613

dagar kvar 

i

Cwmtwrch

Cwmtwrch

Cyril Ifold

Att gå förbi ett ord med bara konsonanter, är omöjligt! Vad betyder det, och hur i all världen uttalas det? 

Till synes outtalbara namn, misstänker jag ofta för att vara kymriska, och mycket riktigt, Cwmtwrch är en ort i Wales. Namnet betyder "Vildsvinsdalen", och låter inte alls som det stavas — här kan du lyssna till hur det ska uttalas. 

Konstnären var gruvarbetare i hela sitt liv, och det finns ytterst få uppgifter om honom — och så värst mycket mer finns inte skrivet om orten, som ligger ungefär 24 km norr om Swansea. Det förefaller inte heller vara någon naturskön del av Wales — eller rättare sagt finns det ytterst få bilder från trakten, vilket jag tolkar som att det inte finns så mycket att fotografera. De flesta bilderna har lagts upp av mäklare eller pensionat.

Nu återstår bara att fara dit!

614

dagar kvar 

i

State Dinner in the Rose Garden of the White House, 

June 7, 2011. (Official White House Photo by Pete Souza)

Katter i konsten

Tomoo Inagaki, 1902-1980

Cat's Makeup

Black Cat 2

Two Cats

Chatting Cats

Cat Parade

Black Cat at Dusk

Cats by Fireplace

Portrait of a Cat

Cats Black and White

Stretching Cats

Black Cat with Orange Background

Cat and Camellia

Cat in Moonlight

Cat and Christmas Tree

Long Tailed Cat

Cat and Kittens

Cats in Love 1957

Cat in Bush

Cat Friends

Cats at Dawn

Cat Walking

 Cat with Pendant

Cat Love

Sleeping Cat

615

dagar kvar 

i

"gräset gror och lövet grönskar"

ur Kalevala

Listening to the Orchard Oriole, 1902

 Childe Hassam  

first green flare

makes 

the air 

quiver 

and dart 

the throat 

ache 

to call 

makes 

the heart 

cheer 

the ear 

keen 

to the sheer 

glorious 

windfall 

of oriole 

veery 

vireo 

                           Sidney Wade

About this poem
"There is that single day, or hour, every year in early spring when the fresh new green leaves are dazzlingly lit from inside. This coincides with the return of the birds. It is ache-making."
-Sidney Wade 

 Orchard Oriole

John James Audubon 

616

dagar kvar 

i

En grå väst eller Rättvisan i München — novellutmaningen-19

 16. Läs en novell med ett klädesplagg i titeln  —   En grå väst eller Rättvisan i München ur novellsamlingen "Den talangfulla draken" (1913), av Hjalmar Söderberg.

En vacker septemberdag gick jag och dref  på gatorna i München och tänkte på ingenting. Det vill säga jag tänkte på hur i all  världen det var möjligt att Ibsen kunde stå ut med att lefva i München så länge som han gjorde – i denna stad, där det är omöjligt  att få sitta i fred på krogarna. Om jag sätter mig vid ett ledigt bord och det står tjugu andra lediga bord rundt omkring, så  sätter sig nästa gäst, som kommer in, ofelbart vid mitt bord. Hur i all världen kunde Ibsen tåla det?

 Woman Reading, omkring 1900

 Agnes Noyes Goodsir 

Medan jag grubblade öfver detta, stannade  jag framför en herrekiperingsaffär. En väst af  ljusgrått kläde tilldrog sig min uppmärksamhet.

Det är så länge sedan jag läste Söderberg att jag glömt hur rolig han kan vara. Och bra, han hör till de begåvade författare som kan skriva intressant om något trivialt, ja, till och med ointressant! Litteraturbanken har mycket av hans författarskap, så där kommer jag att hålla till ett tag framöver.

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.

35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)

34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner

12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 

31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie

18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"

10. Läs en novell där någon reser med tåg — "A Broken Journey" av Logan Pearsall Smith ur novellsamlingen  The Youth of Parnassus and Other Stories.   

25. Läs en novell som utspelar sig i New York — "Zone of Quiet" ur novellsamlingen Round Up: The Stories av Ring Lardner, 1929

17. Läs en novell där någon är rädd — The Shadowy Third ur novellsamlingen med samma namn av Ellen Glasgow

6. Läs en novell vars titel börjar på P — Pingstbrud av Tage Aurell ur "Berättelser, en samlingsvolym".

14. Läs en novell där det finns en katt — A Night Out, av Edward Peple

1. Läs en novell som utspelar sig vid kusten — "The Make-Believe Man", av Richard Harding Davis  

8. Läs en novell vars titel består av tre ord — "Den sanna kärleken" ur "Strömoln", 1883, av Gustaf af Geijerstam.

24. Läs en novell där ett bakverk finns med — "Ellie's Furnishing", ur Helen Reimensnyder Martin, 1907,  (sidan 105) ur "Short stories of America".

617

dagar kvar 

i

President Barack Obama works at the Resolute 

Desk in the Oval Office, Feb. 11, 2011. 

(Official White House Photo by Pete Souza)

618

dagar kvar 

i

Grattis Edward!

Edward Lear 

12 maj 1812 - 29 januari 1888  

Edward var så mycket mer än nonsensverser och roliga teckningar — han var även konstnär och kompositör, som skrev läsvärda dagböcker när han var på resa, och hade en omfattande korrespondens, varav en del finns utgivet.

There was an Old Person of Rheims,

Who was troubled with horrible dreams;
So to keep him awake they fed him with cake,
Which amused that Old Person of Rheims.

Någon formell utbildning i konst hade han inte, men redan som 16-åring kunde han försörja sig på sin konst. Sedan dröjde det inte länge innan han anlitades av "the Zoological Society" för att teckna djur, vilket ledde till att kom att måla av papegojor i the Earl of Derbys menageri. En bok med en del av dessa papegojor "Illustrations of the Family of Psittacidæ, or Parrots, som han gav ut redan som 19-åring, finns att läsa hos the Internet Archive.

Han ansågs som den tides skickligaste illustratör av fåglar, och jämfördes ofta med John James Audubon. Men Edward såg dåligt och tvingades snart att överge den sortens illustrationer som var för påfrestande för hans ögon.

Inte nog med att han hade problem med ögonen, redan som barn visade det sig att han hade epilepsi, astma och bronkit. Sjukdomar han skämdes för och gjorde sitt bästa för att dölja. Visserligen var hans anfall stora, men började alltid med en inledande aura, vilket gjorde att han hann dra sig undan, för att slippa uppståndelsen som ett anfall alltid innebär bland de närvarande. 

The pigs in this part of Corsica, in order to prevent them 

from straying in garden or vineyard, furnished with an 

extraordinary apparatus of two long pieces of wood  fastened 

above and below the head, and having the appearance of 

huge horns; at a distance they look like vast grasshoppers.

Trots sina hälsoproblem var han ofta på resande fot, i sin resedagbok "Journal of a landscape painter in Corsica" skriver han 1870, på sin födelsedag:

"May 12, 5 A.M - The morning is delightfully fine and the air exquisite; nor, among other good things, should an excellent tumbler of coffee be forgotten, such as one would hardly have expected to find on the top of a mountain in remote Corsica; here, as elsewhere, the good people exhibit great anxiety to compensate for what they know to be their deficiencies." 

Det finns så mycket att läsa om denne rolige och vänlige man, gör det! Dessutom kom det ut en biografi om honom förra året "Mr Lear A Life and Nonsense", av Jenny Uglow — den finns både hos Adlibris och Bokus, och kan du tåla dig ett tag så kommer den så småningom häftad.

View near Conoor, Nilcheris, India Dated 1875

Så här skrev han om hur det kändes att få epileptiska anfall.

Miss Maniac
Around my brain there is a chain, and o'er my fevered soul 
A darkness like that solemn gloom which once through Egypt stole; 
Sometimes I feel, but know not why, a fire within me burn, 
And visions fierce and terrible, pursue where'er I turn; 
Then I forget that earth is earth, and that myself am life, 
And nature seems to die away in darkness, hell and strife. 
But when my phrenzied fit is o'er, a dreary hour comes on, — 
A consciousness of unknown things, — of reason overthrown. 
Cold runs my blood from vein to vein — all vacant is mine eye, 
And in my ears a sound of death, and dread eternity! 
Then one by one my thoughts return, and from my grated cell 
I gaze upon the mountain fir, the steep and woody dell; 
And as I listen to the stream that dashes far below, 
I pine for freedom as a joy I never more can know. 
Beyond those far blue hills, I feel, was once my home of bliss, 
And there my father's cottage stood, — a roof more blest than this. 
Ah! now I think I see them come, the forms I used to love, 
And hear the evening shepherd bell sound sweetly through our grove. — 
But they are gone! — all past away — they only flash like rays 
Of morning o'er my memory — my young — my happy days! — 
They said that I was lovely then — and wreathed with flowers my brow, 
Oh! would my cheek had been as pale — my eye as dim as now! — 
For love with all its pleasures came, but ah! its guilt came too, 
And peace — fair twin to innocence, no more my bosom knew! 
Oh — thou who falsely — darkly lured my frail fond heart astray, 
Then left me like a broken flower, alone to waste away, 
Where art thou now? doth ever thought, thy dark hour rush across, 
Of me, — forsaken — fallen me, — to goad thee with remorse? — 
Or hast thou in the stream of life, 'mid scenes and forms more sweet, 
Forgot these tears that madd'ning mourn, my guilt and thy deceit? — 
Go — lull more hearts with hopes of bliss, undreaming of a snare, 
Till they awake to shame and feel — the pangs such bliss must bear. 
Deceive! Deceive! — I loved thee once, therefore I will not curse; — 
But if my soul were bared to thee — Hell could not wish thee worse! — 
Yet, if a heart, e'en hard as thine, could feel but half the pain 
Which woman's wounded bosom feels — 'twould ne'er deceive again! — 
Oh! when the bubble pleasure burst, how slowly time rolled by, — 
My thoughts were grief — my looks were shame, — my every breath a sigh! — 
Still — still I feel the scoffs of those who, with a cruel scorn, 
Made doubly sad the memory of hours for ever gone, — 
And still I hear my father's voice — as with a dreadful wrath 
He cursed me with a bitter curse, and friendless drove me forth. 
It was a cold and cheerless eve — and through the dark'ning sky 
The wind swept past in hurried gusts, and shook the trees on high; — 
My child was in my arms — my own — how quietly it slept! 
I longed for morn yet feared it, and I wandered on and wept, 
Till, worn with sorrow and fatigue, careless I sate me down, 
And felt how doubly keen it is to mourn — and mourn alone! 
Cold — cold we were — oh never since such chilling grief has press'd 
Upon my heart whose strings seemed burst — and frozen in my breast; 
And o'er my soul, like demon forms, dark recollections came, 
My sorrows and my sins and all my pleasures bought with shame, — 
Till through my brain they racked like fire, and every vein waxed hot, 
And in confused despair, awhile e'en sorrow seemed forgot: — 
Strange feelings, such as none but maniacs ever know or feel, 
Rushed indistinctly on my mind, and reason seemed to reel, 
Till, lost in unknown agony, I laughed as if in mirth, 
Or shudd'ring — welcomed back the gloom of hell begun on earth: 
Then madness first his scorching hand held o'er my withered brain, — 
Ah — ha! — it was a deadly touch — but it never cooled again! —