293

dagar kvar 

i

Rostad majs i rostebrödet

Men under torgets akasia, der eldflugorna lyste i löfverket, lågo trasmän och uteliggare bekymmerslöst kring en hornlykta och gjorde natten glad med rostad majs och tärning. Från  danserskornas gata hördes ur en upplyst öppen  dörr entoniga, på måfå upprepade knäppar på  en sträng som regndroppars fall på en plåt.

 Popcorn Vendor

Thomas Waterman Wood

Så skrev Verner von Heidenstam i "Vallfart och vandringsår", 1888, men inte ens då för över hundra år sedan var rostad majs något nytt. Lite om popcornets historia skrev jag för många år sedan.

Vid en skafferiraid i dag hittade jag inte vad jag sökte, men väl några påsar med majskärnor, att poppa i mikrovågsugnen. Först blev jag lite förvånad, för jag är ingen större popcornvän, men så mindes jag att jag för många år sedan, väldigt många år sedan, bakat matbröd med krossade popcorn i. De här påsarna måste vara från den tiden.

Tänkte att jag ju alltid kunde ha dem i brödet även om jag inte vill äta dem som de är. Så jag poppade och insåg att jag fortfarande inte gillar popcorn — fast jag kan ju till nöds äta ett par stycken. Däremot kan jag inte tänka mig att göra de där sötsliskiga bollarna som man gör av popcorn och massor av socker och suspekta färgämnen.

Ofta brukar det ligga kvar några opoppade kärnor i botten av skålen — purist som jag är föredrager jag att kalla dem för gammeljäntor i stället för den amerikanska termen "old maids". Släng inte bort jäntorna, utan blötlägg dem, och använd dem nästa gång du poppar (det kräver förstås att du poppar i gryta), för anledning till att de förblir opoppade är att de är för torra.

Kanske bakar jag i morgon, så jag rotade fram det gamla receptet:

1 1/2 kopp vatten

2 1/2 msk smör

1 tsk salt

1 kopp krossade popcorn

3 koppar mjöl

2 tsk jäst

Du behöver ungefär 2 koppar popcorn för att få en kopp krossade popcorn.

Jag har en känsla av att jag brukade ta ungefär hälften grahamsmjöl och hälften vetemjöl. Ett bröd som passar att rosta.

För den som inte har en amerikansk "koppsats" så finns här en bra omvandlingstabell.

Still Life with Loaves of Bread 

Ilya Ivanovich Mashkov

294

dagar kvar 

i

John Theodora

En alldeles för spännande bild för att inte ta reda på mer om personen — i synnerhet som jag upptäckte att hen bar både ett mans- och ett kvinnonamn.

Det finns en hel del skrivit om henne, för det är en kvinna, det mesta från tidigt 1800-tal, ibland går uppgifterna isär om denna Chevalier John Theodora De Verdion, som hon kallade sig. Men det tycks vara klart att hon föddes i Leipzig 1744 och dog den 15 juli 1802 i London. På ett ställe sägs det att hennes far var en arkitekt vid namn Grahn, en man som ritade flera ståtliga byggnader i Berlin, bland annat St. Peterskyrkan, (som jag inte hittar på nätet).

I en annan bok uppges att hennes far, prins Henry, var bror till Fredrik II av Preussen (Fredrik den store). Vem som än var hennes far, var det känt att hon växte upp i en högre stånds familj, och rörde sig, och klädde sig därefter.

Hon var bildad och talade, förutom sitt modersmål, italienska, franska och italienska. Hur, när och varför hon kom att bosätta sig i London är det ingen som med säkerhet kan säga, men man vet att det var i samband med den flytten som hon började gå klädd i manskläder. 

 In her exterior, she was extremely grotesque, wearing a bag wig, a large cocked hat, three or four folio books under one arm, and an umbrella under the other, her pockets completely filled with small volumes, and a stick in her right hand.

Så beskrivs hon, och undrar även du vad en bag-wig är så hittade jag följande beskrivning på nätet:

A wig with the back hair encased in a small silk sack, worn in the 18th century.

John Theodora försörjde sig genom att ge lektioner i språk och sälja böcker. Böcker som hon inhandlade på auktioner, ofta i stora mängder — vagnslaster — och sedan sålde vidare. Londons bokhandlare hade stor respekt för hennes kunnande och både rådfrågade, och köpte böcker av henne.

Det var väl känt att hon hade en olycklig svaghet för starka drycker, på ett ställe får jag veta att det var det som ändade hennes liv, när hon föll utför en trappa, och strax därefter dog av vattusot. En annan källa uppger att bröstcancer var hennes dödsorsak. Vid sin död hade hon varit bosatt bortåt 30 år i London.

295

dagar kvar 

i

Mont Blanc eller Observatoriekullen

det är bara att välja.

A WALKING MACHINE

This apparatus has been designed by an ingenious Frenchman to afford the advantages of mountain climbing without leaving one's apartment. The illustration will make the method obvious. As the walker moves the rollers on which he is supported revolv, so that he is continually climbing without progressing a foot. A screw enables the incline to be adjusted at pleasure, so that the user may fancy himself either ascending the easiest gradient or toiling up the peaks of Mont Blanc.

Tänk så glad denne genialisk fransman skulle ha varit om nätet hade funnits på hans tid. Då hade han kunnat nå alla presumtiva bergsbestigare som behövde komma i form inför sitt mandomsprov!

Mirakler

Under the trees in the wood, 1893 

Berthe Morisot

Miracles

Why, who makes much of a miracle?
As to me I know of nothing else but miracles,
Whether I walk the streets of Manhattan,
Or dart my sight over the roofs of houses toward the sky,
Or wade with naked feet along the beach just in the edge of the water,
Or stand under trees in the woods,
Or talk by day with any one I love, or sleep in the bed at night with any one I love,
Or sit at table at dinner with the rest,
Or look at strangers opposite me riding in the car,
Or watch honey-bees busy around the hive of a summer forenoon,
Or animals feeding in the fields,
Or birds, or the wonderfulness of insects in the air,
Or the wonderfulness of the sundown, or of stars shining so quiet and bright,
Or the exquisite delicate thin curve of the new moon in spring;
These with the rest, one and all, are to me miracles,
The whole referring, yet each distinct and in its place.

To me every hour of the light and dark is a miracle,
Every cubic inch of space is a miracle,
Every square yard of the surface of the earth is spread with the same,
Every foot of the interior swarms with the same.

To me the sea is a continual miracle,
The fishes that swim-the rocks-the motion of the waves-the ships with men in them,
What stranger miracles are there? 

                              Walt Whitman 

296

dagar kvar 

i

Våren är i faggorna

och i dag möttes jag på min promenad av en tussilago, en krokus och en knipa.

  Old Tramp

Isabel Codrington 

Visst är våren i faggorna, men varifrån uttrycket kommer har jag inte funderat över förrän jag i morse läste ett meddelande från en kvinna till en annan: "om du har faggorna förbi så kan du väl titta in". Nog låter det lite underligt så jag började grunna över ordet.

På nätet tycks alla auktoriteter anse att det bara finns en betydelse och en konstruktion som är korrekt:

fagg`orna subst., best. f. plur. 
ORDLED: fagg-or-na
• i frasen i ~ i antågande
HIST.: sedan 1839; urspr. '(gömt i) kläderna'; till sv. dial. faggor 'paltor; klutar'

så säger NE.

Hos SAOB kan du få en betydligt längre förklaring, så lång att jag överlåter åt var och en att själv läsa och begrunda det. 

Grundordet är substantivet fagga, " från sv. dial. bet.: klädestrasor, paltor, ”klutar” o. d. "

297

dagar kvar 

i

298

dagar kvar 

i

Reklam

Medan jag irriterat klickar bort reklam som dyker upp på skärmen, så fascineras jag av gammal reklam som ofta finns på sidor tillsammans med mer etablerad konst. Den är inte alltid särskilt konstnärlig, men i gengäld ofta rolig och färgglad. Många gånger föreligger det inte något som helst samband mellan bild och text, men förvånansvärt ofta går det att spåra varan eller firman man gör reklam för.

 Vad Stockholm har med Liebig köttextrakt att göra, har jag inte lyckats lista ut, men Wikipedia har en lång artikel om firman och dess historia. Liebig har jag aldrig hört talas om, men i gamla böcker, dricker trötta och/eller nedkylda personer ofta buljong gjort på en "Oxo-tärning", och jag läser att Oxo var en av firmas produkter.

Gamla Katarinahissen 1886

 Bilden är uppenbarligen målad innan den nu gamla Slussen byggdes, och på gamla Katarinahissens tid. Den invigdes 19 mars 1883, och revs 1933, så någon gång däremellan måste bilden ha målats. 

Fem öre för uppfärd och tre öre för nedfärd kostade det att åka med hissen när den var ny. Hur länge det varade vet jag inte, men jag tror att priset var detsamma för upp- och nedfärd i min barndom — men jag minns att man köpte polletter i en automat i gatuplanet.

299

dagar kvar 

i