måndag 23 april 2018

Grattis William!

 Joseph Mallord William Turner
23 april 1775 - 19 december 1851
 sketch by John Gilbert

Jag vet inte om det finns fler konstnärer än Turner, som skrivit in i sitt testamente att två av hans tavlor skulle hänga bredvid Claude Lorrains (som han beundrade mycket) tavlor i National Gallery    och fått sin önskan tillgodosedd. 
Det finns massor att säga om denne buttra landskapsmålare, som målade landskap innan det var på modet. Och många har känt sig kallade att säga det. Förutom en hel del på nätet finns det ett otal böcker om honom — tre av dem kan man hitta hos Gutenberg: Turner, av C. Lewis Hind, Turner, av William Cosmo Monkhouse och Turner's Golden Visions, av Charles Lewis Hind.
Norham Castle—Sunrise (about 1885)

View of Orvieto (1830)

Lucerne and the Righi—Early Dawn, (about 1842)

Derwentwater, With the Falls of Lodore, (about 1797) 

Stonehenge—Sunset, (about 1804) 

Scarborough, (1811) 

Between Decks (1827)

1003

dagar kvar 
i
1945

söndag 22 april 2018

The Old Folks' Party - novellutmaningen

 7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet  The Old Folks' Party, 1898, Edward Bellamy.
Arrival of the Old Folk

“We may be sure of one thing, anyhow, and that is, that we shall not look and feel at all as we do now,” said Frank. “I suppose,” he added, “if, by a gift of second sight, we could see tonight, as in a glass, what we shall be at seventy, we should entirely fail to recognize ourselves, and should fall to disputing which was which.”

Edward Bellamy ger mig alltid något att tänka på — det är inte alltid själva novellen eller boken som stannar kvar i minnet, snarare ger innehållet upphov till tankar. Den här novellen är verkligen inte något undantag.
Sex ungdomar träffas regelbundet hemma hos varandra för att trevligt.  
There were six in the club, and all were present to-night in Jessie's parlor. The evening had been given to a little music, a little dancing, a little card-playing, and a good deal of talking. It was near the hour set by the club rule for the adjournment of its reunions, and the party had drawn their chairs together to consult upon the weekly recurring question, what should be done at the next meeting by way of special order of amusement. The programmes were alternately reading, singing, dancing, whist; varied with evenings of miscellaneous sociality like that which had just passed. The members took turns in suggesting recreations. To-night it was Henry Long's turn, and to him accordingly the eyes of the group turned at Jessie's question.
“Let's have an old folks' party,” was his answer.
Considering that all of the club were yet at ages when they celebrated their birthdays with the figure printed on the cake, the suggestion seemed sufficiently irrelevant.
   Är man 20 år låter 70 urgammalt, så har det nog varit i alla tider och kommer att så förbli. De här ungdomarna har först lite svårt att tänka sig in i situationen, men efter en hel del prat kommer man överens om att träffas som 70-åringar nästa vecka.
Edward själv är 48 år när novellen kommer ut, vilket är samma år som han dör, och jag funderar över dessa samtal som han lägger i munnen på ungdomarna, och jag undrar om dagens ungdomar skulle komma på tanken att föra den sortens samtal.
Vi får följa förberedelserna inför träffen och sedan hur kvällen avlöper.

They could not help wondering if Henry were not right about people never really growing old, but just changing from one personality to another. They found the strange inability of one epoch to understand or appreciate the others, hard to reconcile with the ordinary notion of a persistent identity.
_ _ _
“By the way, doctor, I want to congratulate you on your son's last book. You must have helped him to the material for so truthful a picture of American manners in the days when we were young. I fear we have not improved much since then. There was a simplicity, a naturalness in society fifty years ago, that one looks in vain for now. There was, it seems to me, much less regard paid to money, and less of morbid social ambition. Don't you think so, Mrs. Tyrrell?”
“It's just what I was saying only the other day,” replied Nellie. “I'm sure I don't know what we 're coming to nowadays. Girls had some modesty when I was young,” and she shook her head with its rows of white curls with an air of mingled reprobation and despair.

Lästa noveller:

8. Läs en novell om en hemlighet  "The Guilty Secret"— av Charles Paul de Kock ur International Short Stories: French, från 1910.
19. Läs en novell där någon dansar — The Dancer In Red  and Other Stories, 1906, av Fergus Hume
3Läs en novell med bokstaven X i titeln  The History of Professor De Laix, 1992,  av Robert Harris ur novellsamlingen "Stories From the Old Attic".
5Läs en novell som utspelar sig under en högtid — "Legenden om julrosorna" ur En saga om en saga och andra sagor! av Selma Lagerlöf.
 1Läs en novell med något från växtriket i titeln — "Rosen och vinden" ur "Silkesmattan", 1941, av Jascha Golowanjuk
11. Läs en novell med något från rymden i titeln  — Aftonstjärnan av Dan Andersson ur Posthuma noveller (1922).
4. Läs en novell av en Nobelpristagare — Et Styggt bardomsminne, 1889, av Bjørnstjerne Bjørnson.
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker — "The Liberry" ur novellsamlingen "The Lucky Number" av Ian Hay.
29. Läs en novell som översatts från spanskan —"The Tall Woman" av Pedro Antonio De Alarcon ur novellsamlingen Stories by Foreign Authors: Spanish, by Various, 1898.
39Läs en novell där någon dricker kaffe eller te — Glory in the Daytime ur novellsamlingen "After Such Pleasures" av Dorothy Parker.
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn — Rädslan ur novellsamlingen "Utsatt till vargarna" av Per E. Rundquist från 1950.
36Läs en novell om kärlekslycka — The Most Wonderful Woman ur novellsamlingen "Across the Years", av Eleanor H. Porter.
31Läs en novell där någon flyttar — "Kattresan" av Jan Fridegård, ur novellsamlingen "Noveller".
26. Läs en novell med något från havet i titeln — Kloka Maja, en skärgårdsberättelse" ur novellsamlingen "Kloka Maja och andra berättelser" av Frans Hedberg.
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt —  Twenty-Six and One av Maksim Gorky ur novellsamlingen "Twenty-six and One and Other Stories", 1902.
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats — The Real Thing and Other Tales, av Henry James, ur novellsamlingen med samma namn.


1004

dagar kvar 
i
1925

lördag 21 april 2018

Lördag med Gutenberg

Bleib gut gelaunt, auch wenn es regnet,
Dann bleibt dein Wanderschaft gesegnet!


I dag var det en enda bok som oväntat satte igång en känslomässig kedjereaktion. En tysk bok utan illustrationer — men med ett läckert omslag:  "Erzgebirgisches Wanderbuch, 148 Ausflüge und Wanderungen in die Umgebung von Chemnitz", und das Erzgebirge (1919/29) av Max Wenzel.
Det är en bok som med tysk noggrannhet beskriver olika vandringsleder, eller kanske är det snarare ett häfte som man kunde köpa på turisbyråer. Jag "bläddrar" i den, känner igen några få ortsnamn, men det tar mig en stund att lista ut att trakten som den beskriver, Erzgebirge, är belägen i Sachsen, ett område som jag bara farit igenom — och det bara en gång eftersom det var Östtyskland på den tiden vår familj semestrade på kontinenten. Nu väcker häftet min slumrande vandrarlust till liv. I synnerhet alla annonser som gör reklam för hotell och värdshus sätter sprätt på fantasin — för att inte tala om alla minnen de väcker! 

Nog låter ett soligt värdshus både lovande och trevligt! Eftersom det är ett tämligen vanligt namn, även nu för tiden, är det omöjligt att säga om något av dem jag nu hittar på nätet, är desamma som finns i det här häftet.

Jag får sådan lust att fara dit för att ta reda på det — det här stället har ju funnits i 330 år, och måste ha legat där vid torget också för hundra år sedan. Fast det kan ju inte vara det värdshus som sägs ligga i skogsbrynet.

Jag väljer bokens vandring 8, Zeisigwald-Wanderungen, den tar bara 1 timme och 10 minuter, och har den fördelen att jag kan hitta Zeisigwald på nätets karta.
Der Chemnitzer Stadtwald, gewöhnlich Zeisigwald genannt, liegt im Nordosten der Stadt und ist nicht nur bedeutend größer als der Küchwald, sondern übertrifft diesen auch an landschaftlicher und forstlicher Schönheit. Die Wege sind gut und sauber, im Süden herrscht das Laubholz vor, im Norden das Nadelholz, während in der Mitte der Baumbestand gemischt ist. Zahlreiche Halden aus Porphyrschutt bezeugen, daß von altersher der Porphyr hier abgebaut wurde. Von den 28 Steinbrüchen sind noch einige im Betrieb. Die Halden und verlassenen Steinbrüche wurden bepflanzt, man vermied dadurch den trostlosen Anblick brachliegender Strecken und erhöhte die Abwechselung und Anmut des Landschaftsbildes. Ein besonderer Anziehungspunkt ist der Beutenberg, den der Chemnitzer Erzgebirgsverein mit einem Aussichtsturm bekrönte. Als Erholungsstätten werden die Waldschenke und die Heideschenke gern aufgesucht. Viele Spaziergänge lassen sich natürlich an der Hand des beigegebenen Kärtchens ausführen. Im folgenden sind nur einige Wanderungen zu den Glanzpunkten des Zeisigwaldes aufgeführt.
Nog låter det lovande — både att det ska vara vackert och att vägen är bra, men inte minst det faktum att jag kan hitta utgångspunkten på kartan! Och har man väl lyckats ta sig till samlingsplatsen så är det bara att följa de detaljerade anvisningarna:
Wanderzeit: 1 Std. 10 Min.
Ausgangspunkt: Straßenbahnhaltepunkt Forststraße (Linie Theaterplatz–Hilbersdorf H).
Die Forststraße rechts gehen. Nach wenigen Minuten gelangt man in den Zeisigwald. Wir betreten zunächst den nach dem Förster Menges benannten Mengeshain. Die Forststraße weiter bis zum Forsthaus, in dessen Nähe sich Schrebergärten befinden. Wir bleiben auf der Forststraße, der Telefonleitung nach. Vor uns taucht der Beutenbergturm auf. Wir gehen am Spielplatz vorbei (Unterkunftshalle und städtisches Luftbad). Der Brunnen am Eingang des Platzes gibt Wasser vom Goldborn. Nicht von der Forststraße abgehen bis zum Goldbornweg, gleich hinter dem Luftbad. Hübsches Laubholz. Bei den Wegkreuzungen immer geradeaus zum Goldborn
Künstliche Grotte, bei der eine ziemlich starke Quelle entspringt, die durch eine Türe verdeckt ist. Gutes Trinkwasser, an manchen Tagen stark kohlensäurehaltig. Pumpe neben der Grotte.
Hinter der Grotte geht ein Weg ab, der auf den Alten Steinweg und auf diesem nach rechts zur Waldschenke führt.

 Det verkar omöjligt att gå vilse, men så var Max (författaren) också lärare. Skriver jag bara in hans namn hittar jag honom inte, men lägger jag till verfasser får jag napp
Väl medveten om att alla inte är lika knäppa som jag (och Britt-Marie, det var hon som kallade oss knäppa, jag tycker att vi är helt normala), så ska jag strax ge mig. Men först några "Wanderregeln":
Früh zu Bett und früh heraus! Das Wandern in frischer Morgenkühle ist das schönste. Man lege 4 bis 5 Stunden Wegs am Vormittag zurück und raste während der Mittagszeit. Die Hauptmahlzeit nimmt man am besten am Abend erst ein. Bei den gegenwärtigen Verpflegungsverhältnissen nehme man genügend Proviant im Rucksack mit; nicht immer ist es Übelwollen der Gebirgswirte, wenn sie Nahrungsmittel an durchreisende Wanderer nicht verabreichen. Von hohem Reiz ist eine Rast im Freien. Man steige bergan langsam und gleichmäßig. Die Bergführer der Alpenländer haben recht mit ihrer ständigen Mahnung an Übereifrige: »Zeit lassen!« Am Rastort angekommen, lasse man sich nicht sofort erschöpft nieder. Noch etwas Bewegung bewahrt vor dem unangenehmen Steifwerden der Füße. Möglichst getragenes, »eingetretenes« Schuhwerk anziehen! Man kümmere sich vor Beginn der Wanderung um die Fahrpläne der Eisenbahnen!

Att sitta i en skuggig trädgård och lyssna till Franz Schubert måste  vara rogivande  även om jag tvivlar på att det är den kände Franz som äger det här stället.
Frågan är om jag vill ha både elektriskt ljus och centralvärme på den här sortens resa.