotograferade!
Margaretha