där författaren säger:
"As a daughter of educators, enthusiasm for learning was engrained in me at an early age. From pre-school to my doctoral program."
Är det verkligen så? Jo, visst vet man att barn från hem med studievana föräldrar ofta har ett bättre utgångsläge — men kan man rent generellt påstå att man blir en entusiastisk elev, bara därför att man har föräldrar som undervisar yrkesmässigt?
Jag har vänner från akademikerhem som skyr studier, därför att de fått för mycket av det goda hemma. Och nog finns det massor av exempel (i synnerhet förr i tiden) på framstående män och kvinnor, som trots ett påvert hem, där man rent av motarbetat vidarestudier, nått långt i den akademiska världen.
"As a daughter of educators, enthusiasm for learning was engrained in me at an early age. From pre-school to my doctoral program."
Är det verkligen så? Jo, visst vet man att barn från hem med studievana föräldrar ofta har ett bättre utgångsläge — men kan man rent generellt påstå att man blir en entusiastisk elev, bara därför att man har föräldrar som undervisar yrkesmässigt?
Jag har vänner från akademikerhem som skyr studier, därför att de fått för mycket av det goda hemma. Och nog finns det massor av exempel (i synnerhet förr i tiden) på framstående män och kvinnor, som trots ett påvert hem, där man rent av motarbetat vidarestudier, nått långt i den akademiska världen.
Tror nog att artikelförfattaren har en del fördomar.
SvaraRaderaGivetvis så är det kanske lättare att bli sporrad och få hjälp på traven om föräldrarna har s.k. mera bildning men det behöver inte alls betyda att det ÄR så för den skull. Jag känner också personer som har gjort någonting helt annat än vad som har förväntats av dem för att de så gärna har velat någonting helt annat än föräldrarna, men också i ren trots för att visa att man kan tänka själv, att man har ett eget liv.
Karin
Rent statistiskt har ju barn till högutbildade föräldrar bättre förutsättningar för egna studier men att just lärarbarn skulle ha det mer än andra har jag svårt att tro att det finns belägg för. Såg f ö på nyheterna i går att läraryrket har låg status och barn man intervjuade ville inte bli lärare. En flicka motiverade det med att det var för jobbigt och att man måste plugga mycket för att bli lärare och det var dåligt betalt. Hon ville hellre bli apotekare - en av de längsta akademiska utbildningarna som det är svårast att komma in på. Och som ger ganska dålig lön.... Hon har en del att upptäcka, stackaren.
SvaraRaderaKarin,
SvaraRaderaFick känslan av att hon tyckte det var fint att komma från en så kallad intellektuell familj.
Lustigt hur somliga skryter med att de kommer från en enkel familj, om de inte kan skryta med akademiker eller baroner. Har man varken det ena eller andra i familjen kan man ju alltid snobba med att man är en vanlig människa.
Jag känner också flera personer som pluggat i många år, bara för att inse att de inte trivs i den akademiska världen - och sadlat om till något mer praktiskt. Tur att de kommer på det - och gör något åt det!
Olgakatt,
Läraryrket har nog alltid haft låg status i många länder. Fast det är ju lite finare att vara adjunkt än lågstadielärare.
Synd att yrkesvalet har blivit ett strategiskt val, tänk om människor verkligen kunde bli vad de vill och passar för.
Margaretha
Tror att du har helt rätt. Tror nog att barn vars föräldrar har studerat mycket har en annan slags hemmiljö än barn som har föräldrar med kortare utbildning. Men självklart finns det alltid undantag. Tror inte att barn med lärarföräldrar har något direkt försprång. Min mamma arbetade som lärare och jag upplevde aldrig att jag hade något direkt försprång jämfört med andra barn i min klass.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaLärarbarn, åminstone om de går i samma skola som föräldern arbetar, kan ha det tuffare än sina kompisar, därför att de vuxna är rädda för att det ska verka som den ungen har förmåner. Nå'n gång har jag nog fått höra "inte konstigt att du kan, din mamma är ju lärare", men inte ofta.
Men inte är det en förutsättning med studerade föräldrar för att själv vilja plugga. Jag hade faktiskt en kompis som inte fick fortsätta gymnasiet efter nian, som hon ville. Hon skulle ut och försörja sig själv! Hon kunde, tack och lov ta' igen det senare och gå på folkhögskola som gav henne de grunder hon behövde för att gå vidare.
Margaretha