Äntligen kommer mina baktankar

The Bread is Baked

Peter Seal

.

Säden mognar i solens sken
males till säd och bakas till bröd
kära sol och jord vi ber
låt oss aldrig glömma er

Det språket läste vi, när jag gick i skolan, före fru-kostrasten (ja, vi kallade det fortfarande frukost när jag gick i skolan). Jag är inte helt säker men jag tror att det är en översättning av ett av Rudolf Steiners många språk.

I dag ska det alltså, på allmän begäran, handla om att baka med bakmaskin. Den som betraktar bak-ningen som en vetenskap som kräver elektronisk våg och fysikaliska beräkningar, kan sluta läsa här. Det finns böcker, de flesta skrivna av män, som handlar om den sortens bakning. Jag kan inte tänka mig att det beror på att män är mer lagda åt det vetenskap-liga hållet — blir det finare (läs mindre kvinnligt) om man betraktar sitt kök som ett laboratorium?
Alltså, jag ser bakning, liksom all matlagning, som ett hantverk, och jag kommer inte med några exakta recept.

.

Det här är alltså en fortsättning på inlägget Genväg, som jag skrev i början av februari. ( Som är fortsätt-ning på ett annat inlägg). Och samtalet om genvägar i hushållet började när några bloggare och bloggläsare insåg att deras gemensamma nämnare är diverse krämpor som gör det jobbigt att sköta ett hushåll.
Frågan om bakmaskin har kommit upp flera gånger — några tycker att det blir trist bröd medan andra miss-lyckas med sina bak.
Jag tycker om att baka på traditionellt sätt, men tycker att bakmaskinen är suverän för trötta dagar. Och på vintern är den utmärkt eftersom jag inte får upp anständig värme i köket om det är -30° ute, och då måste bädda in degen som en sanatoriepatient, om den ska jäsa.
Jag är alltid lite skeptisk till recepten som följer med maskinerna, och använder praktisk taget aldrig funk-tionen med timer — där man vaknar till nygräddat bröd. Jag vill vara med och kika på degen medan den knådas, luftfuktighet, temperatur och mjölsorter påverkar degen, och jag gillar inte att lyfta på locket och hitta en misslyckad limpa.
Däremot händer det att jag plockar upp degen när den jäst färdigt och gör bullar av den.
Några gånger har jag använt surdeg, vilket går utmärkt. Liksom att skålla mjölet och låta det stå i bunken några timmer eller över natten, innan man fortsätter baket. En del grovt bröd mår bra av mer bearbetning och längre jästid än maskinen erbjuder, då är det bara att stänga av maskinen en bit in i knådningen och börja om från början.

I det här brödet hävde jag i röda linser, den varken syns eller känns på smaken meneftersom det finns så mycket nyttigheter i linser, tyckte jag inte att det kunde skada.

Så var det frågorna om ingredienserna. Jag gillar brödsmaken och tycker att det är ett mirakel att man kan få gott bröd av bara vatten, mjöl och jäsmedel.
Jästen har varit på tapeten — såvida jag inte ska kalljäsa en deg använder jag torrjäst. Och det av det enkla skälet att jag handlar sällan och vill kunna ha jäst hemma utan att vara rädd för att den blir dålig.
Till degvätska har jag nästan alltid vatten. Jag tycker att det är syndigt att använda mjölk, med tanke på hur många lite vatten det går åt för att producera en liter mjölk. Dessutom tycker jag bättre om bröd bakat på vatten.
När det gäller mjölet ta'r jag vad jag har. Jag kan inte alltid få tag på ekologiskt och då använder jag vad butiken erbjuder. Det finns stenmalet mjöl från Björkaholms Qvarn, som är jättegott, men jag får inte alltid tag på det.
Jag experimenterar rätt vilt med vad man kan stoppa i brödet — ibland för vilt, då kan man använda mina limpor som dörrstopp. Det är bara att pröva sig fram.

Hoppas jag svarat på alla frågor — har jag missat något så mejla mig, så kan vi ta' det utanför bloggen.

Baktankar

0
Frågan är om det blir nybakat bröd till dagens soppa.
Efter en timme hade degen inte jäst — inte så det syntes i alla fall. Visst har vi det en aning svalt i vårt gamla hus men degen stod bredvid elementet. Där jag alltid ställer den på vintern, och där den alltid höjer sig snällt.
Nu gjorde jag en deg till, en aning mindre och blandade ihop med den första. Det återstår att se om det var dumt eller inte.
När jag stod där och kikade ner i assistentens bunke som knådade degen åt mig, kom jag att tänka på den gången jag försökte dreja med pepparkaksdeg. Det var strax före jul och vi hade suttit och skojat om att man skulle göra pepparkaksskålar. Det var ingen succé.

Vad städning kan leda till

Jag för en tämligen ojämn — nej, en mycket ojämn — kamp mot högar av papper som växer och växer. Bestämmer mig då och då för att vara radikal och rycker åt mig en packe för att slänga. Då gäller det att inte titta i högen, gör jag det blir jag fast och nänns inte slänga en bråkdel. Men inte klarar jag av att slänga något osett....
I en av alla dessa spännande högar hittade jag häromdagen ett recept på bröd i lergryta som jag inte kunde låta bli att prova. Det blev bra och jag kommer säkert att baka det fler gånger och kanske variera det en aning. Tyvärr är det bara ett litet klipp utan årtal. Men det har säkert några år på nacken eftersom detta 2 kilos bröd då kostade 6 kronor att baka. Ska försöka räkna ut vad det kostar idag — men då måste jag kolla priser först.

1 msk honung
1 tsk salt
1 tsk färsk jäst
1 liter vatten 37°
6 dl kornmjöl
6 dl rågmjöl
6 dl grahamsmjöl
5 dl vetemjöl
1 msk stött kummin eller 1 msk anis och en msk fänkål

Dag 1:
1. Rör ut jästen i degbunke med honung och salt.
2. Slå över det ljumma vattnet. Blanda i korn- och rågmjölet. Degen blir em lös gröt. Täck med plastfolie men lämna en liten glipa öppen. Låt bunken stå i rumstemperatur till nästa dag.

Dag 2:
3. Lägg lerformen (2l) i kallt vatten minst 30 minuter. Blanda degen med grahams- och vetemjölet samt brödkryddorna. Ta upp den ur bunken, knåda den med väl mjölade händer.
4. Ta upp lerformen ur vattnet. Torka av med hushållspapper. Olja formen invändigt.
5. Ställ degen att jäsa med en liten öppning mellan lock ochlergryta tills det bildas rejäla sprickor i degytan. Det tar ca 2 timmar. (Är lite osäker på vad rejäla sprickor är — jag lät den jäsa mer än 2 timmar och sprickorna var inte vad jag kallar rejäla).
6. Sätt den våta lergrytan mitt i ugnen med locket på. Om grytan hunnit torka, får man blöta den utvändigt. Obs. ugnen måste vara kall när grytan sätts in. Sätt ugnen på 200°.
7. Grädda brödet i 2 timmar. Börja ta tid när värmen kommit upp i önskad temperatur. Stäng av ugnen efter de två timmarna och låt brödet grädda färdigt i eftervärmen. Låt gärna grytan stå kvar tills ugnen är helt kall. Brödet smakar bäst efter ett dygn.

Så gick det med husligheten

När brödet nästan var (skulle ha varit) färdiggräddat märkte jag att ugnen hade dött. En säkring hade gått och det tog en stund innan jag fixat det. Limpan verkade misstänkt degaktig och tung så jag stoppade in den i ugnen igen. Men det blev ändå en rätt degig historia. Ska försöka rosta det i morgon och se om det hjälper.

Till lemon curden kom jag aldrig — men granen är huggen. Den är rätt späd så det blir spännande att se hur det går med de stora tunga äpplena — undrar om jag skulle kunna gröpa ur dem....

Julkorten ramlar in och dörren är nästan slut. Redan förra julen tänkte jag att jag skulle väva en slags matta att sätta upp korten på — men tror nå'n att det blev av? Fast nu vet jag i alla fall hur den ska se ut, får se om jag får till det före nästa jul.

Fick just den här länken av en väninna — något för dem med barnasinnet kvar.

Busenkelt bröd

I don't even butter my bread. I consider that cooking.

00000000000000000 Katherine Cebrian

0

Jo, nog var det enkelt — men det hade varit trevligt om det blivit busbra också!
Hittade ett gammalt tidningsurklipp med recept på detta enkla bröd och tyckte det där med enkelt lät så bra. Annars är jag rätt skeptisk till bröd som inte ska knådas och som bara jäses en gång. Nåja, det går att äta men är kompakt och degigt. För en gång skull försökte jag hålla mig till receptet vilket jag är dålig på — men det halp inte...

Blandade tankar

Jag fnattar runt och får ingenting gjort. Sitter och fånstirrar på skärmen och undrar vad det var som var så viktigt att få gjort i dag. Jo, jag skrev en milslång — nästan — lista i går, men tror nå'n att jag orkar gå efter den.....

Luciaminnen flaxar fortfarande runt i huvudet på mig. I småklasserna hade jag en klasskamrat som hette Lucia, hennes pappa var italienare. Hon och en flicka som hette Christel började i klassen strax innan jag lämnade den så jag lärde aldrig känna dem — men jag minns att jag tyckte att de var så söta. Det som gjorde ett outplånligt intryck på mig var att Lucia skrev så vackert — hon fick rum med sex ord på varje rad. Jag var glad om jag fick rum med ett. Lucia berättade att hennes pappa såg till att hon tränade välskrivning varje dag. Jag tror att detta var i andra klass. Och visst är det övning vi behöver — jag fick se'n en lärare som drillade mig i välskrivning, så nu kan även jag skriva vackert.
Och Lucia bjöd på pepparkakor på Lucia eftersom det var hennes namnsdag.

Det har inte blivit någon promenad i dag — i går pälsade jag på mig och gav mig ut i kylan. I dag är det betydligt mildare — men också gråare. Isen började lägga på älven i går — tunn som silkespapper. Stod jag alldeles stilla kunde jag höra hur det prasslade på älven. Så fort jag började gå dränkte knarrandet under skorna det diskreta isprasslet. Och knarrandet förde tankarna till Funäsdalen där vi firade jul ända tills jag var 25 år. Massor med roliga minnen — vilken skatt!

Nu på afta har jag lyssnat på filosofiska rummet som handlade om reklam. Det var nog intressant, jag säger nog därför att jag bara uppfattade hälften av vad som sades. Tänk om folk som radiopratar kunde begripa att de måste artikulera mer än när man sitter i goda vänners lag. Att svälja sista halvan av meningar är inte heller att rekommendera. Hur som helst startade det en mängd reklamtankar hos mig. Kanske återkommer jag till en del av dessa tankar framöver.

En del har jag faktiskt fått gjort idag — de inhemska julkorten är nästan färdiga. De flesta gå i morgon utom några få där jag klantade mig och fick adressen på fel plats. Och så har jag bakat — har inte smakat brödet än men det ser gott ut och doftar ljuvligt.Och jag är oändligt tacksam över dagens moderniteter som hushållsassisten och en ugn inomhus!

French-Canadian Woman Baking Bread in an Outdoor Oven, c.1900