Jag och tankarna vandrar

Tog en tur till verksta'n efter middagen. Solen hade just gått ned, himlen var lätt rosafärgad och isen låg som ett inbjudande dansgolv — fast den wienervalsen skulle nog bli den sista. Isen knakade och kved och rätt som det var uppstod sprickor som snabbt spred sig som åskviggar på isen.

Gick där och tänkte på bloggosfären — en fascinerande värld som är så lik och ändå så olik det "levande livet". En av de stora skillnaderna är ju att vi kan gå in och ut i varandras liv utan att förklara oss, tröttnar jag på en bloggare slutar jag bara att besöka den bloggen. Så enkelt är det inte alltid med människor man träffar personligen. Det är lättare att välja vem man vill umgås med i bloggvärlden — det behöver inte ens vara en ömsesidig vänskap. Man lär känna varandra förvånansvärt väl — men ibland undrar jag om jag ger upp en del bloggare som jag inte skulle ge upp om jag kände hela människan. Jag har en del vänner som jag inte har mycket gemensamt med men där vi trots allt har hittat fram till någon slags gemensam nämnare som jag inte tror är så lätt att hitta i blogglandet där tystnaden inte har samma funktion som när man träffas. Talleyrand sa' något i stil med "att språket blev oss givet på det att vi må kunna dölja våra känslor" — och visst är det enklare att göra det i skrift än när man står öga mot öga med en medmänniska.

Blandade tankar

Jag fnattar runt och får ingenting gjort. Sitter och fånstirrar på skärmen och undrar vad det var som var så viktigt att få gjort i dag. Jo, jag skrev en milslång — nästan — lista i går, men tror nå'n att jag orkar gå efter den.....

Luciaminnen flaxar fortfarande runt i huvudet på mig. I småklasserna hade jag en klasskamrat som hette Lucia, hennes pappa var italienare. Hon och en flicka som hette Christel började i klassen strax innan jag lämnade den så jag lärde aldrig känna dem — men jag minns att jag tyckte att de var så söta. Det som gjorde ett outplånligt intryck på mig var att Lucia skrev så vackert — hon fick rum med sex ord på varje rad. Jag var glad om jag fick rum med ett. Lucia berättade att hennes pappa såg till att hon tränade välskrivning varje dag. Jag tror att detta var i andra klass. Och visst är det övning vi behöver — jag fick se'n en lärare som drillade mig i välskrivning, så nu kan även jag skriva vackert.
Och Lucia bjöd på pepparkakor på Lucia eftersom det var hennes namnsdag.

Det har inte blivit någon promenad i dag — i går pälsade jag på mig och gav mig ut i kylan. I dag är det betydligt mildare — men också gråare. Isen började lägga på älven i går — tunn som silkespapper. Stod jag alldeles stilla kunde jag höra hur det prasslade på älven. Så fort jag började gå dränkte knarrandet under skorna det diskreta isprasslet. Och knarrandet förde tankarna till Funäsdalen där vi firade jul ända tills jag var 25 år. Massor med roliga minnen — vilken skatt!

Nu på afta har jag lyssnat på filosofiska rummet som handlade om reklam. Det var nog intressant, jag säger nog därför att jag bara uppfattade hälften av vad som sades. Tänk om folk som radiopratar kunde begripa att de måste artikulera mer än när man sitter i goda vänners lag. Att svälja sista halvan av meningar är inte heller att rekommendera. Hur som helst startade det en mängd reklamtankar hos mig. Kanske återkommer jag till en del av dessa tankar framöver.

En del har jag faktiskt fått gjort idag — de inhemska julkorten är nästan färdiga. De flesta gå i morgon utom några få där jag klantade mig och fick adressen på fel plats. Och så har jag bakat — har inte smakat brödet än men det ser gott ut och doftar ljuvligt.Och jag är oändligt tacksam över dagens moderniteter som hushållsassisten och en ugn inomhus!

French-Canadian Woman Baking Bread in an Outdoor Oven, c.1900