A Kitchen Maid seen through a Window Cleaning PotsLouis de Moni
.
En dag nyligen, när jag diskade — för hand — dök det upp ett av dessa många minnen från det förgångna.
Mor och jag slank in på ett litet fik på Regeringsgatan, ett av många små mörka hak med bara några få bord och en ensam kvinna bakom disken. Redan då, på 60-talet, undrade vi nog hur den här sortens servering kunde gå ihop, eftersom man nästan alltid var den enda kunden.
Som vanligt blev besöket längre än planerat eftersom innehavaren var en pratsam dam. Jag minns att hon talade om hur besvärligt hon hade det med kvinnan som diskade åt henne. Hon stod nämligen hela tiden och hällde över lortigt diskvatten i det rena skölj-vattnet. (Tvångsneuros?)
Av denna inte särskilt minnesvärda historia dra'r jag två slutsatser, för det första att man så sent som på 60-talet diskade för hand även på kaféer, och för det andra att man i alla tider har småpratat med män-niskor man möter. Eller gör man det inte längre i samma utsträckning och det är därför jag så ofta hör att vi är dåliga på att konversera främlingar. Jag är uppväxt med småprat, på den tiden man var tvungen att gå i en mängd butiker för att handla, tog det sin rundliga tid, när allt från vädret till världspolitiken skulle avhandlas — i varje butik. Och det var inte bara i mjölkaffären, speceriaffären och kaffehandeln där vi var stamkunder — det var likadant i varenda butik.
Mor och jag slank in på ett litet fik på Regeringsgatan, ett av många små mörka hak med bara några få bord och en ensam kvinna bakom disken. Redan då, på 60-talet, undrade vi nog hur den här sortens servering kunde gå ihop, eftersom man nästan alltid var den enda kunden.
Som vanligt blev besöket längre än planerat eftersom innehavaren var en pratsam dam. Jag minns att hon talade om hur besvärligt hon hade det med kvinnan som diskade åt henne. Hon stod nämligen hela tiden och hällde över lortigt diskvatten i det rena skölj-vattnet. (Tvångsneuros?)
Av denna inte särskilt minnesvärda historia dra'r jag två slutsatser, för det första att man så sent som på 60-talet diskade för hand även på kaféer, och för det andra att man i alla tider har småpratat med män-niskor man möter. Eller gör man det inte längre i samma utsträckning och det är därför jag så ofta hör att vi är dåliga på att konversera främlingar. Jag är uppväxt med småprat, på den tiden man var tvungen att gå i en mängd butiker för att handla, tog det sin rundliga tid, när allt från vädret till världspolitiken skulle avhandlas — i varje butik. Och det var inte bara i mjölkaffären, speceriaffären och kaffehandeln där vi var stamkunder — det var likadant i varenda butik.
För att inte tala om alla som man pratade med på vägen till affären och hem igen...åtminstone i en småstad som Mariehamn...
SvaraRaderaminns
Karin
Karin,
SvaraRaderaI Stockholm var kanske "faran" att möta bekanta inte lika stor som i Mariehamn - men visste hände det. Söder på den tiden var lite av en småstad i staden.
Margaretha
Vi här på landet pratar alltid med varandra om vi väntar på bussen eller sitter tillsammans i något väntrum. Jag har väldigt lätt för att prata med okända människor - men det kanske beror på att jag är så intresserad av människor överhuvudtaget.
SvaraRaderaMin farmor var döv och pratade gärna för sig själv. (Hon hade säkert hört med dagens digitala hörapparater...) Men jag minns att hon ofta suckade och sa: "Vad är det som är evigt? Jo, disken är evig." Även om man har diskmaskin är den evig...
Ingrid,
SvaraRaderaOch min mormor lär ha sagt: "you cook and eat and wash up and then you cook and eat and wash up and then..."
Jag tror faktiskt att de flesta människor vill ha kontakt med sina medmänniskor. Se'n finns det gånger jag är så trött att jag undviker ögonkontakt med alla som kommer i min väg, men sådana dagar har nog alla ibland.
Fast med alla kommentarer om hur stela, tråkiga och oartiga svenskarna är, så har jag börjat undra om det är den yngre generationen som inte vågar ge sig i slang med obekanta.
Margaretha
Idag småpratade jag en lång stund med flickan som expedierade mig på apoteket, hon undrade om mitt etui för kontokort var bra, hon hade funderat på att köpa ett likadant.
SvaraRaderaI vår by pratar vi med varandra och hälsar när vi möts, kanske inte när vi "vimlar" i centrum men annars.
Olgakatt,
SvaraRaderaVad jag har börjat grunna på, är om de som är, låt säga under 40 år, talar med varandr på samma vis som vi gör. I många affärer är ju expediterna tämligen unga.
Min erfarenhet är att det sociala kittet, konversationen, finns även i storstäder. Men jag besöker säkert inte samma ställen som de som har en annan åsikt. Dessutom tycker jag att det är roligt att se hur lång tid det ta'r att få en snorkig person att tina upp, de få gånger jag träffar på en.
Margaretha
med filt och ylletröja