Sommar, sommar, sommar

…vita skyar vandra som lyckliga tankar och allt är stilla…
...............................J. Fridegård

Den enda sommarprataren jag har prickat in och bestämt mig för att lyssna till, var dagens sommarvärd Owe Wikström — och jag blev inte besviken.
Hans samtal (jag kallar det samtal därför att jag hela tiden, i mina tankar, svarar honom, så att det faktiskt blir ett samtal) stimulerar till nya tankar, får mig att hålla med eller vilja säga emot. Lite av ett problem blir det förstås när mina tankar rinner till så snabbt att jag inte alltid hinner fånga upp dem. Det kändes ungefär som i morse, när jag plockade svarta vinbär — de är så mogna, att jag fick vara snabb som bara den för att hindra de goda bären från att trilla till marken.

Han nuddar vid förnöjsamhet, och genast kommer jag att tänka på några rader av Anna Maria Lenngren:

Gör nöjet bofast i ditt hus,
äg i hjärtat samvetsfriden,
den gör vår uppsyn mild och ljus,
den rår på sorgerna och tiden.

Nu är det väl kanske inte det nöjet som många jagar, en mild och ljus uppsyn är förmodligen inte något som eftertraktas av så värst många i dag. Dessutom tror jag att förnöjsamhet ses som något suspekt — kanske för att många betraktar det som underdånigt. Och vem vill vara det? Själv tror jag att en nypa förnöjsamhet fungerar som en rustning som skyddar mig mot livets små förtretligheter och oväsentligheter.

Han kom också med den gamla klyschan "den friske har tusen önskningar — den sjuke har bara en". Det är så korkat att bara en frisk person kan komma på att säga det! Tror friska människor verkligen att de sjuka är en annan ras, som slutar att önsketänka och fantisera bara för att de är sjuka?
Ett annat hurtfriskt tanklöst uttalande som fått mig att ryta till några gånger är: "har man bara hälsan har man allt".
Livet vore bra torftigt om hälsan vore det enda som räknades!

Oj, vilket spretigt inlägg! Det blir så när man biter över för mycket. Jag är medveten om att jag inte har gjort sommarprataren rättvisa, men det var inte min avsikt att recensera programmet, bara att kasta ur mig några av tankarna det genererade.

En enda sak irriterade mig omåttligt. Han citerade ett samtal på engelska — det var roligt, men alla människor förstår inte engelska! Jag känner flera personer som skrattar när alla andra skrattar, därför att de skäms för att erkänna att de inte förstår.

Verkar somt bekant, så har du någon gång läst liknande tankar på grannbloggen, varifrån jag lånat en del.