torsdag 25 april 2019

Den sanna kärleken — novellutmaningen -19

8. Läs en novell vars titel består av tre ord  "Den sanna kärleken" ur "Strömoln", 1883, av Gustaf af Geijerstam.
Young Couple
Alessandro Morbelli

Aldrig hände det häller något märkvärdigt i det här förbaskade Upsala. Den ena dagen var så lik den andra, att om man försökte beskrifva två, som följt efter varandra, skulle inte en gång Zola ha tålamod att skildra mer än den första. Men det kunde ju hända något just denna kväll. Lodén hade en oförliknelig romantik i kroppen. Han gick öfveralt och väntade, att något skulle inträffa, som ej var likt det gamla odrägligt hvardagliga, hvilket han kunde utantill. Och som alla af den sortens folk trodde han naturligtvis, att det där märkvärdiga, hvad det nu var, skulle vara infamt nog att visa sig, just när han inte var med.
Därför skulle han hafva ansett en dag alldeles förstörd om han hållit sig inne under aftonen, och därför gick han också ut och dref hvar dag, gud gaf, och väntade på, att något underbart skulle ske. Det hände emellertid ingenting, och följden var den, att han hvar afton gick och lade sig i ett tillstånd af missräkning, hvar morgon steg upp med en förnimmelse af gårdagens obehag och hvar förmiddag längtade, att det snart skulle blifva kväll, så att det skulle kunna hända något ovanligt igen.

   Det var en ren slump att jag hittade tillbaka till Gustaf af Geijerstam, jag har inte läst honom sedan jag var barn. Hans "Mina pojkar" fanns bland mina ärvda böcker, men jag har inget mine av vad jag egentligen tyckte om boken. Nu börjar jag bläddra bland hans noveller, hittar en som passar in på nummer åtta, läser om Lodén, som ligger i Uppsala, men som hellre driver runt på sta'n på kvällarna, innan han hamnar på något stamlokus tillsammans med sina vänner.
Trots att det är över hundra år sedan novellen skrevs roar det mig att se hur den mänskliga naturen inte har förändrats på alla dessa år.

5 kommentarer:

  1. Gustaf af Geijerstams Mina pojkar fanns hos mig ock[s ett tag. Jag vet att jag tyckte om den men desto mera minns jag inte. Tavlan, wow. Skriver kort f;r att de tre sista bokst'verna i alfabetet inte vill vara med som vanligt p[ tangentbordet.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Tänk på den tiden vi skrev med penna på papper (eller griffel på griffeltavla, för den delen), då kunde vi få till vilka bokstäver och tecken som helst - och dessutom rita gubbar i marginalen, vilket jag saknar nu för tiden.
      Margaretha

      Radera
  2. Det är meingar som denna som kan få en att bli intresserad av en text: "Den ena dagen var så lik den andra, att om man försökte beskrifva två, som följt efter varandra, skulle inte en gång Zola ha tålamod att skildra mer än den första."

    Och vilken fin målning, men mannen i bekväm nattsärk!

    SvaraRadera
  3. Skickar med ett "n" som hör hemma i första meningen: n

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Den meningen fångade även mig!
      Det är något skumt med din blogg, jag behövde din adress i ett nytt inlägg, och upptäckte att jag kan inte längre komma dit via min högerspalt. Får ett meddelande där det står att du förmodligen vill stjäla information och pengar från mig - det senare har jag inga, och information är jag osäker på vad det skulle vara. Jag klickar mig vidare och läser att certifikatet för din blogg gick ut för 22 dagar sedan!
      Till slut lyckades jag ta mig in på din blogg, via kommentaren du lämnat här.
      Margaretha

      Radera