Briljera inte med dina färdigheter

Domestic Employment: Ironing

Henry Robert Morland

1716-1797
.

Eftersom jag inte har några anställda strykerskor, så sköter jag den saken på egen hand, och jag har inget emot det. I själva verket tycker jag rätt bra om att stryka, det går utmärkt att låta tankarna vandra me-dan man förvandlar skrynkligt till slätt. Och tänkte gjorde jag i morse när jag strök, mindes hur jag skötte kläderna som vi hade när vi spelade "Arms and the Man" i tian. Av någon märklig anledning hade jag inga problem med det strykjärnet vi hade hemma, men alla andra strykjärn gav mig en rejält svullen handled. Strykjärn var nog tyngre på den tiden — men det gällde ju även vårt strykjärn.
Några år senare ryckte jag in som hjälp i en familj, när frun i huset brutit nyckelbenet. Två bortskämda ungar och en mamma med städmani, var ingen god kombination. Det fanns dagar då jag dammsög två gånger om dagen. Så upptäckte frun att jag var bra på att stryka, så alla husets kläder tvättades och jag stod där och strök, det skulle vara pressveck på ma-kens pyjamas och så tyckte frun att det var så snyggt om jumprarna, det här var på syntetjumprarnas tid, hade skarpa veck på ärmarna — pressveck på ärmar-na alltså. Varje dag kom jag hem med höger handled dubbelt så tjock som vanligt.

(Kanske bör påpeka att jag är betydligt präktigare klädd, när jag stryker, än damen ovan.)

.

Så kom jag att tänka på Britta, en bekant till familjen, hon var född 1916 och gick i sin ungdom på en hus-hållsskola. När kursen var slut åkte ett helt gäng från hennes kurs till England som au pair. Till matmöd-rarnas stora glädje briljerade tjejerna med sina kuli-nariska färdigheter från början, och förväntades överträffa sig själv varje dag. Det vill säga, Britta var smartare än så, hon gjorde vad Mam sa' och inget mer, så i 50 veckor lagade hon puddingar och pajer enligt Mams anvisningar, och hade mycket mer ledig tid än sina svenska kompisar. När året nästan var slut, började hon bjuda på köttbullar, pannkakor och andra svenska specialiteter. Familjen njöt men var mycket ledsna över att mista henne — och frun ångrade att hon inte från början tagit bättre reda på vilka kunskaper Britta hade.