Nudistpolka

Inte dansar jag vals, nej det passar ej alls
i nudistens attityd, för i valsen är man pryd,
men se polkan går i nord som i syd.
Uti dur, går i ur, går i skur, är kultur,
har en frisk och frejdig fart,
o vad det är underbart att få naken dansa polka.

Ofta funderar jag över varför ett visst minne kommer för en. I dag började jag nynna på "Nudistpolka", utan att kunna räkna ut varför.
Den melodin utlöser två minnen, den äldsta från min barndom när jag köpte "Roslagsvår", inspelad på stenkaka — på baksidan fanns just "Nudistpolka".
Det andra minnet härrör sig från Winnipeg, där jag nå'n gång i tonåren, tillsammans med kompisen Joan, var nere på sta'n och handlade julklappar. Lätt slitna slank vi in på en restaurang för att äta lunch. Ett enkelt ställe där borden stod tätt, och musik från skrälliga högtalare påtvangs gästerna. Plötsligt tonar "Nudistpolka" ut i rummet, och jag kan inte låta bli att skratta, visserligen var det en orkestrerad variant utan sång, men delar av texten steg upp till ytan och jag gav Joanie en improviserad översättning.
Då hörs ett bullrande magskratt från grannbordet, den jultomtelika mannen där tyckte att det var en jättetrevlig sång, medan hans lilla fru bara såg sur ut.