Lucia liksom andra helger och märkesdagar har en förmåga att sätta sprätt på den delen av hjärnan som härbärgerar minnen. Ett antal Luciadagar passera revy för mitt inre öga. Som den gången jag var skolans Lucia — en mycket dimmig Lucia eftersom jag halkat omkull dagen innan och förmodligen hade hjärnskakning. Illamående och med en sprängande huvudvärk skred, och led, jag mig igenom luciatåget. Se'n rusade jag tillbaka till slafen och hörde efteråt att det utbröt förvirring när hedersplatsen, där jag skulle ha suttit, vid kaffebordet stod tom.Och alltid när man varit Lucia, så pillar man sterin ur håret i minst en vecka efteråt. Vid ett annat tillfälle stod jag vid en dragig altandörr, och det var väl ett under att ljusen inte blåste ut. Så mycket stearin i håret, som jag hade den gången har jag nog aldrig haft någon annan gång.
Det skulle vara roligt att ha bilder från alla luciatåg med scouter och elever som jag ordnat — men jag tror inte ens att jag kom på tanken att fotografera, jag hade förmodligen nog med att hålla reda på ungar och ljus. Jo, någonstans i gömmorna har jag nog en super 8 film från ett firande med scouterna. Men frågan är om jag har en fungerande projektor. .
MER LUCIAPRAT
