Jag har varit lillvärdinna. Det var inget jobb jag sök-te, men när det fattades personal på det hotellet där jag tillbringade alla barn- och ungdomens jular samt en hel del somrar och påskar, då ryckte jag in. Egent-ligen innebar det bara att jag var servitris, plockade porslin vid måltiderna. Eftersom det var gående bord, behövde jag inte servera utan jag fanns vid matdisken i början av måltiden för att senare gå runt bland bor-den och plocka.
Det var en erfarenhet, restaurangporslin är tungt, att man går fort med traven på handleden är rena själv-bevarelsedriften — det gäller att hinna ut i köket innan armen slaknar. Många av gästerna kände mig se'n många år och bemötte mig precis som vanligt, men det var intressant att se hur de som inte kände mig, inte såg mig. De kunde helt lugnt stå kvar och prata med varandra mitt i en gång, att jag kom där i full fart med en hög tunga tallrikar brydde man sig inte om, jag fick vänta tills de talat färdigt.
Det var en erfarenhet, restaurangporslin är tungt, att man går fort med traven på handleden är rena själv-bevarelsedriften — det gäller att hinna ut i köket innan armen slaknar. Många av gästerna kände mig se'n många år och bemötte mig precis som vanligt, men det var intressant att se hur de som inte kände mig, inte såg mig. De kunde helt lugnt stå kvar och prata med varandra mitt i en gång, att jag kom där i full fart med en hög tunga tallrikar brydde man sig inte om, jag fick vänta tills de talat färdigt.
Min klädsel var betydligt präktigare än den på bilden — randig, foldräktsaktig, kjol och vit blus.
Det var Debbie som tipsade mig om dina superfina bloggar. Nu läser jag de gamla inläggen och blir så glad att det finns bloggar som din.
SvaraRaderaJa, jag håller med Christie, förstås. Men det vet du redan:).
SvaraRaderaRestaurangporslin är tungt, minsann och du beskriver det väldigt bra, också just det beteende som uppstår hos en del människor. Man lär sig och ser till att inte behandla andra likadant.
Välkommen hit Christie!
SvaraRaderaJag har hört talas om dig. Det glädjer mig att du trivs här.
Tack Karin,
Jag slickar i mig alla snälla ord!
Den sortens människor finns nog överallt - ofta är de nog bara osäkra på sig själv.
Margaretha
Oj, det där med hört talas om låter farligt!
SvaraRaderaChristie,
SvaraRaderaJag säger inte vad de sa (Q har också talat om dig)du skulle kunna bli mallig. Men jag vet att det till stor del är din förtjänst att Debbies svenska är mycket svensk nu.
M
Lilla flickan inte blir sedd. Tjänsteandar som bara märks om de plötsligt är borta. Tankeväckande. Så'n tur att det var i barndomstrakter så att de flesta såg dig i alla fall!
SvaraRaderaMira,
SvaraRaderaVisst är det skrämmande - undrar om det fortfarande är lika illa. I så fall är det nog inte så roligt jobb, om man inte som jag känner de flesta av gästerna.
Margaretha