tisdag 21 december 2010

Livsglädje

Upplagd av kl.
Etiketter:

11 kommentarer:

  1. Karin på FOX21 december 2010 kl. 18:02

    Tack, det gav mig lite extra energi!

    SvaraRadera
  2. em21 december 2010 kl. 18:12

    Karin,
    Tänk om man hade SÅ mycket energi!
    Margaretha
    som önsketänker

    SvaraRadera
  3. Äventyret framtiden21 december 2010 kl. 18:47

    Så bra att ha olika små filmer att titta in på, den här blir jag så väldigt glad av...getter är getter, säger
    Karin
    som bor i Geta

    SvaraRadera
  4. em21 december 2010 kl. 18:57

    GetaKarin,
    Visst pigger de små killingarn upp en.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Viola_T21 december 2010 kl. 20:46

    Gullanligen... så sött och upplivande!

    SvaraRadera
  6. olgakatt21 december 2010 kl. 21:01

    Dom här glada getterna påminner mig om en gång jag var i en djurpark där man hade en särskild hage där barnen kunde gå in och klappa kaniner och getter, bla, men också leka i klätterställningar och rutschkanor. Gissa vilka som mest åkte rutschkana! Jo, getterna! Jättefestliga djur, getter. Och god ost blir det också.

    SvaraRadera
  7. em21 december 2010 kl. 21:14

    Viola,
    Ja, visst är de gulliga - kan inte låta bli att skratta åt dem.

    Olgakatt,
    Hade en väninna som hade getter, så jag lärde mig att de var verkliga personligheter - och egensinniga.
    Fast getost har jag ännu inte lärt mig att tycka om.

    Margaretha

    SvaraRadera
  8. Musikanta21 december 2010 kl. 23:38

    Tänker osökt på mina minsta barnbarn när jag ser getterna. Ingen större skillnad...

    SvaraRadera
  9. em22 december 2010 kl. 11:37

    Ingrid,
    Nej, det är ingen större skillnad på barn, valpar, kalvar, killingar, lamm, föl eller vad nu de olika ungarna heter.
    Innan jag somnade funderade jag över när det slutar att vara gulligt när en människa skuttar och hoppar, och när det bara blir genant.
    Kom fram till att det bara är gulligt så länge barnet är omedvetet. Se'n blir det effektsökeri och odrägligt.
    Margaretha
    som inte har hoppat och skuttat på länge

    SvaraRadera
  10. Mian24 december 2010 kl. 23:08

    Jag skulle kunna tänka mig att vara get i mitt nästa liv, det ser härligt ut!

    SvaraRadera
  11. em25 december 2010 kl. 11:37

    Mian,
    Ingen dum idé - i synnerhet som jag inte tror att man föder upp getter för att slakta dem. Garanterat liv efter jul!
    god fortsättning!
    Margaretha

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)