"These flaky Danish pastries are a
time-consuming project, but they're
a perfect way to show people how
much you love them! I like serving
them at special brunches. The puff
pastry dough and almond filling can
be made ahead of time, and the
pastries can be frozen before baking."
time-consuming project, but they're
a perfect way to show people how
much you love them! I like serving
them at special brunches. The puff
pastry dough and almond filling can
be made ahead of time, and the
pastries can be frozen before baking."
Den här sortens kommentarer förekommer i vart och varannant recept.
Det händer ofta, kanske alltför ofta, att man sätter likhetstecken mellan mat och kärlek. Man behöver bara ta' en sväng på nätet, bland olika slags matsidor så inser man hur vanligt det är.
Visst är det naturligt att man vill bjuda dem man tycker om (men inte andra?) på något gott. Men det måste ju inte vara kaloririka bakverk eller måltider med många rätter. Tvärtom, man kan visa sin kärlek genom att inte servera någons favoriträtt.
Naturligtvis tycker jag att man ska bjuda på något gott, om man nu tycker att man måste bjuda på något. Men jag tycker att det många gånger kan räcka med ett fruktfat på bordet, eller en tillbringare med juice.
Jag är ju av den uppfattningen att kärlek, vänskap och uppskattning visar man genom hur man bemöter sina medmänniskor — inte genom mat eller gåvor.
Men jag inser också att det är mycket svårt att bryta urgamla mönster — mat har ju inte bara varit ett tecken på omtanke och kärlek utan också ett sätt att visa att man minsann har råd att bulla upp.
Kanske kunde man börja med att inte alltid ta' till mat för att fira något — eller för att trösta sig. Jag menar inte alls att man ska skippa födelsedagstårtan, om man gillar sådana, men att man måste inte fira varje liten framgång — från bra betyg på en skrivning till att man fått löneförhöjning — med mat. Och genom att inte trösta en unge som skrapat knäet, med glass, utan genom att göra något roligt tillsammans.
Visst är det naturligt att man vill bjuda dem man tycker om (men inte andra?) på något gott. Men det måste ju inte vara kaloririka bakverk eller måltider med många rätter. Tvärtom, man kan visa sin kärlek genom att inte servera någons favoriträtt.
Naturligtvis tycker jag att man ska bjuda på något gott, om man nu tycker att man måste bjuda på något. Men jag tycker att det många gånger kan räcka med ett fruktfat på bordet, eller en tillbringare med juice.
Jag är ju av den uppfattningen att kärlek, vänskap och uppskattning visar man genom hur man bemöter sina medmänniskor — inte genom mat eller gåvor.
Men jag inser också att det är mycket svårt att bryta urgamla mönster — mat har ju inte bara varit ett tecken på omtanke och kärlek utan också ett sätt att visa att man minsann har råd att bulla upp.
Kanske kunde man börja med att inte alltid ta' till mat för att fira något — eller för att trösta sig. Jag menar inte alls att man ska skippa födelsedagstårtan, om man gillar sådana, men att man måste inte fira varje liten framgång — från bra betyg på en skrivning till att man fått löneförhöjning — med mat. Och genom att inte trösta en unge som skrapat knäet, med glass, utan genom att göra något roligt tillsammans.
Vägen till mannens hjärta...osv. Jag känner många kvinnor som älskar ihjäl familjen med mat och kakor.
SvaraRaderaNär socker inte var vardagsvara var det ju OK att fira med mat och godis men i det överflöd vår del av världen lever blir det ju absurt med " bjudkulturen" där det krävs att man bjuder och likaså att man tar för sig.
Bjuder man inte generöst är man snål och om man tackar nej är man grätten...
Mat har nog ännu mer med hjärnan än magen att göra.
Olgakatt,
SvaraRaderaVisst har jag varit med om några personer, i generationen före mig, som trugat och blivit stötta närman inte ta'r om. Men på det stora hela tycker jag mig ha märkt att människor blir lättade när någon bryter mönstret. Det går inte alltid på en gång, men när de inser att jag aldrig bjuder över dem, så lugnar de ned sig och bjuder inte så överdådigt.
Vad folk säger bakom ryggen på mig, vet jag naturligtvis inte - men jag har aldrig känt det som att någon tyckt att jag är snål. Man kan ju bjuyda rikligt av de få saker man bjuder på.
Margaretha
som sett några tragiska
resultat av hur välmenta
husmödrat älskat ihjäl de
sina - eller gett sina
barn många, många extra
kilo att släpa på
Kul att träffa på ordet "magra" igen. Det var ju det som användes i min barndom - sen ersattes det med "banta". Har inte sett ordet på de senaste femtio åren...
SvaraRaderaOm man bjuder ihop vänner en kväll skulle de nog bli väldigt besvikna om det bara stod ett fruktfat eller en tillbringare med juice på bordet. Är man bortbjuden en kväll förväntar man sig nog något mer substantiellt...
Humöret bland gästerna brukar stiga iom att dessa bjuds på god mat. Det behöver däremot inte vara några tillkrånglade eller dyrbara rätter för att man ska ha trevligt.
Så rätt du har!
SvaraRaderaFast när man läser vad du har skrivet förstår man inte hur bra du är på att laga mat och baka!
Jag glömmer aldrig när Yvonne kom och du gömde pajen under soffan och rusade ut efter något som inte var lika fettbildande. Det kallar jag äkta vänskap och omsorg! Jag har för mig att du bjöd på jättegoda nybakade kex med ost, det receptet skulle jag vilja ha. Minns du vilka det var?
kram från Mette
Ingrid,
SvaraRaderaJag har inte tänkt på att ordet magra har försvunnit. Men i betydelsen banta har det nog gjort det. Nu menar man nog oftast att någon fallit ur, om man säger magrat. Mager och avmagrad finns ju kvar, så förhoppningsvis försvinner detta urgamla ord inte ur språket.
När jag talade om fruktfat och juice tänkte jag närmast på människor som tittar in objudna. För här på landet bullas det upp med kaffe ochkakor om man så bara tittar in för att lämna eller hämta något.
Se'n beror det naturligtvis på vad man brukar bjuda på - är man en matmamma så förväntar sig folk att bli rikligt förplägade.
Mina vänner vet att de inte får tjusiga måltider här. Bjuder jag hem någon på fika, så vet de att de innebär te och mackor vid köksbordet. Vilket för min del betyder hembakat bröd, ost, smör och marmelad. Vill man äta ihjäl sig, räcker förmodligen inte vad jag dukat fram - däremot räcker det till att stoppa i sig många fler kalorier än vad som är nyttigt.
Det Mette syftar på ovan, är ett tillfälle när jag bjöd ett par vänner på en chokladpaj med vispgrädde (och inget annat) på en regnig Margaretadag. Tilläggas bör att Yvonne är extremt överviktig, och inte har några spärrar när det gäller mat.
Flette-Mette,
Hur skulle jag kunna glömma det? Särskilt inte som Kerstins hund sneglade mot soffan hela tiden! Tur att hon hade så'n pli på den!
Jag tror att jag vet vilka kex det var - utmärkta, enkla och kalorifattiga kex. Det är länge se'n jag bakade sådana för jag gillar inte att kavla, och det är ett himla kavlande för att få dem tunna nog. Ska leta fram receptet - och kanske baka en sats.
Begriper inte vem som startade ryktet att jag är en matmamma.
Margaretha
Å så bra att du tar upp det här! Jag försöker komma ihåg att inte trösta och muta barnbarnen med glass, men ibland är det enklast. LOL!
SvaraRaderaJag tror att det är som du säger att man måste förbereda gästerna i förväg på att det "bara" blir en macka, eller något annat enkelt.
Jag lagar inte alls lika mycket mat som innan jag blev sjuk, och jag ska försöka att förenkla ännu mer.
Vilken bra länk till Rest Ministries, det är verkligen ett problem med osynliga sjukdomar!
Lena,
SvaraRaderaJa, mycket är det nog en fråga omatt vänja sig vid ett nytt tankesätt. Och för många, att meddela sin omgivning att man börjat ett "nytt liv".
Om dina barnbarn är tillräckligt små, kanske de kan glömma det därmed glass och få nya vanor.
Jättebra att du gillade inlägget, jag har inte skrivit om RM tidigare eftersom de är så in i norden amerikanska - men man kan hitta en del pärlor om man letar.
Hoppas att du mår bra - eller åtminstone skapligt!
Margaretha
Jag känner mig väldigt skyldig till allt du pekar på. Jag firar med mat och jag tröstäter och det syns på mig!!
SvaraRaderaDom där kalori fattiga kexen vill jag ha receptet på!!!
kramis
Pia,
SvaraRaderaSka leta fram receptet nå'n regnig dag. Men kom ihåg att inte kompensera de kalorifattiga kexen med smör och ost eller marmelad!
Margaretha