Jo, han hette Knute, men kallades Knutte. Sitter här och tittar på denna gamla bild av honom och funderar över det här med vänner och bekanta. Somliga människor försvinner för alltid ur ens liv — men man betraktar dem ändå som vänner. Andra finns där hela tiden, och blir inte mer än bekanta.
Somliga vänner utvecklas åt ett annat håll än en själv, och övergår omärkligt till att bli bekanta. Medan somliga bekanta ta'r tid att lära känna, men så en dag upptäcker man att det uppstått en djup vänskap.
Knutte var en vän, trots att jag bara kände honom när jag var barn. Han hörde till de människor som bemötte ett barn som vilken medmänniska som helst. Han kallade mig alltid för Klöverblomma — också senast vi sågs, när jag var i övre tonåren och vi av en slump stötte ihop på Drottninggatan.
Nu såg jag hans dödsannons i tidningen häromdagen, han blev 92 år, så han fick ett långt och rikt liv.
Somliga vänner utvecklas åt ett annat håll än en själv, och övergår omärkligt till att bli bekanta. Medan somliga bekanta ta'r tid att lära känna, men så en dag upptäcker man att det uppstått en djup vänskap.
Knutte var en vän, trots att jag bara kände honom när jag var barn. Han hörde till de människor som bemötte ett barn som vilken medmänniska som helst. Han kallade mig alltid för Klöverblomma — också senast vi sågs, när jag var i övre tonåren och vi av en slump stötte ihop på Drottninggatan.
Nu såg jag hans dödsannons i tidningen häromdagen, han blev 92 år, så han fick ett långt och rikt liv.
Så vackert namn du fick av Knute! Klöverblomma. Jag har läst alla dina inlägg om klöverblomman och om examen. Härlig läsning och mycket som påminde om min egen första stapplande början i skolan. Min klänning var randig den också men med rosor mellan grå ränder på vit botten, den där stärkta med mycket kjol till slätt linne, den där som dröp av Slemmerns vatten när dagen var slut:).
SvaraRaderaKarin som inte måste vara först i vattnet längre
Roligt att läsa om historierna om varför du fick heta Klöverblomma. och vilket minne du har!
SvaraRaderaJag har inga som helst minnen av några examensdagar, bara av en när jag var nio år och var tvungen att ha en ful klänning på mig. Ungefär som en helknäppt städrocksmodell - vinröd med små vitstreckade hus!
Min bästa kompis hade en klänning som var knallgul och hade en vid kjol med ett band runt midjan knutet i en stor rosett där bak! Det var nog första gången som jag var riktigt avundsjuk, tror jag!
Du har alldeles rätt i att vissa människor som man träffat under sitt liv räknar man till sina vänner - trots att man kanske inte alls umgåtts med dem...
Karin,
SvaraRaderaJa, det var som sagt många som kallade mig klöverblomma. Till och med i en diktanologi jag fick till konfirmationen, skrev goda vänner att boken var till Klöverblomman.
Linne, låter bra mycket trevligare i en examensklänning än nylon, som det var i min!
Ingrid,
Nu vet jag ju inte hur din klänning såg ut - men jag har erfarenhet av hur man som barn tyckte en del kläder var fula, som jag när jag ser tillbaka på dem, tycker var oerhört vackra och stilrena.
Och med en del människor, fortsätter man bara samtalet, som om det var i går man sågs, när det i själva verket kan vara decennier se'n.
Margaretha
som inte har
badat i sjögen
varken med eller
utan kläder på
åratal
Så sant som du skriver om vänner. Four leaf clover, så sött! Det finns en sång om four leaf clover,den ligger bak i mitt huvud och jag får inte fram den.
SvaraRaderaKarlavagnen,
SvaraRaderaJag önskar så att jag kunnde minnas hela versen, inte bara de första raderna! Snavar du över den, så berätta!
Margaretha
Vissa människor bara har man en viss kontakt med även om man inte träffar dem ofta. Det är en själskontakt. Har ett par sådana vänner i Sverige. Klöverblomma - fint och vackert namn.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaVisst är det så. Och det är så vilsamt med den sortens vänner.
Margaretha