måndag 27 februari 2017

1423

dagar kvar
i
Future President
George Hughes, 1948

Låt oss hoppas den lilla gossen blir bättre än den nuvarande presedenten  för det kan väl inte vara han  hårfärgen stämmer, och han borde ha varit i den storleken 1948 (kanske lite mindre)

söndag 26 februari 2017

Mer Gutenberg

Telephone 
Morton Livingston Schamberg, 1916

Jag har inte läst en endaste av alla böcker om Tom Swift, men jag kunde inte låta bli att titta närmare "Tom Swift and his Photo Telephone, av Victor Appleton, som jag fann i går. Det är alltid lika fascinerande att läsa om framtidsprofetior sedan de slagit in  eller inte slagit in. Tyvärr finns det inget tryckår på den här boken, men eftersom copyrighten löpt ut på alla Gutenbergs böcker (med några få undantag), betyder det att de flesta av böckerna är utgivna före 1923. Språket och terminologin i den här boken ger mig ingen anledning att tro att den här boken är yngre. Man talar om "airships", "phonograph cylinder" och "wax cylinder", vilket trots nytänkandet (då), låter ålderdomligt i våra öron.
Det finns över 100 Tom Swift-böcker, den första kom ut 1910 och den sista (senaste?) 2007. Victor Appleton är inte en författare, utan det namn som ett antal olika författare skrev under  precis som böckerna om Nancy Drew (Kitty-böckerna) och "The Bobbsey Twins", som även de gavs ut av Stratemeyer Syndicate, skrevs av många olika författare.
Jag tror att alla dessa böcker hade inslag av mysterier eller också fångade man bovar på löpande band.

"Tom, I don't believe it can be done!"
"But, Dad, I'm sure it can!"
Tom Swift looked over at his father, who was seated in an easy chair in the library. The elderly gentleman--his hair was quite white now--slowly shook his head, as he murmured again:
"It can't be done, Tom! It can't be done! I admit that you've made a lot of wonderful things--things I never dreamed of--but this is too much. To transmit pictures over a telephone wire, so that persons cannot only see to whom they are talking, as well as hear them--well, to be frank with you, Tom, I should be sorry to see you waste your time trying to invent such a thing."
"I don't agree with you. Not only do I think it can be done, but I'm going to do it. In fact, I've already started on it. As for wasting my time, well, I haven't anything in particular to do, now that my giant cannon has been perfected, so I might as well be working on my new photo telephone instead of sitting around idle."
_ _ _
It was wearying and nervous work--this waiting. Tom and Ned felt the strain as they sat there in Mrs. Damon's library, near the telephone. It had been fitted up in readiness. Attached to the receiving wires was a sensitive plate, on which Tom hoped would be imprinted the image of the man at the other end of the wire--the criminal who, in exchange for the valuable land papers, would give Mr. Damon his liberty.
There was also the phonograph cylinder to record the man's voice. Several times, while waiting for the call to come in, Tom got up to test the apparatus. It was in perfect working order.
As before, there was an extension telephone, so that Mrs. Damon could talk to the unknown, while Tom could hear as well. But he planned to take no part in the conversation unless something unforeseen occurred.
Mr. Damon was an enthusiastic photographer, and he had a dark room adjoining his library. It was in this dark room that Tom planned to develop the photo telephone plate.
On this occasion he was not going to use the metal plate in which, ordinarily, the image of the person talking appeared. That record was but a fleeting one, as in a mirror. This time Tom wanted a permanent picture that could, if necessary, be used in a court of justice.
Tom's plan was this: If the person who had demanded the papers came to one of the photo telephones, and spoke to Mrs. Damon, Tom would switch on the receiving apparatus. Thus, while the man was talking, his picture would be taken, though he would not know of the thing being done.
His voice would also be recorded on the wax cylinder, and he would be equally unaware of this.
When Tom had imprinted the fellow's image on the prepared plate, he would go quickly to the dark room and develop it. A wet print could be made, and with this as evidence, and to use in identification, a quick trip could be made to the place whence the man had telephoned. Tom hoped thus to capture him.
To this end he had his airship in waiting, and as soon as he had developed the picture he planned to rush off to the vicinity of the sawmill, and make a prisoner of the man whose features would be revealed to him over the wire.


1424

dagar kvar
i

lördag 25 februari 2017

Lördag med Gutenberg

Girl Reading,
 Magnus Enckell, 1922

 En kall morgon, som gjord för att dröja kvar hos Gutenberg. Nytillskotten visade sig vara mer intressanta än vad jag först trodde. 
En bok som passar utmärkt att läsa en kall vinterdag är Maria Chapdelaine, av Louis Hemón — här på engelska, översatt från franska. Själv läste jag den för många år sedan på svenska, och är tämligen säker på att jag skrivit om den tidigare, fast jag inte hittar det nu. En långsam och lågmäld bok, förmodligen ingenting för den otålige som gillar när det händer mycket. 
Fast när jag nu bläddrar i boken inser jag att det händer mer än jag mindes — som när de med häst och vagn i full fart kör över den isbelagda floden:
Den gamla hästen slog de järnskodda hovarna i snösörjan, lade manken till och satte i väg mot stranden i stora flöj. Just som de körde upp på land, sjönk isen under medarna, lämnande efter sig en vak med klart vatten.
Maria Chapdelaine
Clarence Alphonse

Boken har undertiteln "A Tale of the Lake St. John Country" och det är där i Quebec, långt ute i obygden, som boken utspelar sig. Trots att handlingen sträcker sig över ett helt år, är det vinterscenerna, den ordkarja familjen, och vardagsslitet jag minns bäst.
Hemmet blev världens medelpunkt och i själva verket det enda lilla ställe i världen där man kunde leva, och mer än någonsin blev nu den stora gjutjärnskaminen husets medelpunkt. Jämt och samt gick någon i familjen ut under trappan efter ett par vedträn, cederträn på morgonen, furuträn under dagen och björkträn på kvällen, och lade dem på den heta glöden.

En annan författare som jag är säker på att jag skrivit om är Grant Allen — men inte heller det hittar jag, så antingen ta'r jag (för en gångs skull miste), eller också är blogger lika dålig på att hålla reda på mina inlägg, som jag misstänker. I dag finns hans "Strange Stories" utlagd, och jag markerar den genast för att kunna återvända  dit. Jag har inte läst några av hans noveller tidigare, så det ser jag fram emot.

De Sköna.
    Åt oxarne naturen
    Gaf horn, åt hästen hofwar,
    Åt haten fotens snabbhet,
    Åt lejoninnan tandgap,
    Åt fisken konst att simma,
    Åt fåglarne att flyga,
    Och själens kraft åt mannen.
    Fanns intet qwar åt qwinnan?
    Hwad gaf hon henne? Skönhet;
    I alla sköldars ställe,
    I alla lansars ställe.
    Ty stålet sjelf och elden
    Besegras af de Sköna.

Två böcker på svenska har tillkommit, båda översättningar av Axel Gabriel Sjöström, Anakreon och Homeros Odyssén. Ingen av dem kommer jag att ödsla tid på. Anakreon var kanske en stor skald, men jag upplever honom mest som en backanalhyllande och gubbsjuk snubbe.
Har ännu inte tittat närmare på Odyssén, men en snabbtitt visar att man kan ha nytta av innehållsförteckningen  läser man den får man en god uppfattning om eposets innehåll:
 v. 199-252. TELEMACHOS, uppmanad af NESTOR, att följa ORESTES'
              exempel, anser sig ej kunna våga företaget, och
              begär närmare underrättelser om AGAMEMNONS död.
 v. 253-328. NESTOR gör honom till viljes, och råder honom att
              resa till MENELAOS i Sparta.
 v. 329-370. Mot aftonen ämna ATHENE och TELEMACHOS återvända
              till galejan, men då NESTOR dertill nekar och bjuder
              dem stanna qvar hos sig öfver natten, förebär gudinnan
              en angelägen resa, och aflägsnar sig.


Hm, jag börjar inse att mer än så här kan man inte klämma in i ett blogginlägg, så jag hoppar över boken oinduktionsapparater (fast visst skulle illustrationen ovan, kunna bli ett fint broderi?), en annan bok om hästens sjukdomar, och en svårbegriplig en med den föga fantasieggande titeln "Standard Measures of United States, Great Britain and France, av Arthur S. C. Wurtele, och skriver om alla andra intressanta fynd en annan gång.

Dag fyra

och bara det värsta är kvar  att sortera in garn, tyg, vävnotor och diverse papper på rätt plats. För att inte tala om allt som ska slängas!


Men jag är expert på att förtränga otrevligheter, så hur det ser ut i rummet bredvid stör mig inte när jag kommer upp för trappen och ser hur befriande oskräpigt det är på hallen!
Nej, mattan ska inte ligga där, men jag ville se hur den ser ut — det är en av otaliga broderier som äldre släktingar förfärdigat. Sytt med yllegarn på stramalj är det en rätt slankig matta, kanske var tanken att montera den på något stadigt tyg.
I och för sig vore det ju skönt med något som dolde den hiskeliga korkmattan, som tillsammans med tapeten förorsakar klåda på känselsinnet. Men då skulle ni se hur det ser ut en trappa ned, med två lika förfärliga korkmattor som gränsar till varandra.  De storblommiga murriga tapeterna dolde jag under ljusare tapeter när jag köpte huset, dessförinnan fick man blunda när man kom in i huset, för att inte förlora förståndet.



1425

dagar kvar
i
Lee Foster

fredag 24 februari 2017

Dag tre

och jag är mer än nöjd!
 Jag ska bespara er alla detaljer — de var många — men nu är skivan på plats, och jag är mer än nöjd.
Det återstående arbetet kommer att ta tid, men det är inte fysiskt ansträngande, jag kan flytta en spole garn åt gången eller bara sitta vid min nya arbetsplats och njuta, medan jag sorterar travar med papper.