
"These flaky Danish pastries are a
time-consuming project, but they're
a perfect way to show people how
much you love them! I like serving
them at special brunches. The puff
pastry dough and almond filling can
be made ahead of time, and the
pastries can be frozen before baking."
time-consuming project, but they're
a perfect way to show people how
much you love them! I like serving
them at special brunches. The puff
pastry dough and almond filling can
be made ahead of time, and the
pastries can be frozen before baking."
Den här sortens kommentarer förekommer i vart och varannant recept.
Det händer ofta, kanske alltför ofta, att man sätter likhetstecken mellan mat och kärlek. Man behöver bara ta' en sväng på nätet, bland olika slags matsidor så inser man hur vanligt det är.
Visst är det naturligt att man vill bjuda dem man tycker om (men inte andra?) på något gott. Men det måste ju inte vara kaloririka bakverk eller måltider med många rätter. Tvärtom, man kan visa sin kärlek genom att inte servera någons favoriträtt.
Naturligtvis tycker jag att man ska bjuda på något gott, om man nu tycker att man måste bjuda på något. Men jag tycker att det många gånger kan räcka med ett fruktfat på bordet, eller en tillbringare med juice.
Jag är ju av den uppfattningen att kärlek, vänskap och uppskattning visar man genom hur man bemöter sina medmänniskor — inte genom mat eller gåvor.
Men jag inser också att det är mycket svårt att bryta urgamla mönster — mat har ju inte bara varit ett tecken på omtanke och kärlek utan också ett sätt att visa att man minsann har råd att bulla upp.
Kanske kunde man börja med att inte alltid ta' till mat för att fira något — eller för att trösta sig. Jag menar inte alls att man ska skippa födelsedagstårtan, om man gillar sådana, men att man måste inte fira varje liten framgång — från bra betyg på en skrivning till att man fått löneförhöjning — med mat. Och genom att inte trösta en unge som skrapat knäet, med glass, utan genom att göra något roligt tillsammans.
Visst är det naturligt att man vill bjuda dem man tycker om (men inte andra?) på något gott. Men det måste ju inte vara kaloririka bakverk eller måltider med många rätter. Tvärtom, man kan visa sin kärlek genom att inte servera någons favoriträtt.
Naturligtvis tycker jag att man ska bjuda på något gott, om man nu tycker att man måste bjuda på något. Men jag tycker att det många gånger kan räcka med ett fruktfat på bordet, eller en tillbringare med juice.
Jag är ju av den uppfattningen att kärlek, vänskap och uppskattning visar man genom hur man bemöter sina medmänniskor — inte genom mat eller gåvor.
Men jag inser också att det är mycket svårt att bryta urgamla mönster — mat har ju inte bara varit ett tecken på omtanke och kärlek utan också ett sätt att visa att man minsann har råd att bulla upp.
Kanske kunde man börja med att inte alltid ta' till mat för att fira något — eller för att trösta sig. Jag menar inte alls att man ska skippa födelsedagstårtan, om man gillar sådana, men att man måste inte fira varje liten framgång — från bra betyg på en skrivning till att man fått löneförhöjning — med mat. Och genom att inte trösta en unge som skrapat knäet, med glass, utan genom att göra något roligt tillsammans.