måndag 24 april 2017

Att sluka böcker

 Minns ni känslan av att gå in i en bok, och att bli förlorad för världen?  Fortfarande kan jag förlora mig för en stund — men inte mer än yttre ljud kan störa mig, fast det som stör mig mest är nog vetskapen om att jag borde göra något annat. Sådana bagateller störde mig aldrig i barndomen — jag kunde ledigt koppla bort vetskapen om ett stökigt rum eller en lärare som höll låda, längst fram i klassrummet.
Vad som får mig att minnas barndomens försjunkande i allt utom läxböcker, är Jeanne Birdsalls böcker om de fyra systrarna Penderwicks. Nej, de får mig inte att glömma världen, men näst intill, Jag roas och känner mig hemma i böckerna. Kanske beror det på att jag tillhör samma generation som författaren — vi har växt upp med samma läsupplevelser och under samma tid, det känns rätt naturligt att vi tänker i samma banor. Men det är uppenbart att man inte behöver vara så gammal för att uppskatta böckerna — för en tur på nätet visar idel positiva recensioner av hennes böcker, av betydligt yngre personer.
Visst är det lite 50-tal över den här silhuetten 

Fyra böcker om de fyra systrarna Penderwicks, har kommit ut, och en femte avslutande del är planerad.

The Penderwicks: A Summer Tale of Four Sisters, Two Rabbits, and a Very Interesting Boy
The Penderwicks on Gardam Street
The Penderwicks at Point Mouette
Penderwicks in Spring

1367

dagar kvar
i

söndag 23 april 2017

Sista tulpanbilden (kvinnlig)

Dancing Colors II 
Lisa Audit

I alla fall på ett tag. Det finns fortfarande massor av tulpanbilder målade av manliga konstnärer, men det börjar bli glest mellan de av kvinnliga konstnärer.

Världsbokdagen

Nu uppläste jag skåpet. Jag steg undan med förskräckelse – skåpet var alldeles tomt! En, som icke är bibliothekarius, skall icke förstå min känsla; men hvarje man af mitt yrke förnimmer vid anblicken af en boklös bokhylla eller ett tomt bokskåp samma rysning, samma is i bloden, som vid åsynen af ett lik. Böckerna borta – det är detsamma som: själen borta. 
           ur Samlade verk 18. Amorina (1839) av Carl Jonas Love Almqvist 
The Library of Thorvald Boeck 
Harriet Backer 
Men här skulle väl Jonas Love känna sig väl till mods. Vad gör du för att uppmärksamma denna viktiga dag. (Förutom att göra varje dag till en världsboksdag).



1368

dagar kvar
i
Ron Edmonds

lördag 22 april 2017

Dagens tulpanbild (kvinnlig)

Tulip Time  
Shirley Novak 

Vårvers

Wikipedias bild

                I.
Goddag, goddag, du stare,
nej är du redan här!
På åkern ligger skare,
och hagens gamla hare
än vinterpälsen bär.

Och inga skällor pingla
i skogens kalla sal,
och inga maskar ringla,
och inga hängen dingla
på björk och asp och al

Här dåsa vi som döda,
och det är klent beställt
med husrum och med föda —
all lönen för din möda
blir bara nöd och svält.

Vänd om, vänd om till söder,
där blommar rikt ditt väl,
där solen ständigt glöder,
och jorden gästfritt föder
en fattig sångarsjäl.

Men kom, å kom tillbaka
till detta karga land,
när isens murar braka,
och valborgseldar spraka
och sticka snön i brand!

Å kom igen, du stare,
i sol i rymder blå,
när åkerns hårda skare
har smält, och hagens hare
fått sommarpälsen på!

II.

Nu är dagens möda slut.
Surr och steg och buller tystna.
Staren ropar oss: kom ut,
        ut och njut och lyssna!
Nu får dagens arbetsfolk
sitta still och bara dra sig,
nu får staren vid sin holk
        lite ledigt ta sig.

Han har knogat, han har byggt
hela långa dan i ända,
jämt i farten, jämt i flykt,
        klo och vinge spända,
sitter nu framför sin holk
på den luftiga verandan,
gör som annat arbetsfolk,
        vilar och drar andan.

Vidgar strupe torr och trång,
prövar vinge, övar tunga,
börjar så sin aftonsång,
        spelar för de unga.
Sjunger vid sin gamla holk,
medan solen stilla dalar,
känner sig som allas tolk —
        tusen språk han talar.

Tusen stämmor härmar han
för att fyllest livet prisa,
varje luftens låt han kan,
        varje vårens visa.
Trast och lärka, fiol och flöjt,
tupp, som gal, och fink, som kvittrar,
alla härmar han förnöjt,
        och hans öga glittrar.

Och han kråmar sig och slår,
strupen darrar, vingen skälver,
vidgad näbb mot rymden står,
        bröstet högt sig välver.
Dagens trötta arbetsfolk
all sin vardagsmöda glömmer,
stirrar mot den gamla holk,
        lyss och ler och drömmer.
                                K. E. Forsslund. 

Jag upphör aldrig att förundras över allt man kan hitta på nätet. För några år sedan sökte jag efter de här verserna, men då hade de ännu inte kommit upp.
De första verserna lärde jag ut till en andraklass jag hade för för flera evigheter sedan, och sedan dess har den första strofen kommit för mig varje vår när jag siktat de första stararna  men sen har det varit stopp.  Nu återstår det bara för mig att vänta på att någon ska lägga ut "Klöverblomma heter jag— versen jag läste på min första examen.