5

Del fem av sju.

Jag har i hela mitt liv varit en barfotalasse, skor och tofflor har alltid åkt av fortare än kvickt och mina föräldrar lärde sig snart att det var lönlöst att försöka att sko mig.
Under hela min skoltid gick jag barfota från mitten av maj och långt in i september — även i Stockholm.

Jag kunde gå barfota på en stubbåker och har fått höra att jag skulle nog kunna vandra på glödande kol — fast det har jag aldrig fattat vitsen med.
I London blev jag nekad att komma in på British Museum därför att jag inte hade skor — men räddades av en vänlig dam som råkade ha ett par extra sandaler i sin väska. De var tre nummer för stora, så jag fick hasa runt i museets salar.