fredag 8 april 2011


Skåda, skåda hur det våras.
Snön har smultit, se och märk.
Än en gång skall vi bedåras
av de gamla underverk.
Harriet Löwenhjelm
Upplagd av kl.
Etiketter:

9 kommentarer:

  1. olgakatt8 april 2011 kl. 12:45

    Jag trodde han hette Åskar...

    SvaraRadera
  2. em8 april 2011 kl. 13:26

    Olgakatt,
    En kan ju ente skräppe hur möe som hälst!
    hälsar
    Åskar

    SvaraRadera
  3. Mira8 april 2011 kl. 16:27

    Ljuvliga, ljuvliga tid... Nu är den här.

    SvaraRadera
  4. Magdalena and Co in US8 april 2011 kl. 19:10

    Fina kissen, undrar om det är en liten myra som spanas in...

    SvaraRadera
  5. em8 april 2011 kl. 20:58

    Mira,
    Ja, nästan i alla fall.

    Magdalena,
    Eller ett sorkhål kanske, nå't spännande är det...

    Margaretha

    SvaraRadera
  6. debbie8 april 2011 kl. 21:46

    han är för söt!
    härlig vår och vacker dikt.
    jag är orolig ska jag vara det?
    trött, kom hem i natt. skriver.
    hugs!

    SvaraRadera
  7. Fred o. Eva8 april 2011 kl. 23:22

    Vi har också funderat hur läget är?
    Och hur datorn mår?
    Jättefin vers! Kände inte Barbro Harriet L, eller minns jag fel?
    Och världens gulligaste katt!
    Sköt om dig!

    SvaraRadera
  8. Äventyret framtiden9 april 2011 kl. 07:18

    Helt klart att det är ett vårligt beskådande...undrar vad Åskar ser.
    Härlig bild och passande till versen av Harriet

    Karin som har solsken och hård blåst

    SvaraRadera
  9. em9 april 2011 kl. 11:22

    Debbie,
    Välkommen hem! Jag har undrat lite när du skulle återvända. Ser fram emot en detaljerad rapport.

    Eva och Fred,
    Som synes hänger vi båda med - men jag får ingen rätsida på datorn.
    Barbros kompis hette Britta, och var släkt med Harriet.
    Visst är han världens gulligaste, goaste och bästaste!

    Karin,
    Katter har sinne för detaljer!
    Solen kommer och går, liksom blåsten.

    Margaretha

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)