I dagarna kom det en pytteliten IKEA katalog, med sommarinspiration. När jag såg bilden av den här tillbringaren minns jag hur jag för länge se’n blev lätt förälskad i en liknande karaff.
I min ungdom hade jag en lägenhet på Rödabergsgatan. Köket vätte mot Torsgatan, medan de andra rummen låg mot den söta lilla parken på Rödabergsgatan.
Inte långt hemifrån fanns en husgerådsbutik, i vars fönster jag fick syn på en tillbringare som jag blev förtjust i. Exakt hur den såg ut minns jag inte längre, men jag kommer ihåg att den inte hade någon hänkel — och den kostade 40:-. I dagens penningvärde blir det omkring 250:-, vilket var mycket pengar för mig. Men jag räknade ut att om jag i övrigt var sparsam, skulle jag nog klara av den utgiften.
I samma veva bestämde jag mig för att hämta min ena vävstol, från föräldrarnas hus. Så jag lånade mors bil och fick med mig den minsta vävstolen med diverse tillbehör. Till min stora lycka fanns en parkeringsplats precis utanför porten. Jag hade ju sett att det stod bilar parkerade där varje natt, så jag lät bilen stå kvar över natten, för att kunna lämna tillbaka den påföljande dag. Nästa morgon möts jag av en parkeringsbot på framrutan. En natt i veckan fick man inte parkera där — och det var just den natten jag lyckades pricka in. Boten var på 40:-, så det blev ingen tillbringare.
Vilken tråkig samtidighet.
SvaraRaderaTack för minnesberättelsen!
Så kan det gå och jag gissar att det har gått bra att leva utan drömd tillbringare:)
SvaraRaderaKarin i småmulet väder
Vad tråkigt att få bot istället för bringare.
SvaraRaderaMen NU kan du ge dig en fin och billig! Lämna bilen hemma. Den där formen står blommorna fint i. Dessutom heter den Leende. Bara det!
Livet är full av motgångar och där råkade du ut för en sådan. Förstår hur du kände dig... P-böter är aldrig kul, annars heller.
SvaraRaderaMen nu hoppas jag att du får en skön påsk och kanske syns vi i trakterna av Blåkulla ikväll!
Parkeringsböter är så segt, Fy vad trist att du fick lägga pengarna på det istället för den fina vasen. Förresten var det du som flög förbi mig med den där läckra gröna kvasten till Blåkulla? Ha en fin Påsk
SvaraRaderaViola,
SvaraRaderaJa, just då kändes det trist.
Karin,
Precis så är det. Efter en vecka tänkte jag inte ens på det.
Jessica,
Jo, nu skulle jag nog kunna köpa en - men eftersom jag har minst dubbel uppsättning av allt ett hushåll behöver, så får det nog vara.
Ailas,
Dtt är faktiskt den enda boten jag fått i mitt liv - och jag tror jag blev mest irriterad på mig själv som inte sett upp med den lilla skylten på väggen!
Magdalena,
Som du ser ovan, lärde jag mig att se upp, så förhoppningsvis var det både första och sista gången.
Margaretha
som inte tagit ut
kvasten i år