Grattis Clara!

Clarissa Harlowe "Clara" Barton
25 december 1821 – 12 april 1912

.

Clara Bartons första patient var hennes bror David. När hon var elva år föll han ned från en taksparre i en loge. Hon vårdade honom i tre år, skötte hans medici-nering och även åderlåtningen.
Som 17-åring blev hon lärare och undervisade i sex år innan hon öppnade sin egen skola i North Oxford, Massachusetts.
Hon vidareutbildade sig och fortsatte att undervisa och öppnade ännu en skola i New Jersey. När skol-styrelsen vägrade att anställa henne som föreståndare för skolan, med en högre lön, utan gav tjänsten åt en man, slutade hon sin tjänst. Clara flyttade till Washington DC, där hon arbetade som kontorist på patentverket.

När inbördeskriget bröt ut 1861, sa' hon upp sig från sin tjänst och anmälde sig som frivillig. I början av krigen skötte hon administrationen av förbandsmateriel och annat material. Senare blev hon chef för nordstaternas sjuksköterskor.
Efter kriget föreläste hon om sina erfarenheter från kriget, samtidigt som hon engagerade sig i kvinno-saksfrågor och de svartas rättigheter. Samtidigt fortsatte hon ett arbete hon inlett i krigets slutskede med att ta' reda på vad som hänt med soldater som anmälts som saknade.
Det hårda och myckna arbetet ledde till ett psykiskt sammanbrott och hennes läkare ordinerade en Europaresa. På den resan hörde hon talas om Röda korset, och åtta år senare, 1881 var hon med och grundade Aamerikanska Röda korset, vars första president hon blev. En post hon behöll till 1904, då hon avgick efter kritik för sin ledarstil.
De kommande åtta åren bodde hon i Maryland, där hon höll sig à jour med vad som hände i världen och förde ett aktivt och rikt liv, som inkluderade ridturer på sin häst.
Hon dog i sviterna efter en fökylning när hon var 89 år.

Hon levde efter devisen "You must never so much as think whether you like it or not, whether it is bearable or not; you must never think of anything except the need, and how to meet it."