torsdag 18 augusti 2016

Ta aldrig något för givet!

Ett frimärke betyder så mycket.
tror jag ska skaffa mig en brevduva

Naturligtvis var det helt och hållet mitt eget fel — vilket inte gör det lättare att bära. Så låt nu denna sedelärande historia komma er alla till varnagel.
Visst vet jag att, man aldrig ska ta något för givet — men det gjorde jag, så när jag skulle skicka tillbaka en en talong, med ett meddelande till en firma, så tog jag bara för givet att portot var betalt. Men det var det inte!
I går fick jag ett brev från postnord, som upplyser mig om att denna försummelse kostar mig 41:50. 
frimärket 6:50 + försummelsen 28:- + moms 7:- = 41:50.

onsdag 17 augusti 2016

Cake

Cakes, 1963 
Wayne Thiebaud

Cake
Look, you
want it
you devour it
and then, then
good as it was
you realize
it wasn't
what you
exactly
wanted
what you
wanted
exactly was
wanting 
Noah Eli Gordon


About this poem
"Small as it is, this poem deals with the continually fleeting and bewildering conditions of desire, fulfillment, ambition, guilt and happiness. There's some ambiguity in the ending, which can be read as both the lack of a direction or the direction of that which is lacking. Sometimes poets get to have their cake and eat it too."
-Noah Eli Gordon 

tisdag 16 augusti 2016

Sommarläsning


Jag fortsätter på det inslagna novellspåret, och för tillfället fråssar jag i Edna Ferbers noveller. Hon har ibland beskyllts för att vara för romantisk, det är ingenting jag lagt märke till — inte än, men kanske gäller det hennes romaner, och dit har jag inte hunnit än.
Edna hade förmågan att med några få ord, teckna ett porträtt av sina personer, såväl deras utseende som karaktär: She had a mayonnaise spoon and a leaf of lettuce in her hand then, and still she did not look comic. Hennes humor var av den lågmälda och rätt beska sorten  humor som får mig att småle, snarare än att skratta.
Citatet ovan är hämtat från "The Maternal Feminine",1919, i novellsamlingen "One Basket". Berättelsen handlar om Aunt Sophy:
Called upon to describe Aunt Sophy, you would have to coin a term or fall back on the dictionary definition of a spinster. "An unmarried woman," states that worthy work, baldly, "especially when no longer young." That, to the world, was Sophy Decker. Unmarried, certainly. And most certainly no longer young. In figure, she was, at fifty, what is known in the corset ads as a "stylish stout." Well dressed in dark suits, with broad-toed health shoes and a small, astute hat. The suit was practical common sense. The health shoes were comfort. The hat was strictly business. Sophy Decker made and sold hats, both astute and ingenuous, to the female population of Chippewa, Wisconsin. Chippewa's East End set bought the knowing type of hat, and the mill hands and hired girls bought the naive ones. But whether lumpy or possessed of that thing known as line, Sophy Decker's hats were honest hats.
I de av hennes noveller, som jag hitintills läst har jag tidigt trott mig förstå hur de ska sluta  och till en viss del har jag haft rätt, men precis när jag tänkt, att det har jag redan räknat ut, så har berättelsen tagit en ny oväntat riktning, och det har inte blivit det lyckliga slutet jag förväntat mig. Som i "The Woman Who Tried to Be Good",1913, ur samma novellsamling, där får man aldrig veta vad som gjort Blanche Devine till en så dålig kvinna att ingen vill ens se åt henne — och vad som fått henne på andra tankar. 
Before she tried to be a good woman she had been a very bad woman—so bad that she could trail her wonderful apparel up and down Main Street, from the Elm Tree Bakery to the railroad tracks, without once having a man doff his hat to her or a woman bow. You passed her on the street with a surreptitious glance, though she was well worth looking at—in her furs and laces and plumes. She had the only full-length mink coat in our town, and Ganz's shoe store sent to Chicago for her shoes. Hers were the miraculously small feet you frequently see in stout women.
Det är en hjärtskärande beskrivning av hur en liten stad lyckas med att frysa ut en person som på alla vis försöker smälta in och få kontakt med sina grannar. Lika aktuell i dag, som när den skrevs 1913.
Många av Edna Ferbers böcker finns att köpa hos Bokus, däribland "One Basket".

måndag 15 augusti 2016

Grattis Edna!

Edna Ferber
15 augusti 1885 – 16 april 1968

Edna ville bli skådespelare, men när hennes far förlorade synen blev hon blev tvungen att bidraga till familjens försörjning. Så som 17-åring fick hon plats som reporter på Appleton Daily Crescent, där blev hon kvar i tre år då hon lyckades bli anställd på Milwaukee Journal. Hon insåg snart att det var skriva hon ville, och det blev många böcker och noveller under hennes långa karriär. Hon skrev om starka kvinnor, och ofta om de utsatta människorna i samhället. Det senare hade hon som judinna rik erfarenhet av — antisemitismen var utbredd i de småstäder där hon växte upp.
Flera av hennes böcker blev musikaler, som Teaterbåten och Saratoga Trunk, och 1925 erhöll hon Pulitzerpriset. En del av hennes böcker översattes till svenska, men är sorgligt bortglömda i dag.
Jag rekommenderar dig att ta en tur till Gutenberg, där många av hennes böcker finns.

söndag 14 augusti 2016

Jag, en besk böna?

 Det sägs att vi är vad vi äter, jag som gillar grapefrukt och andra beska smaker, och som gärna äter baljväxter, är jag månne en besk böna? Kanske är det att ta det lite för bokstavligt, men faktum är att maten påverkar, inte bara vår hälsa, utan också vårt humör.
En studie vid universitetet i Warwick visar att frukt och grönsaker ökar vårt välbefinnande  och det tämligen omgående, medan det dröjer innan hälsoaspekterna av olika dieter visar sig.
I den här studien lät man 12,385 slumpvis utvalda personer föra dagbok över vad de åt, sedan utvärderades deras humör av psykologer. Och man kom alltså fram till att välbefinnandet och glädjen ökade hos försökspersonerna i proportion till deras intag av frukt och grönsaker.
Mer forskning om varför det förhåller sig så behövs, men en teori är att det finns en koppling mellan optimism och hur mycket karetenoider man har i blodet.
En längre vetenskaplig artikel om studien kan du läsa i augustinumret av "The american Journal of Public Health".
Och för att fortsätta på det inslagna spåret om matens betydelse, så har säkert många vegetarianer, precis som jag, fått sin mathållning ifrågasatt av läkare. I mitt fall har det hänt att läkare bett om ursäkt när provsvaren kommit tillbaka. Nu läser jag att många vegetarianer får i sig mer fibrer, magnesium, samt A, C och E vitaminer  och något förvånande även mer järn — än köttätande personer.
Det här med järn och dess olika källor tarvar en längre förklaring, som du får här.

lördag 13 augusti 2016

Grattis Lucy!

13 augusti 1818 – 19 oktober 1893

Lucy växte upp i en familj där båda hennes föräldrar arbetade för avskaffande av slaveriet. Men det var en traditionell familj  "det fanns bara en vilja i vår familj, min fars", sade Lucy om sin uppväxt. Hon tyckte att det var djupt orättvist att modern inte tilläts behålla de pengar hon tjänade på sina höns — men senare i livet insåg hon att det var hos traditionen, snarare än hos fadern som felet låg, och det var traditionen som borde förändras.
Redan som barn bestämde hon sig för att förbli ogift, för att ingen skulle bestämma över henne.

Hon fick kämpa för att få studera, vilket var självklart att hennes bröder skulle få göra. Hon bekostade själv sina studier, genom att arbeta som lärare, och upptäckte då att kvinnornas löner var mycket lägre än männens.
Nyss fyllda tjugofem, i augusti 1843, började hon på Oberlin Collegiate Institute i Ohio, det första college i landet som tog emot både kvinnor och svarta elever. Skolan var inte så progressiv som hon föreställt sig, kvinnorna var inte jämställda med de manliga eleverna. 
Från 1851 och tre år framåt bar Lucy enbart reformklädsel, och hade kortklippt hår, för vilket hon hånades. Att hon så småningom återgick till längre kjolar, utan de framstickande byxorna under, berodde på att hon fann det jobbigt med all den uppmärksamhet det genererade. 
Ett referat i Illustrated News, efter ett föredrag som Lucy höll 1853 i New York City, åtföljdes av den här bilden av henne.

Det var också sommaren 1853 som Henry Blackwell började uppvakta Lucy, och försökte förmå henne att gifta sig med honom. Först i november 1854 föll hon till föga och gick med på att gifta sig. Då hade de noggrant hunnit diskutera alla äktenskapets aspekter  även hur en eventuell separation skulle gå till. De ingick en överenskommelse som bland annat gick ut på att Lucy skulle fortsätta att vara ekonomiskt oberoende, att all egendom skulle vara gemensam och att Lucy hade rätt att välja om och när hon ville he barn. Dessutom behöll Lucy sitt efternamn.

Bokus har flera biografier om Lucy, bland annat Sally McMillens "Lucy Stone, an Unapologetic Life" oc  Lucy Stone - Influential Women in History.

fredag 12 augusti 2016

Grattis Mary!

I hate those men who would send into 
war youth to fight and die for them; 
the pride and cowardice of those old men, 
making their wars that boys must die.
                                    Mary Rinehart

Mary Roberts Rinehart
12 augusti 1876 – 22 september 1958

Ännu en tämligen bortglömd kvinna, i alla fall här i Sverige — kanske för att inte så många av hennes böcker tycks ha blivit översatta till svenska. Nu betraktas hon mest som deckarförfattare — en rätt hårdkokt sådan — men hon var så mycket mer. Hon skrev skådespel som gjorde succé på Broadway, hon hade en komisk ådra, hon var aktiv kvinnosakskvinna och mellan 1915 och 1918 var hon krikskorresponden på västfronten. 
Själv gillar jag hennes fem böcker om Tish, en medelålders ogift kvinna, och hennes vänner Lizzie och Aggie. Det är tre häftiga damer som flyger ballong, deltager i biltävlingar och är struntkvinnor i stumfilmer.
Många av hennes böcker finns hos Gutenberg.

The writing career is not a romantic one. 
The writer's life may be colorful, 
but his work itself is rather drab. 
                             Mary Rinehart

onsdag 10 augusti 2016

Katter i konsten

Jankel Addler
26 juli 1895 - 25 april 1949
av Otto Dix

Den polske konstnären Jankel Adler växte upp strax utanför Łódź, men tillbringade det mesta av sin studietid i Tyskland. 
Kanske inte så konstigt att det förekommer många katter i hans konst  fyra av hans stora förebilder, Picasso, Klee, Dix och Léger var kattfantaster, och avbildade även de ofta katter.



 Weiblicher Akt und zwei liegende 
Katzen im walisischen Atelier, 1944

 katt

kvinna och två katter

tisdag 9 augusti 2016

Vem ska man tro på?

Journalisten på radion, eller datorns stavningskontroll?
I det här fallet, inte på någon av dem! Men hur ska man veta det? Lyssnar man på ett nyhetsprogram, och hör ett ord man aldrig tidigare hört, så kan jag tänka mig att man tror att det heter så. Råkar det vara en ambitiös person som genast skriver ned krutdunk, för att inte glömma det, och datorn snabbt ändrar det till krutduns, kan jag tänka mig att man blir lite konsternerad.

kru`tdurk subst. ~en ~ar 
ORDLED: krut--durk-en
• krutmagasin särsk. på fartyg
BET.NYANS: vanl. överfört i uttr. för pol. situation på gränsen till revolution e.d.de sociala missförhållandena gör landet till en pyrande ~
HIST.: sedan 1752

måndag 8 augusti 2016

Grattis Wilhelmina!


8 augusti 1896 - 26 juni 1988
Trots att Wilhelmina var Sveriges första kvinnliga silversmedsmästare, hade egna verkstäder och skaparen av en egen unik teknik med silverinläggningar i isolit  en föregångare till plasten, finns inte mycket skrivet om henne. I alla fall inte på nätet.

Vill du se något av Wilhelminas  eller Tiddits, som hon föredrog att kallas  hand, får du bege dig till Plastens hus i Perstorp, försåvitt du inte har turen att äga några, eller känner någon som äger ett av dessa konstverk.
Det är en svår och tidskrävande procedur att tillverka dessa föremål, 1968 tog silversmeden Nils-Åke Andersson, och hans son Leif-Åke, över tillverkningen, när Tiddit drog sig tillbaka. Om någon fortfarande behärskar tekniken, vet jag inte, men 2011, var det bara två personer som hade den kunskapen, men de var redan då gamla och hade trappat ned arbetet betydligt.
De arbeten jag sett har alla varit av svart isolit, jag skulle tro att Nationalmuseets flerfärgade borste är helt unik.
Den här bilden har jag snott från Nationalmuseets hemsida, bildtexten säger:
  • Borste

  • Teknik/MaterialSvart isolit, silver, röd och gul plast (?), svinborst
  • MåttMått: (h x l x b) 0,7 x 9 x 8 cm
  • DateringUtf. 1935
  • TillkomstFormgivareWilhelmina Wendtfödd 1896-08-08, död 1988-06-26
    Tillverkad vidSkånska Ättiksfabriken, Perstorp, Sverige

söndag 7 augusti 2016

Litterära och nyttiga bär

Det är så vackert väder, och det finns så mycket vinbär och krusbär och körsbär, och astrakanerna håller på att bli mogna. Allting är så roligt. 
Så skriver Selma Lagerlöf i "Ett barns memoarer, minnen II" från 1882. 
Det är de vackra krusiga bladen som gett bäret dess namn:

krusa = fsv.: göra krusig = da. kruse, från mlty. krusen - mhty. (ty.krausen); avledn. av mlty. kras, krusig, lockig (varav ä. nsv. krus, sv. k rush å-ri g osv.) = mhty. kras (ty. Årans), meng. crus; jfr familjen. K r a u s(e), Kruse; med avljudsformen germ. * kransa" (- kras 2); möjl. besl. med kr u lia sig, kr ullhår i g. - I överförd bemärkelse: ä. nsv. krusa, pryda, grant utstyra, nsv.: vara överdrivet artig o. d., no. i båda 
betyd., da. kruse (for en); med samma betyd.-utveckling som i ty. ziererei, krus, till zieren, pryda. - Kruserlig, bildat som el. efter man er lig (till maner); jfr Tamm Avi. hos. adj. s. 41. - Krus-mynta, 1572, fsv. krusamynta = da. krusemynte, från mlty. krusminte = ty. krauseminze, av kr anse minze, egentl.: krusig mynta; jfr lat. mentha crispa ds. krausen); avledn. av mlty. kras, krusig, lockig (varav ä. nsv. krus, sv. k rush 
å-ri g osv.) = mhty. kras (ty. Årans), meng. crus; jfr familjen. K r a u s(e), Kruse; med avljudsformen germ. * kransa" (- kras 2); möjl. besl. med kr u lia sig, kr ullhår i g. - I överförd bemärkelse: ä. nsv. krusa, pryda, grant utstyra, nsv.: vara överdrivet artig o. d., no. i båda betyd., da. kruse (for en); med samma betyd.-utveckling som i ty. ziererei, krus, till zieren, pryda. - Kruserlig, bildat som el. efter man er lig (till maner); jfr Tamm Avi. hos. adj. s. 41. - Krus-mynta, 1572, fsv. krusamynta = da. krusemynte, från mlty. krusminte = ty. krauseminze, av kr anse minze, egentl.: krusig mynta; jfr lat. mentha crispa ds. 

krusbär, o. 1640, från mlty. krussbeere, kruselbeer, väl till kras, krusig; se föreg.

kru´sbär subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: krus--bär-et
• ett gulgrönt eller rödaktigt, ibland ludet bär som växer på en taggig buske med krusiga blad; vanl. odlatkrusbärsbuskekrusbärskartkrusbärskrämsura ~röda ~
BET.NYANS: om busken
HIST.: sedan ca 1635; av lågty. krusbeere med samma bet., till krus 'krusig'

stick`elbär subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: stickel--bär-et
• krusbär ⟨provins.
HIST.: sedan 1638; av lågty. stickelbere med samma bet., till stickel 'spets'; besl. med stickel

 Det finns gott om litterära krusbär — i synnerhet svenska sådana, förutom Loves berömda bär. Vet du förresten i vilket sammanhang han skrev det — jag blev tvungen att slå upp det :
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Då vi på livets mödosamma stråt 
trögt och tugnt och obekvämt vi vandra, 
låt det likväl ske förutan låt 
gräl, krakeol, klamamus, tjut och gråt! 
omfamnoms, och knuffom ej varandra!
                          "Om svenska rim" (1838)

Jo då, det förekommer krusbär även i anglosaxisk litteratur, redan Shakespeare skrev:
Falstaff: All the other gifts appertinent to man, as the malice of this age shapes them, are not worth a Gooseberry.
2nd Henry IV, act i, sc. 2 (194).

Ungefär som vi säger "ett ruttet lingon", jag har inte kollat hur Hagberg översatt det — inte än. 
Om Shakespeare och krusbär säger Henry Nicholson Ellacombe i sin utmärkta bok "The plant-lore & garden-craft of Shakespeare":
The Gooseberry is probably a native of the North of England, but Turner said (s.v. uva crispa) "it groweth onely that I have sene in England, in gardines, but I have sene it in Germany abrode in the fieldes amonge other busshes."

The name has nothing to do with the goose. Dr. Prior has satisfactorily shown that the word is a corruption of "Crossberry." By the writers of Shakespeare's time, and even later, it was called Feaberry (Gerard, Lawson, and others), and in one of the many books on the Plague published in the sixteenth century, the patient is recommended to eat "thepes, or goseberries" ("A Counsell against the Sweate," fol. 23).

Och vad sägs om Phileas Foggs lunch:
Philes Fogg gick genast in i matsalen, vars nio fönster vette mot en vacker trädgård, där träden voro förgyllda av hösten. Han slog sig ned vid sitt vanliga bord, där hans kuvert väntade honom. Hans lunch bestod av hors-d'oeuvre, kokt fisk med "reading-sauce" av prima sort, den rödaste, saftigaste rostbiff med champinjoner, en paj på rabarber och krusbär samt chesterost  det hela nedsköljt med några koppar av det utmärktas te, som enkom skördats för Reformklubbens räkning.
Tom Wilsons översättning av Jules Vernes "Jorden runt på 80 dagar", 1921.
Det franska originalet har jag inte tillgång till, vilket inte gör något, eftersom jag inte ens skulle förstå hälften. Men den engelska översättningen ligger rätt nära den svenska, så förmodligen är de båda trogna originalet:
 He repaired at once to the dining-room, the nine windows of which open upon a tasteful garden, where the trees were already gilded with an autumn colouring; and took his place at the habitual table, the cover of which had already been laid for him. His breakfast consisted of a side-dish, a broiled fish with Reading sauce, a scarlet slice of roast beef garnished with mushrooms, a rhubarb and gooseberry tart, and a morsel of Cheshire cheese, the whole being washed down with several cups of tea, for which the Reform is famous.

Det var när jag satt och plockade de sista krusbären av busken som jag började fundera över litterära krusbär.
Visst är det krusbär som Emelie sitter och plockar utanför sin stuga på Södra bergen — eller är det vinbär, och Olof som plockar dem? Jag talar alltså om Per-Anders Fogelströms "Stadserie"

Krusbär innehåller antioxidanter vilket gör att de skyddar huden från UV-strålar, och ska också vara nyttiga för håret. Bären innehåller antioxidanten quercetin, vilken är antiinflammatorisk, och sägs skydda mot både hjärtsjukdomar och cancer.
De är rika på magnesium och kalium, och innehåller ungefär 20 gånger mer C-vitamin än apelsiner. Äter du en kvarts liter krusbär får du i dig 18% av det dagliga A-vitaminbehovet (för en kvinna).
De sänker kolesterolet och blodtrycket och är rika på fibrer.
Dessa fakta har jag inhämtat på nätet och i böcker —ljuger de, ljuger jag.

När jag minns att jag har ännu en buske med krusbär, nästan övervuxen med gräs, och ser hur stora de är, kommer jag att tänka på ett TV-program, som jag såg för flera evigheter sedan. Där visades hur engelska män tävlade med sina krusbär, på trädgårdsutställningar. De hade vackra lådor inredda med små fack för varje krusbär, som kunde bli jättestora. Så stora är inte mina, men de är gott och väl stora som små busktomater. Det till höger kommer från busken med stora bär.

Om ekivoka krusbär, ett ryskt citat och gooseberry fool har jag skrivit tidigare. Men jag skrev inget om uttrycket "to play gooseberry", förmodligen därför att ingen tycks veta exakt varifrån uttrycket kommer  men några antaganden finns här.

"What are you going to do with yourselves today, girls?" asked Philippa, popping into Anne's room one Saturday afternoon.
"We are going for a walk in the park," answered Anne. "I ought to stay in and finish my blouse. But I couldn't sew on a day like this. There's something in the air that gets into my blood and makes a sort of glory in my soul. My fingers would twitch and I'd sew a crooked seam. So it's ho for the park and the pines."
"Does `we' include any one but yourself and Priscilla?"
"Yes, it includes Gilbert and Charlie, and we'll be very glad if it will include you, also."
"But," said Philippa dolefully, "if I go I'll have to be gooseberry, and that will be a new experience for Philippa Gordon."
"Well, new experiences are broadening. Come along, and you'll be able to sympathize with all poor souls who have to play gooseberry often. But where are all the victims?"
"Anne of the Island" av L. M. Montgomery

Och på tal om gooseberry-fool:
And I did fancy that suit, too. But that's just the way. I never do get particular{y fond of anything in this world but what something dreadful happens to it. I had a tame rat when I was a boy, and I loved that animal as only a boy would love an old water-rat; and one day it fell into a large dish of gooseberry-fool that was standing to cool in the kitchen, and nobody knew what had become of the poor creature until the second helping.
ur "Idle Thoughts of an Idle Fellow", 1882

Krusbärsrecept finns det gott om på nätet, liksom i Örjan Armfelt Hansells bok "Mormors sylt och farmors saft". Där kan man bland annat lära sig bästa sättet att torka krusbär — själv föredrar jag marmelad med mycket grapefrukt i.


 

söndag 24 juli 2016

Trafikfara

Mitt val står mellan att införskaffa en lastbil, eller avlägsna gullriset, som skymmer sikten när jag, i min pyttelilla bil, ska köra ut från min uppfart. Eftersom mitt körkort inte gäller för lastbil, så valde jag det senare alternativet. 
När jag fyllt min skottkärra med gullris, och en del lupiner, kom jag att tänka på att om jag skaffade häst och vagn, så skulle jag att sitta högre upp, än i den befintliga bilen. Äter hästar gullris? Det skulle ju vara ett ypperligt sätt att begränsa de invasiva växterna! Nu har jag förstås aldrig själv kört häst och vagn  bara varit passagerare, och det är nog inte riktigt samma sak. Jag får nog finna mig i att avlägsna gullriset, lupinerna, renfanan och balsaminerna manuellt även i fortsättningen. Men visst låter det idylliskt att färdas i lugn takt längs älven och fälten. Fast några män som arbetar på fälten, blir nog svårt att hitta.

He drove past grey-shingled farm-houses in orchards, past hay-fields and groves of oak, past villages with white steeples rising sharply into the fading sky; and at last, after stopping to ask the way of some men at work in a field, he turned down a lane between high banks of goldenrod and brambles. At the end of the lane was the blue glimmer of the river; to the left, standing in front of a clump of oaks and maples, he saw a long tumble-down house with white paint peeling from its clapboards. 
                                             ur "The Age of Innocence" av Edith Wharton
Varje gång jag fyller en skottkärra med lupiner, undrar jag om man inte skulle kunna använda dem till något, men det är knappast något man äter  halmmadrasser (lupinmadrasser), verkar inte heller särskilt attraktivt. Så jag har gett upp tanken på att återanvända dem  ända tills i dag, då jag läser i Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" (1555), att de är rena mirakelmedicinen:

I Norden anse emellertid de flesta, som äro måna om sin hälsa, såsom ett osvikligt medel mot pest  för öfrigt sällsynt där — ett slags mos, som de använda icke blott i pesttider, utan äfven vid hvarje början till någon sjukdom; och det brukar tillagas så: Man tager 1/2 ℔ fuktad, väl stött aloe hepatica eller lefverfärgad aloe, 1/2 uns fin kanel, 1/2 uns mastix, 1/2 uns brända hjorthorn, 1/2 uns centaurea minor, 1/2 uns gentians, 1/2 uns hvit kretisk diptam, 1/2 uns lupin, som skall vara rostad, så att man kan taga af baljan. Allt detta pulvriseras, hvar sort för sig, och därefter blandas det samman. Sedan tager man 5 ℔ honung, som väl skummas af öfver elden i en kopparkastrull. Då den efter kokningen åter blifvit ljum, blandas det ofvannämnda pulvret däri, och sedan rör man noga om det hela, tills det bildar en grötliknande massa. På detta sätt får man ett mos. Om man tidigt på morgonen tager in däraf i godt hvitt vin så mycket som en hasselnöt, så drifver det ut allt gift och alla sjukdomsämnen ur kroppen utan att göra minsta våld på denna. Detta mos har andra underbara verkningar. Genom en lätt utrensning afvärjer det många sjukdomar.

lördag 23 juli 2016

Broomsticks — sommarläsning

Eileen Mayos illustration till "Broomsticks"

Miss Chauncey's cat, Sam, had been with her many years before she noticed anything unusual, anything disturbing, in his conduct. Like most cats who live under the same roof with but one or two humans, he had always been more sagacious than cats of a common household. He had learned Miss Chauncey's ways. He acted, that is, as nearly like a small mortal dressed up in a hairy coat as one could expect a cat to act. He was what is called an 'intelligent' cat.
But though Sam had learned much from Miss Chauncey, I am bound to say that Miss Chauncey had learned very little from Sam. She was a kind, indulgent mistress; she could sew, and cook, and crochet, and make a bed, and read and write and cipher a little. And when she was a girl she used to sing 'Kathleen Mavourneen' to the piano. Sam, of course, could do nothing of this kind.




But then, Miss Chauncey could no more have caught and killed a mouse or a blackbird with her five naked fingers than she could have been Pope of Rome. Nor could she run up a six-foot brick wall, or leap clean from the hearthmat in her parlour on to the shelf of her chimneypiece without disturbing a single ornament, or even tinkling one crystal lustre against another.
Miss Chauncey, och Sam, bor mitt ute på en hed, (i det fulaste hus som någonsin byggts) utan några grannar inom synhåll. Jag känner mig lätt befryndad med miss Chauncey:
As for Miss Chauncey herself, she was a niggardly eater, though much attached to her tea. She made her own bread and cookies. On Saturday a butcher-boy drove up in a striped apron with her Sunday joint; but she was no meat-lover. Her cupboards were full of home-made jams and bottled fruits and dried herbs—everything of that kind, for Post Houses had a nice long strip of garden behind it, surrounded by a high old yellow brick wall.
Miss Chauncey är djupt fäst vid den kolsvarte Sam, och de lever i bästa sämja  ända tills Miss Chauncey börjar lägga märke till att Sam beter sig underligt.

Novellen "Broomsticks" ingår i "Collected Stories for Children" från 1947, för vilken han erhöll "The Carnegie Medal". Jag är inte helt säker på att jag skulle ha uppskattat berättelsen som barn  men nu gör jag det, mycket för det detaljerade småpratet, som gör att berättelsen långsamt tar form. Walter de la Mare skrev ju gärna om det övernaturliga  kanske gör han det även här, men man får aldrig någon förklaring till händelserna.

fredag 22 juli 2016

Katter i konsten

 Henri Matisse med sin katt 

Katten med röd fisk

Marguerite med svart katt, 1910

Flicka på röd soffa med katt. 1938

Katt klipp