När solen går i väst, gör den late mest.

A Lazy Afternoon, 1872
Noel Saunier (1847-1890)

Så här pittoreska uttryck ta'r sig förstås inte min lättja, men nog stämmer det på mig det där med att den late blir flitig påkvällen. Fram på aftonen slår det mig plötsligt att om jag ska få någon av mina storstilade planer i hamn, så måste jag sätta igång NU!
Så medan jag lyssnade på ekot kärnade jag ur dadlar. Det är så sällan jag kan få tag på dadlar, men häromdagen hittade jag tunisiska sådana — visserligen med kärnor, men det är ju ett kladdgöra som går snabbt över.
Vinbären hade jag faktiskt plockat redan tidigare på dagen (inte illa men det är mycket kvar att skörda). Ni får tro mig på mitt ord, eftersom jag inte kan prestera bildbevis, men jag har ett antal burkar i kylen, som senare ska flyttas över till frysen.

Det är gott att veta vad som finns i det man äter. Lyssnade till kulturkrönikan med Johannes Ekman i dag, den var, som alltid, intressant. I dag handlade det om hur livsmedelsbranchens globaljättar går samman för att förhindra regler och lagar som förbjuder hälsovådliga ingredienser.

Nu regnar det, förhoppningsvis, ska det ha upphört till i morgon så jag kan fortsätta bärplockningen, och helst göra mer lejonmarmelad, förutom müslin, breven, bakningen och allt det andra som inte blev gjort idag. Så har jag något att göra i morgon också!

Så gott det är att sitta med en spinnande älskling i knäet och lyssna till regnet, om än lite knepigt att skriva samtidigt.

Kvällen är bäst för den late, för då får han lägga sig.