Ord på vägen

Happy Birthday
Gary Max Collins

På min femtonårsdag befann jag mig i Karlstad på en nordisk nykterhetskonferens. Nu hade jag inte åkt dit för att vara med om konferensen, utan för att påföljande dag påbörja en veckolång hajk i värmlandsskogarna som scouter från hela Sverige deltog i. Men det passade ju bra att vi alla samlades på konferensen — och vår uppgift där blev att gå runt och sälja kaffebiljetter till konferensdeltagarna. Som trogna läsare vet, har aldrig matte varit min passion (annat än obrukbara delar av den), men biljetterna kostade fem kronor styck och jag trodde mig om att kunna ge rätt motgift på det beloppet.
Det var vad jag trodde — när jag redovisade min kassa hade jag femtio kronor för mycket! Jag tyckte det var minst sagt pinsamt. Men när jag berättade att en man hade insisterat på att jag gav fel tillbaka, fast jag var övertygad om att så inte var fallet, så klarades allt upp — det visade sig vara en man som var fallen för att bedriva den sortens välgörenhet.
När det problemet var ur världen sökte jag upp min mor för att fika tillsammans med henne, hon hade hamnat vid ett muntert bord med finnar och norrmän. Under samtalets gång kom det fram att en av männen från finska RY delade min födelsedag. En man som jag alltid tänker på, på min födelsedag — och ibland dessemellan. När vi skildes åt gav han mig några ord på vägen: “Du ska hålla på och hålla i och hålla ut!”