Fasters engelska pepparkakor

Jag läser att vi svenskar äter 3,9 millioner pepparkakor varje år.  Hur mycket det blir per person låter jag någon annan räkna ut — men räkna inte med mig, för högt räknat äter jag en pepparkaka om året, och jag avstår gärna även från den, så räcker kakorna till fler. 

Men så börjar jag fundera, är det så många pepparkakor som säljs varje år — eller finns det pepparkaksspioner som har kläm på hur många pepparkakor som också bakas i varje hushåll? Och räknas mjuka pepparkakor som pepparkakor? Det finns mycket att begrunda, och jag börjar inse att det här med pepparkakor är mer komplicerat, och omfattande, än jag kunnat drömma om. Bland dagens e-post finns ett mejl som uppmanar mig att baka något av de medskickade 29 recepten på pepparkakor, och jag har redan insett att nätet är nedlusat med pepparkaksrecept, lägger jag till vad som finns i husets kokböcker så kan jag tillbringa återstoden av mitt liv med att baka pepparkakor — vilket jag inte tänker göra!

I fasters anteckningsbok finns fem olika recept på pepparkakor, och eftersom jag hade mer vispgrädde än jag visste vad jag skulle göra med, så provade jag hennes engelska pepparkakor. Klokt nog insåg jag, innan jag satte igång, att det förmodligen blir förfärligt många pepparkakor av 1,5 kg vetemjöl, så jag dividerade med tre — tack och lov, för kavling hör inte till mina favoritsysselsättningar!

Med den här sortens recept är det en klar fördel om man har erfarenhet av att baka, och kunskap om bakkemi. Det har inte jag, så det fick bli avancerade gissningar, baserade på sunt förnuft. Dessutom hade det varit en fördel om jag hade vet hur slutresulatet förväntades bli. "Rör sirapen 1/2 timme", börjar anvisningarna — varför undrar jag, händer det något med sirapen då, något som ger ett bättre slutresultat än med orörd sirap? Att röra något oavbrutet i en halv timme är jobbigt, så jag gissade, hoppades, att fem minuter med elvispen skulle motsvara en halvtimme för hand. Såvida jag inte någon gång provar att röra för hand, så lär jag aldrig få veta om min gissning var korrekt. Sedan stod det "Utkavlas rätt tjocka", vad är det? Frestande att göra dem rejält tjocka, när man inte gillar att kavla — mina blev cirka 4 mm tjocka. "Bakas ljusa" var nästa uppmaning, men temperatur och tid förväntas man förstå alldeles av sig själv — till slut kom jag fram till 13 minuter i 175°. Slutresultatet blev en lite seg kaka, med ett visst tuggmotstånd — bortsett från att de är i sötaste laget, så är de nästan OK.

50-tal i kubik

  Nu när jag behöver en kaffekaka föll det sig naturligt att nyttja ett av mina senaste fynd, "Metropolitan Cook Book", en upplaga från 1954. Det är så omisskännligt 50-tal, och jag blir lätt nostalgisk när jag ser bilderna.

Recepten är de gamla vanliga, säkra recepten som hängt med i många år. En sväng på nätet visar att försäkringsbolaget har gett ut det här häftet i reviderade upplagor i många år. Det tidigaste jag hittar är från 1918, rätt trist på brunt papper och utan illustrationer.

 Den senaste upplagan jag hittar är från 1973 och ordentligt uppfräschad — och jag inser att jag blir nästan lika nostalgisk av 70-tals illustrationerna, som de 20 år äldre.

 Det står i förordet att recepten ska vara hälsosamma, men veta vi ju alla att hälsosamt är ett tänjbart och föränderligt begrepp. Kanske var det ett försök att få friska kunder — annars kan jag inte riktigt räkna ut varför ett försäkringsbolag ger ut en kokbok. Men jag kan ju skriva och fråga dem, för jag ser att bolaget fortfarande existerar.

Och jag har just lärt mig, hos Wikipedia,  att det finns något som heter The Metropolitan Life Insurance Company Tower, colloquially known as the Met Life Tower, is a landmark skyscraper located on Madison Avenue near the intersection with East 23rd Street, across from Madison Square Park in Manhattan, New York City. Designed by the architectural firm of Napoleon LeBrun & Sons and built by the Hedden Construction Company, the tower is modeled after the Campanile in Venice, Italy. The hotel located in the clock tower portion of the building has the address 5 Madison Avenue, while the office building covering the rest of the block, occupied primarily by Credit Suisse, is referred to as 1 Madison Avenue.

Inside the building is the New York Edition Hotel, a 273-room luxury hotel that opened in 2015.

Så här ser byggnaden ut i dag. 

Och nu är kakan färdiggräddad — lite för färdig — hur den smakar får jag berätta en annan gång.

här står den på jäsning.

YEAST COFFEE CAKE

(about 2 9-inch pie pans)

Hot Oven 400°F.

2 cakes compressed yeast or envelopes dry yeast
¼ cup lukewarm water
¾ cup milk
1/3 cup butter or margarine
½ teaspoon salt
1/3 cup sugar
2 eggs
4 to 5 cups all-purpose flour

Follow mixing directions for plain rolls. Beat eggs into lukewarm milk and yeast mixture before adding flour. After first rising pat out dough about 1 inch thick into pans used. Spread with following mixture:

4 tablespoons sugar
1 teaspoon cinnamon
4 tablespoons melted butter or margarine
4 tablespoons chopped nuts

Let rise until double in bulk and bake about 30 to 40 minutes.

Degen sätts som vilken annan jäsdeg som helst, inga konstigheter, det blev en perfekt mjuk lättarbetad deg — som en barnrumpa.

På tal om pepparkakor

Jag är övertygad om att vi diskuterat stora mjuka pepparkakor här på bloggen, för flera år sedan, men jag får inget napp, vad jag än söker på. Ett minne som dök upp i går när jag funderade över om lunchpepparkakor verkligen kan vara tunna. Det jag skrev om, kallades i min barndom för smörgåspepparkakor, och jag har flera gånger, utan att lyckas, försökt att få till något liknande. 

Men i år drabbades jag av en tillfällig huslighet, och bakade "Big Soft Ginger Cookies" efter ett recept jag hittade på nätet (var minns jag inte). Då, när jag bakade dem hade jag inte en tanke på barndomens smörgåspepparkakor, men det slog mig när jag provsmakade dem att hade de varit större, och med en mer traditionell pepparkakskryddning, så hade de kommit nära barndomsminnet. Nu tyckte jag att de var bättre än de supersöta pepparkakorna som jag minns, så kanske kommer jag att försöka utveckla dem, när jag får nästa husliga ryck — med ännu mindre socker, men mer ingefära.

Originalreceptet följer, men först några ord om sockermängden — jag halverar alltid sockermängden i amerikanska (och många svenska) recept — och här använde jag inget vitt socker utan mörkt muscovadosocker och lönnsocker — och istället för melass tog jag 2 msk mörk sirap. Och skeden vatten behövdes inte.

Ni som bor i Staterna har säkert stött på de där oglaserade keramikrundlarna som är avsedda att läggas i paketet med farinsocker.  Jag har aldrig sett dem här, vilket förstås kan bero på att jag undviker alla sorts butiker. Men när jag en dag hittade en bit stenhårt lönnsocker, önskade jag att jag hade haft en slik rundel. I stället skurade jag bitar av en sönderslagen blomkruka och stoppade i burken med socker. Och nu, långt efteråt, när jag kom på att jag skulle använda sockret, så var det hur lätt som helst att strö ned rätt mängd i smeten. 

big soft ginger cookies

2 1/4 cups all-purpose flour
2 teaspoons ground ginger
1 teaspoon baking soda
3/4 teaspoon ground cinnamon
1/2 teaspoon ground cloves
1/4 teaspoon salt
3/4 cup margarine, softened
1 cup white sugar
1 egg
1 tablespoon water
1/4 cup molasses
2 tablespoons white sugar

Preheat oven to 350 degrees F (175 degrees C). Sift together the flour, ginger, baking soda, cinnamon, cloves, and salt. Set aside.

In a large bowl, cream together the margarine and 1 cup sugar until light and fluffy. Beat in the egg, then stir in the water and molasses. Gradually stir the sifted ingredients into the molasses mixture. Shape dough into walnut sized balls, and roll them in the remaining 2 tablespoons of sugar. Place the cookies 2 inches apart onto an ungreased cookie sheet, and flatten slightly.

Bake for 8 to 10 minutes in the preheated oven. Allow cookies to cool on baking sheet for 5 minutes before removing to a wire rack to cool completely. Store in an airtight container.

Länken till en bra omvandlingstabell finns i högerspalten.

Andra bullar

än de tänkta, blev det.
Jag tänker inte tala om hur korkat jag bar mig åt när jag skulle baka häromdagen. Och inte hur många gånger jag gjorde något dumt.
Kontentan av alla misstag blev i alla fall att jag stod med en stendöd deg. En deg med massor av godis i och jäst som hade kokat – ja just det KOKAT.

Så vad gör man när man står där med nästan 1,5 kg död deg? Jo, jag delade den i fyra delar och frös tre av klumparna. Den fjärde använde jag som bas i en ny deg. Det lyckades! Bullarna blev riktigt goda, om än inte så grova som jag tänkt mig eftersom jag helt fegt använde raffinerat vetemjöl. Till de andra tre degarna tänker jag ta' grövre mjöl.

Resajkeld bredd — ö bredd tåk

svar på några brödfrågor
0

En återvunnen limpa — lite för

skogaholmig i konsistensen, men god.

0

Det har ramlat in en del kommentarer och mejl om bakning. Jag ska svara efter bästa förstånd (sic).
När jag misslyckas med ett bröd så skär jag det i småbitar och fryser eländet. Kvällen innan jag ska baka ta'r jag en näve eller två (2-3 dl) av det begagnade brödet och lägger i ca ½ l vatten.
Nästa dag värmer jag upp gröten, som det nu har blivit, till rätt temperatur och pytsar i mjöl och jäst tills jag har en bra deg. Anna-Lena, du kan använda det receptet du brukar ha — men håll igen på mjölet, ta' lite åt gången tills degen har rätt konsistens. Svårare än så är det inte. Gör på samma sätt med matrester, gröt är utmärkt likaså baljväxter, soppa, potatis och rotsaker.

Kattis frågade om degspad. Egentligen kan du använda vad som helst — jag har bakat på överbliven näringsdryck och glögg. Öl har en del — det är en smaksak om man gillar det.
Mjölk ger ett finporigt bröd och skorpan blir mjukare än med vatten.
Yoghurt & fil ger en aning syrlig smak, fast alla inte känner det.
Personligen använder jag bara vatten, dels för att jag tycker det blir bäst men också därför att jag tycker att det är ett syndigt slöseri att använda mjölk med tanke på att det går åt 1000 l vatten för att producera 1 l mjölk.