Antonio Ciccone
.
Fröken Ö, Karin, som jag talade om i mitt första inlägg om bröderna Grimm, är en av många fan-tastiska kvinnor i mitt liv. Minns inte om jag har talat om henne tidigare, hon bemötte alla människor, oavsett ålder, med samma respekt. Jag minns en episod, som visar hur annorlunda hon tänkte, mot många av sina kollegor på 50-talet.
Karin och Britta, en annan av mors kollegor, hade på en rast talat med min mor. Britta hade klagat över att jag inte hälsade när hon och Karin mötte mig på skolgården. Senare talade Karin om att hon tyckte det var så fantastiskt att se hur även en sexåring kunde vara så djupt försjunken i sina egna tankar att hon inte märkte vem hon mötte.
Karin och Britta, en annan av mors kollegor, hade på en rast talat med min mor. Britta hade klagat över att jag inte hälsade när hon och Karin mötte mig på skolgården. Senare talade Karin om att hon tyckte det var så fantastiskt att se hur även en sexåring kunde vara så djupt försjunken i sina egna tankar att hon inte märkte vem hon mötte.
Den lilla människan, barnet, bör visas lika stor respekt som man visar den vuxna människan men av någon underlig anledning så ses det ner på barn eller kanske rättare sagt så ser man dem inte.
SvaraRaderaPå samma sätt så "försvinner" även den åldrande människan.
Tack och lov så finns det undantag som bekräftar regeln. Men helt klart är att det här med respekt för medmänniskor oberoende av ålder borde göras något åt.
Karin
Karin,
SvaraRaderaDet är gott om tomma ord - ur såväl politiker som icke-politiker flödar det ord som respekt, ödmjukhet och hedra. Det vore kanske bättre att realisera de fina tankarna och prata mindre.
Margaretha