K — lexikala biverkningar — knufis

K

som i kyss

Det spelar ingen roll hur ofta jag försöker städa i datorns inre, rätt som det är dyker det upp anteckningar som jag glömt bort att jag gjort. I dag hittade jag en hel "sida" med K-anteckningar från januari -09. Ord och artiklar jag avsåg att undersöka närmare, sådant jag hittade när jag letade efter något som förmodligen började på bokstaven K — vad minns jag inte längre. Men som vanligt noterade jag sådant som av någon anledning fångade mig.
Knufis, hade jag skrivit — och hade inte en aning om vad det kunde betyda. Kn-delarna av uppslagsverk och ordböcker hämtades — ingenstans hittade jag ordet knufis. Men så slog det mig att vi har ett uppslagsverk till, men det står en trappa upp — här gäller det att trycka in böckerna där de får plats. Det var bara att övervinna lättjan och lämna den sköna stolen. Och där fann jag knufis — i Nordisk familjebok, elfte bandet, Jylland - kragduva, tredje väsentligt omarbetade och koncentrerade upplagan från 1929.
knufis, grekiskt namn på den egyptiska guden Chnum.
Nu kunde jag söka på nätet, och upptäcker att man nuförtiden ofta stavar det Khnum.

Chnum [xnum], Chnubis, forntida egyptisk gud, framställd som vädur eller med vädurshuvud. I Elefantine var C. "kataraktområdets härskare", som orsakade Nilens översvämning; de utgrävda templen i Elefantine låter oss följa kultens utveckling under 3 000 år. C. har särskilt att göra med födelse och födelseförberedelse. I den faraoniska födelselegenden formar han – som en krukmakare – farao och dennes tvilling och skyddsande ka på drejskivan. Farao kallas därför ibland C:s son. Templet i Esna från ptolemeisk-romersk tid med blomstring ca 100 e.Kr. beskriver C. som skaparen, som lägger världens grundvalar och frambringar gudar och människor. Han är "fädernas fader, mödrarnas moder och ammornas amma".
från Nationalencyklopedin