77

dagar kvar 

i

78

dagar kvar 

i

79

dagar kvar 

i

Grattis Jean-Baptiste-Siméon!

 

  Self-Portrait with a Visor, 1776

Jean-Baptiste-Siméon Chardin 

2 november 1699 - 6 december 1779

A Bowl of Plums, 1728

Soap Bubbles 1733 - 1734

    Washerwoman 1733 - 1739

 Woman Drawing Water at the Cistern 1733 - 1739  

    The Game of Knucklebones 1734

    The Little Schoolmistress 1740

The hardworking mother, 1740

  The Attentive Nurse 1742

The Whisperer (Le Soufleur), 1744

The Good Education, 1753

Jar of Apricots, 1758

The Attributes of the Arts and the Rewards 

Which Are Accorded Them   1766

 

80

dagar kvar 

i

November (igen)

 

November Sunshine, Lowesby Church, Leicestershire 

 George W. Moore Henton

November

Yet one smile more, departing, distant sun! 
One mellow smile through the soft vapoury air, 
Ere, o'er the frozen earth, the loud winds ran, 
Or snows are sifted o'er the meadows bare. 
One smile on the brown hills and naked trees, 
And the dark rocks whose summer wreaths are cast, 
And the blue Gentian flower, that, in the breeze, 
Nods lonely, of her beauteous race the last. 
Yet a few sunny days, in which the bee 
Shall murmur by the hedge that skim the way, 
The cricket chirp upon the russet lea, 
And man delight to linger in thy ray. 
Yet one rich smile, and we will try to bear 
The piercing winter frost, and winds, and darkened air. 

                         William Cullen Bryant

 

81

dagar kvar 

i

En nöjsam rövarhistoria

 

Backwoodsmen & Native Americans

Jag råkar på en novell av Stephen Vincent Benét, en författare som jag inte läst något av tidigare. Hela tiden medan jag läser den här berättelsen så har jag en känsla av att den starkt påminner om en mycket dålig film jag sett på TV, för ohyggligt många år sedan. När jag lite senare läser om författaren så får jag min misstanke bekräftad — om den här berättelsen, "The Sobbin' Women" (1937) läser jag:

Benét adapted the Roman myth of the rape of the Sabine Women into the story "The Sobbin' Women". It was adapted as the movie musical "Seven Brides for Seven Brothers" (1954).

Ett av många exempel på hur man massakrerar en välskriven text, till sliskig romantik. Visst är det en rövarhistoria, men tack vare humorn och det goda språket, känns berättelsen trolig medan jag läser den— men inte en sekund längre. 

Dessutom får jag lära mig vad "A bound-girl" är. En företeelse som jag tror har funnits i de flesta länder, också här, men som jag aldrig haft ett namn på: de stackars barn som mot att de arbetade i en familj, fick mat och husrum, men var livegna — vanligtvis tills de fyllt 21 år.

Jag visste inte heller vad "pillion" var: "Then they rode back to the Valley, her riding pillion, with her bundles in the saddlebags."

pillion (n.) kind of light, simple saddle, especially for women, c. 1500, of Celtic origin (compare Irish pillin, Gaelic pillin), ultimately from Latin pellis "skin, pelt" (from PIE root *pel- (3) "skin, hide"). Later also "adjustable pad or cushion behind a saddle as a seat for a second person, usually a woman."

Jo, jag lärde mig mer än så, men resten lämnar jag åt eventuella läsare att lista ut.

82

dagar kvar 

i

Grattis John!

 Facts are stubborn things; and whatever may be our wishes, our inclinations, or the dictates of our passions, they cannot alter the state of facts and evidence.

                                                               John Adams

 John Adams 

30 oktober 1735 - 4 juli 1826

Naturligtvis visste jag vem John Adams var — men inte förrän i morse visste jag något om honom, däremot kände till lite om hans hustru Abigail, som var ett intressant fruntimmer. Och det var citatet ovan som fick mig att googla på honom. 

Han var USA:s andra president 1797–1801, och dessförinnan var han George Washingtons vicepresident 1789–1797, och den förste som flyttade in i Vita Huset.

För den intresserade finns det massor att läsa om honom, både sådant som skrivits om honom och sådant han själv skrivit, för han skrev förutom sådant som rörde staten och den den politiska situationen både dagbok och brev. Det är det senare jag kommer att koncentrera mig på, som hans "Familiar Letters of John Adams and His Wife Abigail Adams During the Revolution" 

 Abuse of words has been the great instrument of sophistry and chicanery, of party, faction, and division of society.

                                                                                  John Adams

 

83

dagar kvar 

i

Ett ord i rättan tid

Kam — det vet väl alla vad det är, tänkte jag, och tänkte skynda vidare. Trots allt har jag ju lite annat att syssla med än att nöjesfråssa i ord.  Fast, tänkte jag vidare, det syns nog inte på mig att jag vet vad en kam är — så jag åtgärdade den detaljen och återvände till datorn för att lära mig mer om ordet kam. Det visade sig att utöver betydelsen av substantivet kam, så finns det ett adjektiv kam: 

Hurry Up 

Wayne Anderson

KAM, adj. kammare. adv. -T.

Ordformer

(kam 1609. kåm 1722)

Etymologi

[fsv. (Smålandslagen) kamber; jfr sv. dial. (Smål., Östergötl.) kamm, kåmm, bråd, brådskande, angelägen, besläktat med sv. dial. kimba, ila, skynda, kimma ut, uttrötta, utmatta

(†) bråd; brådskande; hastig. Ty will iagh besolla dem ther uppå, / the skola kampt honom ihiäl slå. Asteropherus 42 (1609). I synnerhet nu i Kåmmaste wår dagarne. VDAkt. 1722, nr 177.

Att det kom så lägligt beror på att jag tidigare i dag hade försökt ta reda på varifrån uttrycket "Gud skapade ingen brådska — men han sa att vi skulle skynda oss ibland" kommer. Något svar på den frågan fick jag inte, vad jag fann var det jag redan visste, att det finns olika varianter av uttryckets sista hälft. "Men han sa att du skulle skynda dig i dag, om vi ska hinna med bussen" fick jag höra ibland — eller något liknande, som passade in på situationen.

Pelle Holm nämner det inte ens, medan SAOB citerar Arvid August Afzelius: "Allting har Gud skapat, men icke brådskan."

84

dagar kvar 

i

85

dagar kvar 

i

Just så är det

 

The Reading Room, 1913  

Stanley Anderson

“What she was finding also was how one book led to another, doors kept opening wherever she turned and the days weren't long enough for the reading she wanted to do.” 

                                                Alan Bennett, The Uncommon Reader

Här kan du lyssna när Alan Bennet läser ett stycke från sin novell "The Uncommon Reader"

86

dagar kvar 

i

Så kan du fira Karin

 på hennes födelsedag!

Karin Boye

26 oktober 1900 -  24 april 1941

”Den världen som Vår Herre skapar, den vaknar om våren, men den världen som människan skapar, den tycks vakna om hösten”, tänkte Merit Ottoson, då hon på hemväg från sitt arbete stannade på Vasabron för att stirra in i den dimmiga skymningen över stadens vatten. De tusen ljusen  i alla tänkbara guldskiftningar irriterade henne på något obegripligt vis. Visst var det vackert, men varför skulle det vara vackert? Det låg något förvänt i denna upptindrande mänskliga värld vid en tid, då all naturen gick mot vintersömnen. Hon längtade efter mörkret. Helst ville hon haft ett ställe på landet, någonstans långt bort, där man ännu inte kunde eller ville förlänga vinterdagen med konstgjord belysning. Där skulle hon ha följt naturens rytm och sjunkit in i dvalan som ett vinterträd, utan  smärta, utan den retsamma irritation, som de oroliga glitterpunkterna där ute i dimman beredde henne. Ett litet ensligt hus, dit leriga vägar ledde, som inte lockade någon objuden, och där den grå stillheten, mjuk som vadd, bara bröts  av regnsmattret mot rutan under höstens barmhärtiga enformighet. Och sedan vintermörkret,  som en kudde att luta sig mot.

Så inleder Karin Boye "Merit vaknar", en kort roman (169 sidor) från 1933. Varför inte läsa den i dag på hennes 120 års dag. Litteraturbanken har alla Karin Boyes verk, så läser du hellre lyrik, så hittar du även alla hennes dikter där. 

Vi tänker kanske mest på henne som lyriker, men ge hennes prosa en chans — det är den väl värd.

Ett kort utdrag från hennes debutroman Astarte, hittar du här.

87 okt

dagar kvar 

i

Förlorad för världen

Irene Reading on a Chesterfield  

Rowland Wheelwright

 

Jag avser att tillbringa dagen på min imaginära lojebänk, ätandes imaginära praliner under livlig samvaro med Lord och Lady Peter. Få saker kan muntra upp mig så snabbt som Lord Peters pladder, med ord som  frabjous och Brobdingnagian. Det skulle vara Bunters oklanderliga uppförande och högtravande språk då: "May I respectfully inquire," asked Bunter, drawing up an obedient chair, "how your lordship comes to know about that?"

Jag har alltså, helt oplanerat, börjat läsa "Busman's Honeymoon" (som om min läsning någonsin vore planerad!). Jag har säkert läst den ett par tre gånger tidigare, minns en del av den, men inte allt. Jag minns att jag slagit upp vissa ord och uttryck, men minns inte exakt hur ordet ska användas eller varifrån uttrycket stammar.

Men Mr. Puffett och alla hans tröjor minns jag, och fnissar ändå lika mycket, varje gång jag läser om honom.

Still Life with Tea & Books  

Suzanne O'Callaghan  

Naturligtvis har jag en tekopp inom räckhåll.

88

dagar kvar 

i