Rapport från min blå fåtölj

Vilken lycka att landa i den sköna blå fåtöljen, efter att ha ränt runt på byn i kylan. Trots att orten är liten, och det mesta finns inom bekvämt gångavstånd när man väl tagit sig till centrum, så tog det mig ett par timmar att klara av allt.
Älven ser ut som en Fjaestadmålning — men jag hade varken ork eller tid att kana ned för älvbrinken för att få en bra bild. Visserligen finns bävrarnas rutschbanor — men man ska ju tillbaka upp också.

Och nu sitter jag här och försöker att tina upp, luften har gått ur mig — jag börjar på en tanke, men tappar för det mesta tråden och börjar på en ny som jag inte heller fullföljer. Att läsa är inget alternativ när tankarna lever sitt eget opåverkbara liv. Annars har jag en liten bok i knäet, en utgallrad biblioteksbok, som jag svängde förbi bibban för att hämta. "Fru Catharina Boije och hennes döttrar" av Fredrika Runeberg — facsimil efter första upplagan 1858. "Tidskriften Svenskt konsthantverk" kom i går liksom "Handwoven", så jag lider inte brist på lektyr. Men det känns som att titta på eldflammornas dans och lyssna på H. W. Ernst är mer på min nivå.
Jag förtränger att jag har 51 mejl i en mapp som heter svara.