lördag 13 april 2024

De har min beundran

 

 

Foto Dinshah Malegamwala


BOFINKEN

Pennan stannar,

jag lämnar bordet,

uti i trägårn

är glädjen stor;

på djäknetallen

du sitter käckt

och väcker träden.

I muntra kaskader

du ropar ut våren,

kvisten sviktar med varje drill.

    Dinshah Malegamwala



Jag är oerhört imponerad av alla som kan, och vågar, uttrycka sig på ett för dem nytt språk — i synnerhet när de väljer poesin som sin uttrycksform.

Jag har några böcker av sådana invandrade poeter, vänner till mina föräldrar. Tyvärr kan jag inte vända mig till dem längre, för att få veta mer om dessa främmande fåglar, som inte heller de, längre finns i livet.å

Dinshah föddes 1916 i Bombay och kom som nyutbildad ingenjör till ASEA i Västerås 1916. Han hade lovat sin mamma att inte gifta sig med en svensk flicka — kanske var det därför som han lämnade Sverige efter fem år. På fem år hade han inte bara lärt sig svenska, utan också lärt sig att fotografera. Och det så bra att han kunde använda sina foton till att illustrera sina dikter.

Minns att det här var på den tiden man använde exponeringsmätare och ofta tillbringade mer tid i mörkrummet än åt själva fotograferandet.

För många år sedan — när Wikipedia var i sin linda — sökte jag, och fann, lite information om  Dinshah Malegamwala. Information som jag inte hittar nu, minns jag rätt så framgick det att han var känd som poet i Indien. De uppgifterna hittar jag inte nu, men nu hittar jag en radioessä om Gandhi, och längst ned på den sidan finns en länk till en 12 minuter lång intervju  där Dinshah Malegamwala rapporterar om mordet på Gandhi 1948.




Herbert Connor från Berlin, var nio år äldre än Dinshah, och också han en skrivande tillfällig invandrare. 

Även om honom har jag hittat information på nätet som inte längre finns där — eller gör det det, fast jag inte klarar av att hitta det?

Han hade studerat musik och det tycks som han var aktiv i musiklivet här i Sverige. Han gav ut böcker och var under några år producent vid Sveriges radio, och jag tror mig veta att han var aktiv inom folkrörelsen.



PÅ LIVETS TORG

Det är så många röster som förvilla,

så många säljare, som högljutt skrika

på livets torg och gör ditt hjärta illa.

Men din, din egen röst skall aldrig svika.

Vad? Dröjer du? Kan du ej vara stilla?

Vill du för tidens charlataner fegt ge vika?

Så lär dig lita på ditt gudaöra 

och lyssna till den röst, som enbart du kan höra.

tisdag 9 april 2024

Först och främst

 

Woman Reading, 1899
Theodore Van Rysselberghe 

 “We don't need to have just one favorite. We keep adding favorites. Our favorite book is always the book that speaks most directly to us at a particular stage in our lives. And our lives change. We have other favorites that give us what we most need at that particular time. But we never lose the old favorites. They're always with us. We just sort of accumulate them.” 

 Lloyd Alexander


väljer jag ”Helenas första kärlek” av Agnes von Krusenstjerna — bara för att någonstans måste jag börja, inte för att jag är särskilt förtjust i Krusenstjerna. Jag tycker hennes böcker stundom kan vara träliga att ta sig igenom. I synnerhet den här som jag ser mest som en konventionell flickbok, fast i ärlighetens namn minns jag inte så värst mycket av den. Inte annat än att jag som stockholmare, tycker det är roligt att läsa om ett Stockholm, som det var långt innan jag föddes.

 


Så följer ett första fall — nämligen ”Maigret i Paris”, (”La première enquête de Maigret”) med  den svenska undertiteln ”Kommissarie Maigrets första fall”, vilket inte var den första boken om Maigret.

Inte heller den här boken har gjort några minnesvärda intryck — kanske för att jag, då för länge sedan, hade en kort men intensiv period då jag klämde alla Simenon jag kom över. Ingen metod jag rekommenderar.

Vad jag minns är att jag tyckte bättre om de få böcker av Simenon, som jag läst, där Maigret inte förekommer.



Och sist men inte minst kommer en novell av Beatrice Redpath, ”The Last Trick in the Bag”. En berättelse om hur en ung naiv kvinna på ett rätt smärtsamt vis kommer till insikt om att gräset inte är grönare på andra sidan staketet.


Varje tisdag uppmanar Ugglanoboken oss att rannsaka våra läsminnen, och föreslå tre böcker på ett givet ämne — i dag skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.





 

måndag 8 april 2024

Ko-prat & självporträtt

 

The cow is of the bovine ilk;
One end is moo, the other milk.
                         The cow, 1931  Ogden Nash

Boy Milking Cow,1932

En dag som bara susat förbi eftersom jag blev påmind om att jag för några år sedan bloggade rätt mycket om kor och mjölkhantering. 

Så jag har ”fråssat” i gamla ko-ordspråk som jag inte hört tidigare, och ko-ords etymologi.


”Koon molckar intet deste meer, at skällan är stoor.”


 1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha: 

Spelar ingen roll, det blir som det blir.


2. Den osten vill jag ha: 

Finns inte så mycket att välja på där jag bor — kanske lika bra eftersom mjölkmat inte är så miljövänligt. Men Kvibilles cheddar är även min favorit, av det som bjuds här.


 

”Going up to the fireplace, he pushed the big kettle aside and reached for a smaller one that was suspended on a chain. Then sitting down on a three-legged stool, he kindled a bright fire. When the kettle was boiling, the old man put a large piece of cheese on a long iron fork, and held it over the fire, turning it to and fro, till it was golden-brown on all sides.”

Ur ”Heidi” av Johanna Spyri


3. Den "mjölkmaten" är en favorit:

Raclette


4. Den yoghurten serveras hos oss: 

Gör min egen yoghurt på den mjölk jag råkar ha köpt.


5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? 

Råmeo skulle väl vara det självklara namnet på en tjur — så hans väninna får väl heta Råmina (eventuella associationer får stå för läsaren).


6. Har du något ko-minne? 

Eftersom jag haft vänner med kor har jag en hel del ko-minnen, men jag har aldrig haft någon personlig ko-relation, så det är mest av mjölkhämtning, besök i ladugårdar och kärvänliga kossor i allmänhet.


I går lärde jag mig ett franskt slut på ett vanligt talesätt:

”Om var och en sköter sitt kommer korna att bli väl omhändertagna.”


Som kvällslektyr kan jag rekommendera novellen ”Kyrkoherdens kor” av Hjalmar Söderberg

lördag 6 april 2024

För precis 50 år sedan


Waterloo Bridge 

Claude Monet


har jag ingen aning om vad jag gjorde — kanske satt jag med ett förstoringsglas och försökte analysera ett litet tygprov, om jag inte skrev rent vad jag kommit fram till. 
Den tiden, mitt i utbildningen, minns jag inte mycket av, inte annat än resorna till skolan och hemuppgifterna.
Men jag vet med bestämdhet att jag inte tittade på schlagerfestivalen, som det väl hette på den tiden.
Waterloo, the day after, engraved by Matthew Dubourg (fl.1813-20)

 När folk talade om abba, trodde jag att de talade om konserver, ända tills jag kom att dela rum med en medelålders kvinna på sjukhuset.

The Village of Waterloo, with travellers purchasing the relics that were found in the field of Battlestar

 George Jones


 Hon berättade att hon bodde granne med Björn — eller var det kanske Benny.
När hon insåg att jag inte visste vad hon talade om, såg hon till att täppa till den, i hennes ögon, gigantiska  kunskapsluckan, och berättade vad det handlade om, och att alla fyra var både goda grannar och jättetrevliga.

Waterloo Promenade, 2006 (oil on canvas) - Terry Scales

Strof i april


Copse Path, April 1940  
Allin Braund 


Strof i april


Vägen till kärlekens paradis

är gammal men evigt ny:

Två händer kan mötas — händelsevis,

inunder ett paraply.

Två händer kan mötas i glädje,

två händer kan mötas i sorg.

Och två händer kan mötas för vinnings skull

på världens marknadstorg.

                    Nils Ferlin


torsdag 4 april 2024

TÄNDSTICKA

 ”(maskinellt tillverkad) sticka med tändsats i ena änden avsedd att antändas (o. tända ngt med); förr äv. mer l. mindre liktydigt med: tändspån”



”Förnimmes en lukt av lysgas i ett rum, bör man ej där tända en tändsticka”


Med tanke på att jag inte samlar på tändsticksaskar, så har jag förvånansvärt många olika slags askar och — häften, om det är vad de kallas de där rätt uschliga papptändstickorna.



Varför de heter tändstickor är inte svårt att förstå — fast jag hörde en gång för länge sedan att man kunnat avslöja piratstickor från asien(?), därför att det stod tandstickor utanpå askarna — men jag började grunna på varför de heter ”matches” på engelska. Ett av dessa ord som har många olika betydelser. 


The free dictionary” förklarar det hela så här:

[Middle English mecche, macche, lamp wick, from Anglo-Norman meche, mesche, perhaps ultimately from Latin myxa, a lamp's nozzle, from Greek muxa, mucus, lamp wick.] 


Det finns flera intressanta artiklar på nätet om tändstickans historia, jag rekommenderar dig att läsa några av dem — du kan ju börja med Wikipedia.

Sen kan du läsa en novell av Beatrice Redpath, som passande nog heter ”Matches”. Den utspelar sig i den Kanadensiska obygden, och innehåller både spänning, ondska och kärlek — och naturligtvis tändstickor.



Tändstickornas närvarande högsta  utvecklingsform äro de s. k. säkerhetständstickorna.”


tisdag 2 april 2024

Det blommar — nu igen

det började hos Klimakteriehäxan i går, så frågan är om vi är utblommade i dag — i dag som Ugglanoboken tycker att vi ska ägna åt litterära blomster.

 A Woman Reading a Book Maurice Brazil Prendergast 



With freedom, flowers, books, and the moon, who could not be perfectly happy?”      

                          Oscar Wilde



En aning tveksam var jag först eftersom jag inte var helt säker på om ljung är en blomma — blommar gör den ju förvisso, och den är ju Skottlands nationalblomma och Västergötlands landskapsblomma. Kan de kalla den blomma så kan väl jag det också, särskilt som författaren har ett blommigt efternamn.

Mitt första självklara val blev ”Hvit Ljung” av Mathilda Roos. Den kan tyckas som en inaktuell bok, men det faktum att den förändrade situationen för lärarinnor i obygden, gör den till en del av den tidiga kvinnorörelsen.


Jag bloggade om ”Hvit ljung” för precis  tio år sedan.

Det 


Ett annat självklart val är ”Dandelion Cottage” av Carroll Watson Rankin. En stuga som fortfarande finns kvar i Michigan, och som ser ut så här i dag.

En charmig bok som jag också bloggat om tidigare.


Länge trodde jag att mitt sista val också var självklart, ”Fröken Tulpan”, av Åke Holmberg — men insåg plötsligt att jag inte äger boken, och den förefaller inte finnas på nätet, så även om jag minns att jag tyckte om boken, kan jag inte med bästa vilja i världen, berätta vad den handlar om.

Jag fick återvända till min ”blommiga lista”, och då föll valet på en bok av Dagmar Lange, som skulle ha fyllt 110 år på påskdagen, en relativt tidig ”Lang”: ”Kung Liljekonvalj av dungen” från 1957.