fredag 22 september 2017

1216

dagar kvar
i

torsdag 21 september 2017

I dag för 120 år sedan

publicerade "The Sun" ett brev med en fråga, som Virginia O'Hanlon skickat till tidningsredaktionen.
Virginia O'Hanlon

 Lite då och då, särskilt i jultid, skrivs det om Virginia, som skrev till tidningen "The Sun" och frågade om tomten verkligen existerar. Svaret från tidningens redaktör har blivit en klassiker: "Yes, Virginia, there is a Santa Claus".
Det var alltså den 21 september 1897 som frågan, och svaret publicerades i tidningen.

Virginia O'Hanlon var åtta år när hon ställde frågan till sin far, som slingrade sig ur situationen genom att föreslå att hon skulle skriva till "The Sun" och fråga hur det förhöll sig. Men ljög gjorde han likväl, för han tillade "står det i "The Sun" så är det så".

Svaret kan man läsa på den här sidan, där man även kan höra en intervju med Virginia, från 1937. På den tiden spelade man in på "stenkakor", så ljudkvaliteten är inte den allra bästa, i synnerhet inte de första 30 sekunderna.
Nu sitter jag här och funderar på hur en redaktion skulle svara på en liknade fråga i dag  framför allt undrar jag vad dagens åttaåringar skulle tycka om det här svaret, skulle språket gå hem?

1217

dagar kvar
i

onsdag 20 september 2017

fler pelargoner

Geranium am Fenster
Auguste Macke


Från C. C. Gjörwell till fru Lindahl.
Stockholm, den 3 juni i 8o8.

Tusen tack, bästa Stafva, för ditt sista kära bref och den vackra blomman; — men jag skall väl också skicka dig en blomma,
säkerligen oss bägge ganska kär. Jag har plockat den med sitt blad af en Geranium, som söta mor skött och hållit vid lif hela vintern. Den står nu uti full grönska och fägring uti mitt fönster samt fyller det liksom det vore ett vinträd. Det gläder mig otroligt; jag sitter och skrifver bredvid detsamma alla dagar, äfven dessa rader, liksom uti dess skugga, åtminstone ännu uti ett lycksaligt lugn. Måtte detta aldrig af brytas, nej, blifva långvarigt!!
                                       ur Svenska memoarer och bref II (1900)


1218

dagar kvar
i
White House Map Room, ca 1943

tisdag 19 september 2017

I dag för 124 år sedan

fick Nya Zeelands kvinnor rösträtt, de var de första kvinnorna i världen som genom idogt kampanjande uppnådde denna självklara rättighet.

The world turned upside down? A typical anti-suffrage 
cartoon warns that tampering with men’s and women’s 
‘natural’ gender roles could cause the breakdown of 
society – or at least screaming babies, burnt dinners 
and cats in the milk jug.



1219

dagar kvar
i

måndag 18 september 2017

Grattis Samuel!

The true measure of a man is how he treats 
someone who can do him absolutely no good.

 Samuel Johnson,
18 september 1709 - 13 december 1784

En av dessa fantastiska män som skrev ordböcker och uppslagsverk  då gällde det att ha ordning på sina registerkort, och lösa lappar, när man var tvungen att förlita sig på sitt eget minne och ordningssinne.

Mouth-friend: Someone who pretends to be your friend.
Oats: A grain, which in England is generally given to horses, but in Scotland supports the people.
Sock: Something put between the foot and the shoe.
Tonguepad: A great talker.
Lexicographer: a writer of dictionaries; a harmless drudge that busies himself in tracing the original, and detailing the signification of words.

ur hans "A Dictionary of the English Language", 1755

Så värst mycket gemensamt har/hade (vilket tempus använder man när en är och den andre var?) vi nog inte, annat än att vi gillar/gillade böcker, te och katter. Fast Samuel gav sin katt Hodge ostron  det fick aldrig min Åskar.
Cucumbers 
På en punkt skilde vi oss väsentligt, jag gillar gurka medan Samuel sa: "A cucumber should be well sliced, and dressed with pepper and vinegar, and then thrown out, as good for nothing."




Blomsterspråket


 Behärskar du blomsterspråket? Om inte så finns det hjälp att få, för det finns många böcker i ämnet — kruxet är att olika författare lägger in olika betydelser i de olika växterna. Eftersom jag är inne i en pelargonperiod just nu, vände jag mig till Kate Greenaways Language of Flowers för att få veta vad pelargonen har för budskap — och upptäcker att det beror på vilken sorts pelargon det handlar om. 
Här gäller det uppenbarligen att ha tillgång till många olika varianter av pelargoner.
Wikipedia har en artikel för den som vill veta hur länge blomsterspråket används.

Anders Börjes schlager "Två små röda rosor", från 1942, får mig alltid att småle åt hur man kunde vara ekivok med finess.




Det kom en gång en lycklig man,
i en blomsterhandel in.
Han tänkt köpa blommor han,
åt den kvinna som han älskar.
Men vad färg han skulle ta,
om det han ganska tveksam var.
När han så ett råd vill ha,
får han i affär'n till svar:

Är den sköna oskuldsfull,
så tar ni med er hela famnen full,
utav de vitaste rosor som här står att få,
den artigheten skall hon nog förstå.
Men om hon är si-så-där,
som mer än gärna gör vad ni begär.
Så tar ni med er rätt och slätt,
en charmant bukett,
utav röda rosor."

Den unge mannen blyg ses stå,
den som lyder råd är vis.
Och han stod och tänkte på
allt som hänt den sista tiden.
Men så tar han sitt parti,
ser på blommorna engros.
Se'n i verkligt bryderi,
rodnande han svarar så:

Om jag riktigt er förstått,
så duger här de enbart vita blott.
Ty hennes själ är så vit som den nyfallna snö,
så får jag tacka och säga adjö."
Men i dörren stannar han,
och viskar tyst så blygsamt som han kan:
"Men om nu rätt skall vara rätt,
stick i min bukett,
TVÅ SMÅ RÖDA ROSOR.

1220

dagar kvar
i

söndag 17 september 2017

Grattis William!

  It is difficult
to get the news from poems
         yet men die miserably every day
                     for lack
of what is found there.

 William Carlos Williams
17 september 1883 - död 4 mars 1963 

William har fått mig att försumma hus & hem å det skändligaste, det senaste dygnet. Jag finner både honom och hans lyrik mycket intressant. I över fyrtio år lyckades han sköta sitt arbete som läkare, samtidigt som han på sin lediga tid var en produktiv poet. (Några av hans diktsamlingar finns hos Gutenberg.) Men det hände emellanåt att han krafsade ner en dikt på en receptblankett. 
Han var god vän med bland andra  Ezra Pound och James Joyce, men i motsats till dem valde han att inte vara intellektuell och alludera på klassiska personer och citat  han valde medvetet att hålla sig till ett vardagligt amerikanskt språk. 
Några av hans dikter finns översatta till svenska, som den här i översättning av Stewe Claeson och Åke Nylinder.


Villkoret
Ett skrynkligt stycke
brunt papper
ungefär av en

människas storlek
och omfång
rullade långsamt

med vinden runt
och runt på
gatan då en bil

körde över det
och pressade det
platt mot

marken. Olikt
en människa reste
det sig igen och

rullade med vinden
runt runt och blev
som det var förut.

– William Carlos Williams, 1937. 

Williams mor var målande konstnär och hans far introducerade honom till de klassiska författarna, vilket satte spår i hans diktning. Det fanns målningar som inspirerade hans lyrik, liksom hans dikter inspirerade konstnärer till målningar.

To wish Myself Courage

On the day when youth is no more upon me
I will write of the leaves and the moon in a tree top!
I will sing then the song, long in the making—
When the stress of youth is put away from me.

How can I ever be written out as men say?
Surely it is merely an interference with the long song—

This that I am now doing.

But when the spring of it is worn like the old moon
And the eaten leaves are lace upon the cold earth—
Then I will rise up in my great desire—

Long at the birth—and sing me the youth-song!

 


1221

dagar kvar
i

lördag 16 september 2017

Lördag med Gutenberg

Jo, jag vet att det är fler kvinnor än män som besöker min blogg, men jag kan ändå inte låta bli att rekommendera denna pärla från 1845:
DEN ÄKTA
GENTLEMANNEN,
 GRUNDSATSER OCH REGLOR

för god Ton och sannt Lefnadsvett i Umgängeslifvets särskilda Förhållanden.
En Handledning för unga Män, till att göra sig omtyckta i Sällskapslifvet och af det täcka könet,
AF
Professor J. G. Wenzel.
ÖFVERSÄTTNING
efter TIONDE förbättrade Upplagan.
GÖTHEBORG, 1845.
D. F. Bonniers förlag.
GÖTHEBORG, 1845.
C. M. Ekbohrns officin.
Jag har ingen aning om vem Professor J. G. Wenzel var, eller vad han hade för nationalitet  kanske tysk — och som vanligt i gamla böcker, har man inte brytt sig om att tala om vem som översatt den.
Bara att läsa vad de olika kapitlen handlar om, gör mig lätt matt - men också nyfiken:

FÖRRA AFDELNINGEN.
Yttre egenskaper, som pryda menniskor i hvarje förhållande af sällskapslifvet.
I.
Kroppens skönhet.
II.
Blickens och minens kultur.
III.
Kultur af Kroppens Ställning och Rörelser.
IV.
Stadga.
V.
Belefvenhet och Artighet.
VI.
Det bildade Språket och den bildade Tonen.
VII.
Sång Och Dans.
VIII.
Bugningar.
IX.
Klädseln.
X.
Möblering.

SEDNARE AFDELNINGEN.
Yttre egenskaper, som pryda menniskan i särskilda förhållanden af sällskapslifvet.
XI.
Förhållningsreglor vid frukosten.
XII.
Uppförande vid bordet.
XIII.
Förhållandet i sällskaper.
XIV.
Reglor för ett hyfsadt umgänge vid afläggandet af visiter.
XV.
Reglor för ett finare lefnadsvett i umgänget med de Förnäme och Store.
XVI.
Höflighetsreglor för umgänget med det vackra könet.
XVII.
Umgängesspråkets värde och dess hufvudfordringar.
XVIII.
Några särskildta Reglor för ett godt lefnadsvett bland båda könen, i afseende på åtskilliga mindre förhållanden i sällskaper.

Av förordet att döma så är boken oumbärlig  för vem vill väl inte bli omtyckt och älskad? Och kanske några av råden är gångbara även för kvinnor.
Denna boks stora företräde består deruti, att hon icke synes skrifven i studerkammaren, utan i sjelfva umgängeslifvet. Hon är frukten af förståndets och hjertats ovilkorliga utgjutelse hos en man, som, noga bekant med alla stånds förhållanden och förtrolig med den högre sällskapslefnadens fina ton, skrifvit denna anvisning endast och allenast med den önskan att göra unge män vid inträdet i verlden bekanta med allt det, hvarigenom de kunna undgå att stöta sig mot brukets fordringar, samt att fastmer göra sig omtyckta och älskade. Detta lilla arbetes inre värde är så erkändt och vitsordadt, att det på originalspråket redan utgått i nio betydliga upplagor, och sålunda kunna vi hoppas, att öfversättningen af den tionde, som nu lemnas i Svenska allmänhetens händer, icke torde blifva mindre välkommen eller stifta mindre gagn.


Kanske är det inte heller sant att vi är mer utseendefixerade i dag än tidigare. Läs bara hur första kapitlet börjar:
Vi hafva otroligt många svårigheter att öfvervinna, om vi utan kroppslig skönhet önska att blifva väl upptagne bland menniskor. Också lyckas detta blott sällan. Man är i allmänhet blind mot våra företräden, om vi måste uppträda med ett fult ansigte, en vanskaplig växt eller alltför oregelbundna drag. Det intryck, som härvid göres på andra, är vidrigt, det förnärmar ögat och känslan. Man vill gerna blifva denna obehagliga känsla qvitt, man undviker oss, der sådant utan uppseende låter sig göra.
Kroppslig skönhet deremot tillskyndar en välgörande anblick, intager andra till vår fördel och gör, att man med fägnad qvardröjer vid vår sida.
Men är nu skönheten något, hvaröfver vi kunne befalla? Står det i vår makt att göra denna ovärderliga gåfva oberoende af oss sjelfva?
Utan tvifvel: om fråga nemlig är om den skönhet, som härrör af en fullkomligt frisk kropp, om rena safter, om regelbundna liniamenter, hvilka liksom äro uttrycket af en stadgad själ och vittnen till frånvaron af oädla lidelser, våldsamma affekter, och öfverhufvud röja själens välde öfver kroppen; naturen må i öfrigt ha varit än så nyckfull eller karg vid denna kropps daning. Likasom vi derföre kunna undergräfva vår hälsa, orena safterna, förvrida anletsdragen genom utsväfning och stormande lidelser; så står det äfven i vår makt, att af allt detta göra motsatsen, förädla vårt fysiska väsende, bibehålla och förhöja, men jemväl förringa och förstöra, vår naturliga fägring.


Städlön

Girl Sweeping, 1912

Nej, jag höststädar inte — jag städar av nödtvång. Nu när jag fått hjälp med att putsa fönstren, så märks det så förtvivlat väl i vilket stort behov huset är av en rejäl rengöring. Så jag skrider till verket. Jag städar i små pass, så länge energin räcker — och kommer aldrig upp i några åttatimmarsdagar. Det betyder att det är tredje dagen jag ägnar mig åt det stora rummet — som är stort.
 Där i ett hörn står en spargris, det är en present som mor fick av en avgående klass — då hängde en jättelång tejpremsa, med fasttejpade mynt ut ur springan. Den där grisen har stått i olika hörn i huset, och varje gång jag städat så har jag bara makat på den med foten. Nu lyfte jag upp den, såg att smutsgrisen behövde en tvagning, och gav den en omgång.
Jag ser att min nasse har hängt med i 59 år — bortsett från att den är en aning avskavd på ena örat, så måstes jag säga att den är fräsch för sin ålder. 
För att komma åt innehållet måste en stor kork i buken avlägsnas — jag vet att det ska finnas ett antal korkskruvar i huset, men var?
Jag försöker med den klassiska rånmetoden — en bordskniv och massor med tålamod. Efter att ha förbrukat större delen av mitt tålamod, och bara en ettöring ligger på bordet, inser jag att det måste till en laparoskopi. Med det tålamod jag har kvar, och en vass kniv lyckas ingreppet och jag kan glädja mig åt min lön: 96 öre i helt obrukbara mynt. 
Vad det blir för timpenning har jag ännu inte lyckats klura ut.
Den äldsta slanten, en tvåöring, är från 1942, och till min förvåning såg jag att de nyaste var präglade så sent som 1970.

1222

dagar kvar
i
White House South Portico before 
and after the Addition of the 
Truman Balcony in 1948

fredag 15 september 2017

Med en enkel pelargon på bemärkelseda'n


Upptäcker att jag ännu inte gratulerat Agatha på någon av hennes alla (127, dagens inkluderad) födelsedagar. 
Dame Agatha Mary Clarissa Christie, Lady Mallowan
15 september 1890 - 12 januari 1976

Eftersom jag ägnat mig åt pelargoner på sistone — att ansa mina egna, betrakta dem i konsten, och läsa om dem i största allmänhet — så tycker jag det är passande att överlämna en blå pelargon. Inte för att jag tycker att blå pelargoner är snygga, snarare tvärtom, men för att Agatha har skrivit novellen "The Blue Geranium", en berättelse där Miss Marple löser ett problem.




1223

dagar kvar
i

torsdag 14 september 2017

September 1890
Theodor Kittelsen  



September på åsen

I
Septemberdagens färger sakta
ha brunnit ner i halvljust dunkel
med glöd till hälften släckta;
mot horisontens bleka guld,
som snabbt i glans förbrinner,
stå trädens grenar sträckta.

I översinnligt stilla klarhet,
som ej en molnrand stänger,
ej vassa toner bryta,
nu vilar slätten –
i ljus som nästa ögonblick
skall dö i bronsmörk flämtan
dess vida linjer flyta.

O ljusa död, o blida klarhet,
septembers stumma längtan,
med underbara stämmor hör jag
dig till mig sakta tala,
med sällsam syn du fyller
min själ, med ljus och jubel
och drömmar svala.

September! Ljusa, stilla månad,
mitt sinne vederkvicker
med helg och klara bilder
din skimmergjutna dager.
Din himmels blida allvar
med ro och sällsam stämning
min själ betager.

II
Brisen ökar, och i vida,
vida horisonters bälten
långsamt glida
byarna och fälten.

Synen vidgar sig beständigt,
allting slumrar, allting tiger,
medan ständigt
högre upp jag stiger.
Horisontens rand sig sänker,
havets morgonljusa skära
blänker
alltjämt mera nära.

Och i höstens lysande och lena
djupa luft stå alla
linjer rena,
tydliga och kalla.

Lövet vajar tyst för brisen,
allting slumrar, allting tiger,
upp ur disen
havet sakta stiger.

*
Klarhet, klarhet!
Alla horisonter sjunkna!
För mitt öga allting svinner.

Klarhet, klarhet,
du som över hösten brinner,
uti dig min själ vill drunkna,
uti ditt omätligt vida,
djupa stumma öga
vill mitt väsen glida,
vill min själ sig löga.

III
Septemberafton skylös välver
sin skimmerdränkta himmels kupa
kring åsens vida topp,
är genomskinligt blinkande
den vita luften skälver
och långa skuggor stupa.

Och glansomstrålad, ljus och fager
i solnedgångens svala timma
står gamla pilallén,
och gamla bruna kronor
som guldkupoler simma
i gul fantastisk dager.

Kring varje träd det står en strålning,
som dallrande och långsamt andas,
en ljusflod sakta lågande –
Ett virrvarr, brandgult, bländande,
där strålning korsar strålning
och ljus och dunkel blandas.

Knappt skönjer jag den smala vägen.
Som i en ymnig översvämning
av ljus vill allting drunkna;
jag vandrar framåt halvt i dröm
och halvt i sällsam stämning
av mystisk gammal sägen.

Tills mellan tvenne jättestammar
upp ur min dröm jag plötsligt spritter:
runt om mig allting brinner,
kring alla kronor flämtande
en gloria står och flammar
i blekt smaragdgrönt glitter.

IV
Guldklart mellan bokarnas glesa stammar
lyser senhöstkvällningen;
sakta rör sig,
andas och rinner oavbrutet
den immigt glödande ljusfloden
in under de bruna löven.

I de nakna grenarna
klingar det stundom
klart, metalliskt
som en bristande, utdragen violinton.

Och det ändlösa guldfältet
lågar upp där nere,
breder sig ännu ändlösare,
horisontlöst, dränkande allt
i sin gnistrande, lidelsefulla glöd.
Övergjutna längs sidorna
av darrande, mörkt guld
sträcka sig bokstammarna
hotfullt, högtidligt
mot den oändliga himmelsfonden.

Och jag förnimmer åter
genom det snabbt växande dunklet
det bristande, utdragna suset,
den klingande veka tonen
ur de sköra grenarna.
                       Vilhelm Ekelund


1224

dagar kvar
i

onsdag 13 september 2017

Grattis Marie!


Do you want to know what your 
friends speak about you? Listen to 
what they say about people who 
are better than you.
               Marie von Ebner-Eschenbach

Marie von Ebner-Eschenbach
porträtt av Karl von Blaas
13 september 1830 - 12 mars 1916

Efter att ha tillbringat mer tid, än jag hade tid med, på nätet, inser jag att Marie nog får räknas in i den stora gruppen med bortglömda kvinnor. Hennes böcker finns översatta till svenska — men inte på nätet, några finns på engelska hos "the Internet Archive", bland annat "The Child of the Parish". För den som orkar traggla sig igenom en artikel på tyska, kan jag rekommendera "Blaustrumpf und Sportcomtesse", där litteraturvetaren Daniela Strigl intervjuas. Där får jag veta att Marie var något så ovanligt på den tiden, som en pojkflicka — hon sportade och läste.
Men senare i livet, när hon började skriva, var familjen inte lika accepterande, i synnerhet inte männen! Men hon kämpade på, och har kommit att betraktas som en av Österrikes största författare. Skarp, rolig och träffsäker tecknare av karaktärer.

We are so vain that we care what 
people think about us, when we do not 
care about the people who say that.
                              Marie von Ebner-Eschenbach

1225

dagar kvar
i

tisdag 12 september 2017

I dag för 171 år sedan

gifte sig Elizabeth Barrett och Robert Browning i hemlighet. 

Elizabeths stränge far ogillade att män uppvaktade hans döttrar, och han ogillade i synnerhet Robert som han betraktade som en opålitlig lycksökare. 
Den 12 september 1846 var Elizabeths familj inte hemma, och hon passade på att smita ut och träffa sin Robert i St. Marylebone Parish Church, där de blev vigda. Sen återvände hon hem, utan att tala om att hon var gift, och en vecka senare rymde de nygifta paret till Italien, där de blev kvar i 15 år. Elizabeth träffade aldrig mer sin far, och han öppnade inte ens breven hon skrev till honom.
Under de dryga 20 år som Elizabeth och Robert kände varandra hann de med att skriva 11,601 brev! Det är i sanning en spännande historia att läsa hur Philip Kelley har lyckats leta reda på merparten av alla brev de skrev, du kan läsa om det här.

Nej, det visste jag inte

svarar jag på National Encyklopedins fråga:

 Visste du att sagodjuret basilisk sades kläckas ur ett ägg som värpts av en tupp som svalt ett ormägg?


basiliʹsk (av grekiska basiliʹskos ’ett slags ödla eller orm’, egentligen diminutiv av basileuʹs ’kung’, alltså ’småkonung’, efter en diademliknande fläck på huvudet), ett fabeldjur (ödla eller orm), omtalat av Plinius d.ä. som en orm med dödande blick och med en vit fläck som ett diadem på huvudet. I främreorientalisk, senantik och medeltida lärd tradition framställs den som en tupp med en orm till stjärt, så bl.a. i bestiarierna (t.ex. i den svenska ”Dialogus creaturarum moralizatus”, 1483). Den kläcktes ur ett ägg som värpts av en tupp som svalt ett ormägg och kunde bara dödas av en vessla. 

Basilisken får ofta symbolisera ondskan i medeltida konst; i Norden förekommer den bl.a. som motiv i medeltida vävnader.

pe

1226

dagar kvar
i

måndag 11 september 2017

Eta kan!

Om illeism.

Då när det begav sig, och jag kämpade med hinkar, paket, skosnören och annat som var nästan oöverkomligt,  hade jag ingen aning om att det fanns ett ord för "Eta kan". Men i motsats till en viss (ö)känd person, övergick jag tämligen snart till att tala om mig själv i första person.


Illeism (from Latin ille meaning "he, that") is the act of referring to oneself in the third person instead of first person.

Trots att ordet används även på svenska, så hittar jag det inte någonstans, utan vi får hålla till godo med de engelska förklaringar som finns — fast inte heller de är särskilt utförliga.
Det finns en hel del skrivet om fenomenet, här kommer bara ett par länkar:
Like Trump, Here's How Referring To Yourself In The Third Person Can Help
Illeism and Narcissism







1227

dagar kvar
i

söndag 10 september 2017

Grattis Adele!



Adele Astaire
10 september 1896 25 januari 1981