Äntligen kommer mina baktankar

The Bread is Baked

Peter Seal

.

Säden mognar i solens sken
males till säd och bakas till bröd
kära sol och jord vi ber
låt oss aldrig glömma er

Det språket läste vi, när jag gick i skolan, före fru-kostrasten (ja, vi kallade det fortfarande frukost när jag gick i skolan). Jag är inte helt säker men jag tror att det är en översättning av ett av Rudolf Steiners många språk.

I dag ska det alltså, på allmän begäran, handla om att baka med bakmaskin. Den som betraktar bak-ningen som en vetenskap som kräver elektronisk våg och fysikaliska beräkningar, kan sluta läsa här. Det finns böcker, de flesta skrivna av män, som handlar om den sortens bakning. Jag kan inte tänka mig att det beror på att män är mer lagda åt det vetenskap-liga hållet — blir det finare (läs mindre kvinnligt) om man betraktar sitt kök som ett laboratorium?
Alltså, jag ser bakning, liksom all matlagning, som ett hantverk, och jag kommer inte med några exakta recept.

.

Det här är alltså en fortsättning på inlägget Genväg, som jag skrev i början av februari. ( Som är fortsätt-ning på ett annat inlägg). Och samtalet om genvägar i hushållet började när några bloggare och bloggläsare insåg att deras gemensamma nämnare är diverse krämpor som gör det jobbigt att sköta ett hushåll.
Frågan om bakmaskin har kommit upp flera gånger — några tycker att det blir trist bröd medan andra miss-lyckas med sina bak.
Jag tycker om att baka på traditionellt sätt, men tycker att bakmaskinen är suverän för trötta dagar. Och på vintern är den utmärkt eftersom jag inte får upp anständig värme i köket om det är -30° ute, och då måste bädda in degen som en sanatoriepatient, om den ska jäsa.
Jag är alltid lite skeptisk till recepten som följer med maskinerna, och använder praktisk taget aldrig funk-tionen med timer — där man vaknar till nygräddat bröd. Jag vill vara med och kika på degen medan den knådas, luftfuktighet, temperatur och mjölsorter påverkar degen, och jag gillar inte att lyfta på locket och hitta en misslyckad limpa.
Däremot händer det att jag plockar upp degen när den jäst färdigt och gör bullar av den.
Några gånger har jag använt surdeg, vilket går utmärkt. Liksom att skålla mjölet och låta det stå i bunken några timmer eller över natten, innan man fortsätter baket. En del grovt bröd mår bra av mer bearbetning och längre jästid än maskinen erbjuder, då är det bara att stänga av maskinen en bit in i knådningen och börja om från början.

I det här brödet hävde jag i röda linser, den varken syns eller känns på smaken meneftersom det finns så mycket nyttigheter i linser, tyckte jag inte att det kunde skada.

Så var det frågorna om ingredienserna. Jag gillar brödsmaken och tycker att det är ett mirakel att man kan få gott bröd av bara vatten, mjöl och jäsmedel.
Jästen har varit på tapeten — såvida jag inte ska kalljäsa en deg använder jag torrjäst. Och det av det enkla skälet att jag handlar sällan och vill kunna ha jäst hemma utan att vara rädd för att den blir dålig.
Till degvätska har jag nästan alltid vatten. Jag tycker att det är syndigt att använda mjölk, med tanke på hur många lite vatten det går åt för att producera en liter mjölk. Dessutom tycker jag bättre om bröd bakat på vatten.
När det gäller mjölet ta'r jag vad jag har. Jag kan inte alltid få tag på ekologiskt och då använder jag vad butiken erbjuder. Det finns stenmalet mjöl från Björkaholms Qvarn, som är jättegott, men jag får inte alltid tag på det.
Jag experimenterar rätt vilt med vad man kan stoppa i brödet — ibland för vilt, då kan man använda mina limpor som dörrstopp. Det är bara att pröva sig fram.

Hoppas jag svarat på alla frågor — har jag missat något så mejla mig, så kan vi ta' det utanför bloggen.