Tidsmaskin önskas

Inser att jag förköpt mig på citroner, och bestämmer mig för att göra en “Lemon Pear Pie”. En enkel paj att göra, men det ta’r lite tid att göra citronsåsen, eftersom man ska koka den på svag värme under ständing omrörning. Den sortens sysselsättning som är som gjord för att låta tankarna vandra — och de vandrar iväg till den gången min kompis Maja och hennes dotter Sofia besökte mig. Sofia var fyra eller fem år — den åldern när barn kräver total uppmärksamhet under en stor del av sin vakna tid.

Maja och jag delade stuga när vi plugged, och hade naturligtvis massor att tala om — många minns du, som vi i bästa fall lyckades klämma in när Sofia hämtade andan. Och när Sofia sov middag gjorde vi en “Lemon Pear Pie”.

Efter middagen skrev Maja av receptet, och bad Sofia vara tyst medan hon skrev — och förklarade att annars kunde de inte baka en lika god paj när de kom hem. I samma andetag sa’ hon något om att det enda som var besvärligt var att stå där och röra i grytan. Så när Sofia började gny och muttra om att hon ville vara med, trodde vi att hon var ledsen för att hon inte fått röra i såsen. Men du sov ju sa Maja, när vi kommer hem ska vi göra en likadan, då får du röra hela tiden. Det hjälpte inte, nu ylade Sofia och mellan hulkningarna upprepade hon att hon hade velat vara med.

Så småningom förstod vi att det var inte pajen hon hade velat vara med om att göra, det var vår studietid, många år innan hon föddes, som hon var irriterad över att ha missat.