Lucia liksom andra helger och märkesdagar har en förmåga att sätta sprätt på den delen av hjärnan som härbärgerar minnen. Ett antal Luciadagar passera revy för mitt inre öga. Som den gången jag var skolans Lucia — en mycket dimmig Lucia eftersom jag halkat omkull dagen innan och förmodligen hade hjärnskakning. Illamående och med en sprängande huvudvärk skred, och led, jag mig igenom luciatåget. Se'n rusade jag tillbaka till slafen och hörde efteråt att det utbröt förvirring när hedersplatsen, där jag skulle ha suttit, vid kaffebordet stod tom.Och alltid när man varit Lucia, så pillar man sterin ur håret i minst en vecka efteråt. Vid ett annat tillfälle stod jag vid en dragig altandörr, och det var väl ett under att ljusen inte blåste ut. Så mycket stearin i håret, som jag hade den gången har jag nog aldrig haft någon annan gång.
Det skulle vara roligt att ha bilder från alla luciatåg med scouter och elever som jag ordnat — men jag tror inte ens att jag kom på tanken att fotografera, jag hade förmodligen nog med att hålla reda på ungar och ljus. Jo, någonstans i gömmorna har jag nog en super 8 film från ett firande med scouterna. Men frågan är om jag har en fungerande projektor. .
MER LUCIAPRAT
Du skulle ha visat mer av den vackra duken! Jag tog fram min i förra veckan och tänker på dig varje gång jag tittar på den.
SvaraRaderalove,
Q
Så söt du är! För det är väl du?
SvaraRaderaDet lilla luciatåget är supergulligt, jag har aldrig sett något liknande. Är det gammalt? Här lussade minsta barnbarnet, 4 år. Rörd mormor kunde knappt se genom tårarna. Fast jag hörde luciasången i en helt ny tonart!
Hallå Q,
SvaraRaderaHade inte en tanke på att visa duken - behövde bara nå't att dölja det fula bordet med.
Kul att bli tänkt på! Tänker på dig, både med och utan duk!
love,
Siv,
Jo, det var då det när jag var både ung och vacker - nu är jag bara vacker!!! Fast det vete 17 om du skulle känna igen mig från den bilden...
Det går väl an med nya tonarter när nyskaparen är ens eget hjärtegryn. Annars har jag inte mycket till övers för 19 stämmiga luciatåg.
Margaretha
Dina bilder satte verkligen sprätt på mina minnen, speciellt bild nr två. När jag var barn hade vi en ljusstake i form av en ljusblå platt träring där det stod liknande små sjärngossar mellan varje ljus. Jag hade helt glömt bort den där ljusstaken tills jag såg din bild.
SvaraRaderaChristina,
SvaraRaderaDet låter väldigt mycket 50-tal. Finns den kvar i någon låda någonstans?
Det finns kanske fina saker att köpa nu också - men det verkar som om det drunknar bland all billig skit (som inte alltid är så billig) - det känns som om det fanns mer fina små saker då - och till ett överkomligt pris.
Nostalgiskt felslut av en gammal tant?
undrar
tanten