okänd tysk stad på 60-talet, det är
jag som står längst till vänster i bild
I min barndom och under mina tonår, bilade familjen varje sommar till Schweiz och Österrike. Vi hade aldrig ett speciellt mål, eller en planerad rutt, utan tog dagen som den kom. Gillade vi en plats, stannade vi där, ibland rekommenderade någon ett ställe och vi for dit för att se om vi gillade orten. Vi återvände så gott som aldrig till en plats, utan valde att leta efter nya smultronställen. Det betydde naturligtvis att vi ibland villade bort oss, men hur vi löste det problemet, skrev jag om för ett år sedan.
En gång tänkte vi passa på att äta när vi var i en relativt stor stad, minns inte vilken, men har för mig att det var i Sydtyskland. Vi hade hört att det skulle finnas en bra vegetarisk restaurang i staden, men var visste vi inte. Så när vi såg en polisstation, stegade mor och jag in där och frågade om de kände till var den var belägen. Det satt fyra eller fem poliser i rummet — killar av det maffiga grabbiga slaget — en av dem tittade på mig, som av en knubbig tös, och sa’: "kan man bli så välfödd på grönsaker”? Alla utom mor och jag skrattade. En vegetarisk restaurang hade de aldrig hört talas om.
Se där, en av de vanligaste fördomarna när det gäller vegetarianer - åtminstone de som är laktovegetarianer - att man blir smal av vegetarisk mat...
SvaraRaderaDet finns mängder av fettbildande härligheter att äta för dessa, pajer, gratänger, crêpes, ost- och svampsås med grädde, spagetti, ris, smör, bröd och ost av alla slag för att inte tala om VV:s fiende nr 1 - pizzan...
MM är ju laktovegetarian så jag vet hur svårt det är att hålla vikten.
Det är besvärligt att vara vetetarian eftersom folk tror att man bara lever på råa grönsaker och ibland bara bjuder på en sallad och inte ens tror att man äter potatis...
Hittade ni nån vegetarisk restaurang, tro?
SvaraRaderaVi är förvisso inte vegetarianer men bojkottar industrikött. Men en eller ett par vegetariska dagar varje vecka blir det i alla fall.
Många restauranger har idag bra vegetariska rätter, det är nog värre när man blir hembjuden till folk utan fantasi!
Ingrid,
SvaraRaderaMan skulle kunna skriva en bok om människors uppfattning om vad en vegetarian får (sic) och inte får äta.
Det mesta av det du räknar upp äter jag nog inte! Eller rättare sagt, jag lagar inte till det själv, men äter om jag blir bjuden - väluppfostrad som jag är.
Olgakatt,
nej, någon vegetarisk restaurang hittade vi aldrig - förmodligen fick förhandla med någon värdshusinnehavare om att få en Käseplatte mit Gemüse eller liknande.
Urkokta slaka broccolistålkar gör ingen människa glad - men det är ungefär så långt somligas fantasi sträcker sig.
Margaretha
Personligen tycker jag att det inte alls är några som helst svårigheter med att få tag på vegetarisk nu för tiden, men känner mycket väl igen dilemmat från förr. Jag har aldrig varit renodlad vegetarian men äter mycket gärna vegetariskt och brukade tidigare begära sådan mat när jag reste på våra färjor mellan Åbo och Mariehamn. Nästan alltid blev jag besviken, man hade resolut öppnat några konservburkar med champinjoner, majs, ärter, sparris, lagt en kokt potatis till och några salladsblad med några tomat-och gurkskivor. Sedan serverade man maten kall åt mig...fantasilöst så det förslog. Tur nog har det blivit bra mycket bättre.
SvaraRaderaKarin
Jag hör nog till dom fantasilösa som inte vet vad jag ska bjuda mina vegetariska gäster på! Du får lära mig!
SvaraRaderaSmart sätt att navigera i städerna!
Karin,
SvaraRaderaFör det mesta är det inga problem - utom på ställen där man envisas med att kalla fisk, kyckling och skaldjur för vegetariskt. Vilket man till och med gör på vårt sjukhus!
Nu för tiden äter jag aldrig ute, så jag vet faktiskt inte hur det är i dagsläget.
Minns på en utbildning jag gick, där jag var tvungen att ha läkarintyg på att jag var vegetarian - se'n serverade de bara konservburkar med ärtor och morötter! Efter en vecka började jag med matlåda för att inte få skörbjugg.
Kolja,
Det finns så många jättebra vegetariska sidor på nätet där du kan hämta inspiration. Men fråga om du behöver tips!
Margaretha
Kolja:
SvaraRaderaDu kan ju läsa min kommentar så får du några tips :-)!