Saga, berättelse & historia

 

The interior of the Logan Library Philadelphia, with the librarian LLoyd Pearsall Smith at his desk, 1880  

 George Bacon Wood

“A library is not a luxury but one of the necessities of life.” 

              Henry Ward Beecher

Mitt första val bland de otaliga böcker som passar in på dagens tema, är Barbro Alvings ”Klipp ur nuets historia”, ett urval av artiklar, om aktuella händelser, hon skrev mellan 1925 och 1854.

De flesta av er känner säkert till mycket av det hon skrev om.

”Min pennas saga”

Fredrika Runeberg sörjde i hela sitt liv att hon inte fått en lika grundlig utbildning som bröderna.

Som gift fick hon nöja sig med att stå i skuggan av sin man som hon hjälpte med översättningar och redaktionellt arbete.

Inte förrän hon var över 70 år skrev hon sina memoarer.

Så slutar jag med en deckare, ”Murder Spins a Tale” av Veryl Anne Grace, (finns hos adlibris)

Ett mord i textil miljö — en miljö som författaren känner innan och utan.

Här har jag skrivit om boken tidigare.

Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — orden för dagen är berättelse, saga och historia.

hemma-hos selfie

 

Beware of those who are too focused with polishing and beautifying their outer shells. They lack true substance to understand that genuine beauty is reflected from the heart that resides inside.”

                            Suzy Kassem

Selfportrait  2012

  Lilian Grfld

1. Det tittar jag direkt på när jag kommer på mitt första besök i ett hem  

Hälsar du på hos mig lär vi inte ens hinna fika, om du ska utforska bokhyllorna som finns i alla rum (ofta i dubbla rader).

2. Det irriterar mig, såväl hemma hos mig själv som hemma hos andra 

Åren har nog gjort mig tolerant, sådant som jag tidigare irriterade mig på, stör mig inte längre. Det är den mer ogripbara atmosfären som jag känner av.

3. Det har jag onödigt många av 

Allt! 

4. Vän av vita väggar eller ska det vara mönstrat?  

Samma sak här — inte ens hötorgskonst på ”grillga” tapeter stör mig längre.

5. Den detaljen är viktig hemma hos mig 

Efter fem frågor inser jag att jag gått från snobbig estet till ”allt går”.

6. Hur viktigt är det med växter hemma?

Gillar växter och har gott om dem.

Selfieinlägg  a la Klimakteriehäxan.

Om det var bättre förr

 

överlåter jag åt någon annan att uttala sig om — men jag undrar om det inte var mindre byråkrati. Behövde man något gick man direkt till personen som ansvarade för just detta — inga blanketter eller formulär.

Det är tankar som dyker upp när jag läser ett brev från Sven Jerring till min mor. 

En av mors elever hade det stökigt hemma och mor stöttade familjen efter bästa förmåga. Så när ett av barnen i småskoleåldern plötsligt tappade allt sitt hår (alopeci), och behövde en peruk, skrev mor till Jerringfonden för att få medel att anskaffa en sådan. 

Det vänliga personliga brevet ser inte ut att ha skrivits av en maskinskriverska, och följs efter tre veckor av ett brev från Börje Lundh.

”Tack för ert brev. Jag tror att Jerringfonden ska kunna hjälpa lilla Marianne. Jag har talat med TV:s perukmakare, Börje Lundh, om lämpligheten att utrusta en sådan liten flicka med peruk— hon kommer ju att växa åtskilliga år framåt. Lundh säger emellertid att tänjbara peruker kan framställas. Jag har översänt Ert brev till herr L. och bett honom att låta höra av sig till Er. Peruken kommer naturligtvis inte att tillverkas på TV, men herr L. vet ju vilken firma som lämpligen bör få uppdraget.”

Sven Jerrings sommarprat från 1968 är 58 minuter långt.

 

Ett kiligt ord

 En kilig böna” var den komplimang hon erhöll av rallarlagets bas, samtidigt som han chevalereskt tangerade hennes bakre behag.

KILIG adj. -are. adv. -T.

[av ovisst urspr.]

(starkt vard.) utmärkt, förträfflig; stilig; ”bussig”; komisk, lustig, rolig, ”skojig”

Det är lite svårt att veta hur man kan använda sån’a här gamla ord, när man helt oförmodat snavar på dem.

Men jag är frestad att säga att det är ett kiligt ord, trots att jag bara hittar exempel där man säger det om kvinnor, det äldsta exemplet från 1877, och inget senare än 1934.

Strindberg, som likt Shakespeare och bibeln, tycks ha uttalat sig om det mesta, skriver:

Vidare finnas verb, vilka dels icke kunna söka sitt ursprung från något känt språk, dels äro förvrängningar eller stympningar och vilka höras titt och ofta på gatan. Sådana äro till exempel: skubba, schappa = springa; puckla, lappa = slå. Vidare adjektiv i stor myckenhet, i allmänhet uttryckande begreppet dålig, underhaltig = svullen, flanig, vriden; mera sällan nå- 

got gott = kilig, bussig.

Närstående slangorden äro de så kallade »bångmål». Man har velat leda själva ordets härkomst från franska bon-mot, men om detta torde vara något osannolikt. Snarare vill väl detta »bång» betyda ett ljud utan begrepp, ett ofta återkommande ljud, som visserligen i sig själv saknar betydelse, men först får det därigenom, att det intar en lämplig plats och begagnas i rättan tid. 

Dessa »bångmål» begagnas icke blott av grändernas och hamnarnes invånare, utan övas även i skolor och mest kanske i mindre bodar, där handelsmannens språkfärdighet är högt uppskattad och utgör en del av handelns framgång. »Bångmålet» tyckes, liksom svordomen, hava uppstått av tankelättja, 

VITSIGA FILIP:  ”Seru där går ett par dövstumma, tjö!”

SALIGA LUDDE:  ”Hur vet du de?”

VITSIGA FILIP:  ”Seru inte att dom håller låda med händerna?”

Hos Thore Blanche får jag dessutom ännu ett nytt ord på köpet:

Hon var så vacker, att till och med några pojkar de största föraktarne af kvinnlig skönhet som finnas — knuffade på hvarandra och ett ögonblick tittade efter henne med ett uttryck af oförstäld beundran: »Den där var kilig, tjö!» 

 TJÖ ɟö (med kort vokal), interj.

[möjl. (med övergångsformer ss. kär’ru, tjörru) sammandragning av kära du; formen tjö antas ha sin upprinnelse i Stockholmsslang]

(numera bl. tillf., starkt vard.) särsk. (uttalat med ngt nedlåtande l. överlägset l. ironiskt tonfall) ss. avslutning av yttrande, uttryckande uppmaning l. bekräftelse l. försäkran: förstår du!, så var det med den saken!

bröder

 Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — idag ska det handla om bröder.

The brothers and sisters

 Hans Thoma

Min stora brorsa har moped och egen bandspelare

dom sakerna håller han på med

med en belåten min

Han har oljiga jeans

och är alltid svart om naglarna

Han solar sej under en filt

och går i långbyxor hela sommarn

Han kan vända ett mariekex

helt i munnen

Han spelar schack med mej

En gång vann jag

för att han klantade sej

sa han

men någon myggskalle är jag ändå inte

sa han

när jag vann över honom

Han släpar mej nerför källartrappan

och bakbinder mej vid ett rör

— om jag sliter mej blir det översvämning

säjer han

Han går på bibblan åt mej

när jag är förkyld

han kastar in böckerna på täcket

— Varsågod äckliga snorunge!

säjer han

Min brorsa är mysig

        Ingrid Sjöstrand

Det finns ju en hel del klassiska bröder i litteraturen, men dem tänkte jag undvika och hittar då drösvis med bröder. Så i dag frångår jag min vana att bara presentera böcker som jag läst.

Det vill säga, halvlästa böcker.  Det är knappast en hemlighet att jag gillar Almqvist, så det torde inte förvåna någon att jag vände mig till honom när jag ville hitta något ”nytt”. 

”Syster och bror, en af Stockholms hemligheter”,  har, som de flesta romaner från den tiden, en komplicerad handling med många förvecklingar, och är ordrik. 

Det senare gillar jag — Love nöjer sig inte med att tala om vad någon säger; nej, vi får veta hur det sägs, eller var det sägs: ”Hon omtalade i går, under det vi nedtogo gardinerna i lilla blå rummet, att hon hört berättas –”. Vi får reda på vilka böcker som de olika personerna läser, och ibland vad de anser om böckerna:

 ”Låtom oss ombyta talämne! Har du slutat Zaïre ännu? För att vara af Voltaire, är denna komposition förträfflig, icke sannt?”

 ”Jag har icke ännu slutat den, svarade Mathilde, men så långt jag hunnit, finner jag den intagande.”

Det är en relativt kort bok, värd att titta närmare på.

”THERE are persons for whom no shop has a greater attraction than a second-hand book-shop. It may be that they have a passion for collecting the old and rare, and love to turn over the well-thumbed, dusty volumes, in the hope of lighting upon a treasure in the form of a first edition, or a ”work long out of print.”

 Or they may be drawn merely by a desire to acquire cheaply the coveted book which their poverty will not permit them to purchase fresh from the publisher. Whatever the nature of the attraction, the shop of Michael Betts, which stood a few years ago at the corner of a narrow, quiet street in Bloomsbury, had for such individuals, an irresistible fascination.”

 En sådan inledning av en bok, kan jag bara inte gå förbi. Eglanton Thorne var en pseudonym för Elizabeth Emily Charlton (1852–1907), som skrev många populära böcker — några har jag läst och uppskattat

”An elder brother”

Mary Anne Evans var en intressant författare som skrev under pseudonymen George Eliot. Hennes ”Brother Jacob” är en kort bok som hon själv beskrev som en ”slight tale”. Det är en berättelse om bedrägeri, imperialism och egenintresse.