Flätade mattor

Mary höll på att göra en ny matta. Hon hade klippt utslitna yllekläder i remsor, och mamma hade lagt varje färg för sig i olika askar. Mary hade askarna i en viss ordning och visse var varje färg låg. Hon höll på att fläta samman trasremsorna i en lång fläta som föll ned i en hög bredvid hennes stol. När hon kom till slutet av en remsa valde hon den färg hon ville ha och sydde fast den. Då och då kände hon på den växande högen.

— Jag tror nästan jag har gjort tillräckligt nu, sade hon. Jag är nog så färdig att du kan sy mattan i morgon, Laura.

_ _ _

Laura sydde ihop trasflätorna till en rund matta och lade den färdig och tung över Marys knän så att hon skulle kunna se den med fingrarna.

Ur “Den långa vintern” av Laura Ingalls Wilder med illustrationer av Garth Williams.

A Tramp on Christmas Day, 1946

Grandma Moses

Magdalena går på kurs och har lärt sig hur man gör “Scandinavian Loop Rugs”, som ibland kallas “Amish rugs”. Inget av namnen är riktigt träffande, jag har visserligen lärt mig tekniken av mina amishvänner — men det är inget som är speciellt för dem. Vad Skandinavien har med saken att göra är svårare att lista ut, men det tycks vara så att tekniken påminner en aning om nålbindning, som är en skandinavisk företeelse. Men det är inte nålbindning, som ibland påstås!

På håll påminner dessa mattor en aning om de så typiska amerikanska flätade mattorna, så när jag blandade in flätade mattor i samtalet, ville Magdalena veta mer om dem.

Även om flätade mattor har sitt ursprung i Europa, kanske England, så är det bland det mest amerikanska jag kan tänka mig — mer amerikanskt än den omhuldade äppelpajen. (Mer om den i ett annat inlägg). För de flesta av våra anmödrar var återvinning en självklarhet — inte slängde man en tygbit om man kunde använda den till ett lapptäcke eller en matta.

I Sverige var de flesta familjer tämligen stationära och kunde ha en vävstol stående, jag misstänker att det är därför den vävda trasmattan är vanligast här. Man kunde sätta upp många meter varp och på ett enkelt sätt få många mattor.

Utan vävstol blev man hänvisad till andra tekniker, och kanske är det därför den flätade mattan blivit så vanlig i ett land där många packade sina ägodelar på en vagn och drog västerut.

Jag har kikat på nätet, det finns flera instruktiva filmer, som visar hur det går till att fläta mattor.

För att slippa fransiga kanter viker man trasorna så att inga råa kanter syns. Tycker man att det är besvärligt att vika på fri hand finns det ett verktyg som gör det åt en — det påminner lite om en så’n där manick man har när man gör sina egna snedremsor. En bild finns här.

Ylle var vanligt i de gamla mattorna — och med tanke på att mattornas funktion var att lindra golvdraget, så var det säkert bra — men naturligtvis kan man använda vad man har. Man får bara tänka på att anpassa vidden på trasorna efter kvaliteten. Omkring 5 cm är en vanlig vidd på trasorna. Se’n gäller det att vara ihärdig och fläta och fläta och fläta…

När man tror att man har tillräckligt formar man mattan, antingen till en cirkel eller en oval* och syr ihop flätorna. Har man inte ett stort bord, är det enklast att göra det på golvet, så att man ser i tid om man drar åt så hårt att mattan inte ligger plant på golvet.

*Det vi i dagligt tal kallar oval — de flesta vill säkert inte ha en äggformad matta, jag menar alltså en elliptisk matta.

Charles Wysocki