Att sätta en lök

 är ett för mig nytt uttryck — enligt SAOB var det ett uttryck på 1700-talet, som betydde niga.  

The Curtsey, 125

William-Adolphe Bouguereau

Det märks när jag letar bilder på nigande småflickor att våra småflickors knixande inte är så vanligt i andra länder. Tyskans "knicksen", motsvarar visserligen vårt niga, medan engelskans "curtsey" mer för tankarna till en hovnignig, eller den sortens nigning som man lär sig i dansskolan. 

Nu har jag kommit på villovägar — igen. Min avsikt vara att skriva om några intressanta böcker, samtidigt som jag besvarade mejl och förberedde årets adventskalender. Jag rekommenderar verkligen inte den sortens fnattande mellan olika sysslor! I alla fall inte om du är lika lättledd som jag, för jag hittar alltid något intressant på vägen. Något som kräver en omväg, och så håller det på i det oändliga. Nu lyckades jag hejda mig när jag kom till löken, om vilken står att läsa i Clayton's Quaker Cook-Book, av H. J. Clayton:

Onions.

There is no more healthy vegetable or article of diet in general use than onions. Taken regularly, they greatly promote the health of the lungs and digestive organs. Used in a cooked—either fried, roasted or boiled—or in a raw state, their virtues are marked and beneficial. They are among the most popular of old-time remedies for colds, having the advantage of always being readily procured, and it is said that affections of the lungs and liver have been largely benefited, and even cured, by a free use of this palatable esculent. They are also resorted to as a sedative and remedy for sleeplessness.

  Die Zwiebeln, 1881

Pierre Auguste Renoir

 Att lägga lök på laxen, känner vi väl alla till, men att det kan betyda att man klandrar eller till och med förtalar någon är nytt för mig:   "Hennes dagelige Öfning är, at .. Kuxa genom Fönstren och läggia Löök på alla", skriver  Albert Schroderus 1638. Vidare säger SAOB:  (starkt vard., skämts. l. nedsättande) om mansperson: osympatisk l. opålitlig ”figur”; ”gynnare”; ”filur”. Lewenhaupt FärdMinn. 192 (cit. fr. 1864). Landsm. XVIII. 8: 26(1900; studentuttryck fr. Uppsala).

I "Kris" skriver Karin Boye:

”Visserligen är det sant – klonk”, sa hon, ”att man inte blir vacker av att försöka göra sin kamning vacker, klonk. (Klonk betecknar sväljljud, förstår du väl.) Men, klonk, om man skulle dra åt håret alldeles, så skulle det ju bli rent anskrämligt fult – på somliga”, lade hon visligen  till, för rektorn har just den frisyren, den åtdragna. (Malin Forst, som sa detta, har inte tillstymmelse till sammetsband, tvärtom from lök i  nacken, mittbena och gardiner över öronen och är för resten så flärdfritt klädd, att mer kan man inte begära av den sedligaste lärarinna!)” 

Och här avser hon med lök, en knut i nacken.

Till och med i dikter kan man peta in en lök, som här i Karin Eks dikt "Mitt hem".

Sen finns ett annat land bredvid

med ärtor, kål och grönt,

den raraste potatis ock,

som mors besvär belönt;

och persilja och litet dill

och äfven litet lök,

så lagom just på alla vis

för grytan i vårt kök.

Så kan du fira Karin

 på hennes födelsedag!

Karin Boye

26 oktober 1900 -  24 april 1941

”Den världen som Vår Herre skapar, den vaknar om våren, men den världen som människan skapar, den tycks vakna om hösten”, tänkte Merit Ottoson, då hon på hemväg från sitt arbete stannade på Vasabron för att stirra in i den dimmiga skymningen över stadens vatten. De tusen ljusen  i alla tänkbara guldskiftningar irriterade henne på något obegripligt vis. Visst var det vackert, men varför skulle det vara vackert? Det låg något förvänt i denna upptindrande mänskliga värld vid en tid, då all naturen gick mot vintersömnen. Hon längtade efter mörkret. Helst ville hon haft ett ställe på landet, någonstans långt bort, där man ännu inte kunde eller ville förlänga vinterdagen med konstgjord belysning. Där skulle hon ha följt naturens rytm och sjunkit in i dvalan som ett vinterträd, utan  smärta, utan den retsamma irritation, som de oroliga glitterpunkterna där ute i dimman beredde henne. Ett litet ensligt hus, dit leriga vägar ledde, som inte lockade någon objuden, och där den grå stillheten, mjuk som vadd, bara bröts  av regnsmattret mot rutan under höstens barmhärtiga enformighet. Och sedan vintermörkret,  som en kudde att luta sig mot.

Så inleder Karin Boye "Merit vaknar", en kort roman (169 sidor) från 1933. Varför inte läsa den i dag på hennes 120 års dag. Litteraturbanken har alla Karin Boyes verk, så läser du hellre lyrik, så hittar du även alla hennes dikter där. 

Vi tänker kanske mest på henne som lyriker, men ge hennes prosa en chans — det är den väl värd.

Ett kort utdrag från hennes debutroman Astarte, hittar du här.

Slumpstövel

och andra slumpmässigt påträffade ord. Nåja, så värst slumpmässigt är det väl inte, när det väl slumpat sig så att jag hamnade där.

Dressmakers With A Mannequin In Pink      

Louis Valtat

I sin debut roman "Astarte", 1931, skriver Karin Boye, i kapitlet "Ylle":

Fröken Jansson klär skyltdockorna i den stora modefirmans fönster. Årets mod är tweed, blåspräckligt, svart-och-vitspräckligt, brunspräckligt. Lätta promenaddräkter, praktiskt enkla, med en  liten slät sportshatt – självförsörjande, arbetsamma, sakliga, för kontoret, men också för promenaden på Strandvägen och förmiddagens rundgång i butikerna.

Ett mod uppstår inte av en slump. Det är tidens  ande, som speglar sig i modets växlingar, tidens och den unga generationens egenartade lynne och ideal. Den enkla förmiddagskjolen, som inte får  bli för lång, talar om den yrkesskickliga kvinnan,  mannens kamrat i arbete och sport. 

(En läsvärd bok som kritiserar konsumtionssamhället – i synnerhet modeindustrin)

 The Lollipop,1855

 James Campbell

Men hos Bellman har ordet en annan betydelse i hans "Lust-Spel"från 1790:

Mor Bobbi, till Maja Lisa:

Min vackra Hennes Nåd, kom, köp af mina bär!

Maja Lisa: Nej, vackra min Madame!

Mor Bobbi: Det sista slumpen är;

Man kan af deras saft de skönsta viner prässa

och jag minns plötsligt något som ungarna på Södermalm sa till kompisen som bara hade lite kvar av sitt godis: " jag kan väl få smarra på slumpen". Alltså en förfrågan om att få det lilla som var kvar, eller åtminstone få slicka på det. Virus och bakterier struntade man blankt i — och att tvätta händerna ansågs nog av de flesta som en överloppsgärning.
Det här var de betydelser som jag redan kände till, men att det är, eller var, ett ord som användes av byggnadsarbetare, är en nyhet, som jag knappast kommer att få användning av:

SLUMP slum4p, sbst.2, r.; best. -en.

Etymologi

[av (amerik.) eng. slump, nedgång l. fall (i pris o. d.), sättmått; etymologiskt identiskt med SLUMP, sbst.1]

byggn. om mått vid beräkning av konsistensen hos färsk betong, varvid betongen hälles i en stympad kon (sättkon) som lyftes o. massans ögonblickliga förkortning (uttryckt i mm, cm l. tum) mätes, sättmått. En betong som hade 3—4″ slump. ByggnVärld. 1956, s. 443

Slumpstövel däremot syns mig som ett synnerligen användbart ord! I all synnerhet som det inte har använts på några hundra år, och ingen, i synnerhet inte den tilltalade uslingen, kan ta illa upp om de inte förstår innebörden av ordet.

SLUMPSTÖVEL, m.

Etymologi

[ssg med STÖVEL ss. nedsättande personbeteckning; förra leden är sv. dial. slump, slusk o. d., till slumpa, vara slampig (se SLUMPA)]

(†) odugling, usling, kräk l. dyl. MStenbock (1704) i KKD 12: 228. Hon säger, at hon wil häldre dö, än gifta sig med et gammalt Sängwrak, en Stockfiol, en Hwarulf, en Slumpstöfwel. Knöppel Blindeb. 14 (1746).

 Scoundrels 1898 

Emil Nolde

Adventsläsning

"Stackars alla, som hade det som hon. 

En sak skulle hon bra gärna vilja veta: 

om andra också gick omkring i flera världar, 

utan att de världarna kunde enas och 

utan att någondera kunde dö."

Tågresan

Agnes Cleve

Karin Boyes "Novellsamling" Bebådelse från 1941 bjuder på mycket vånda, unga människor som ännu inte hittat sig själva och stakat ut sin väg i livet. Med vetskap om att författarens liv inte var helt enkelt, är det ofrånkomligt att jag funderar över hur mycket av henne själv som finns i novellens personer.
Hoppas att så småningom kunna läsa Johan Svedjedals bok "Den nya dagen gryr : Karin Boyes författarliv".

I vårtid, i groddtid,
Så brister frönas skal,
Och råg blir råg och tall blir tall
I frihet utan val.
0000000 Karin Boye