Blåbärsår?

Det kanske det är — men inte där jag letade efter bär. Det tog mig en timme att få ihop ett par deciliter — och små var de också.

Kanske berodde det på att någon marodör (från min synpunkt sett) fällt det mesta av skogen där, och nu växte det upp sly överallt.

Det var tur att jag hade älven på ena sidan, så jag kunde orientera mig, för den gamla stigen hade försvunnit, och jag kände inte alls igen mig — utan älven hade jag säker förirrat mig.

Massor med träd hade fällts ungefär en och en halv meter från roten, och kring den höga stubben fanns det band som det stod "kulturmiljö" på. Jag läser om kulturmiljö på Wikipedia, och får inte riktigt ihop begreppen. 

 

Blueberries

 Jakub Godziszewski 

 Blueberries (Haiku)   

Blueberry picking tedious work, 

yet calming 

pleasing to the soul

                                  Melvina Germain

The room opened on a long wooden verandah, with the sea coming in at the windows. It was bare and cool, with a table covered with a coarse checkered cloth and adorned by a bottle of pickles and a blueberry pie under a cage. 

                    ur "The Age of Innocence" av Edith Wharton

BLUEBERRY PIE

Easy

1 baked pie shell, cooled.

1 qt. blueberries

5 oz. currant jelly

5 oz. blackberry-apple jelly

1 c. sour cream

Put blueberries in a cooled shell. Just before serving, spread sour cream over pie.

Trafikfara

Mitt val står mellan att införskaffa en lastbil, eller avlägsna gullriset, som skymmer sikten när jag, i min pyttelilla bil, ska köra ut från min uppfart. Eftersom mitt körkort inte gäller för lastbil, så valde jag det senare alternativet. 

När jag fyllt min skottkärra med gullris, och en del lupiner, kom jag att tänka på att om jag skaffade häst och vagn, så skulle jag att sitta högre upp, än i den befintliga bilen. Äter hästar gullris? Det skulle ju vara ett ypperligt sätt att begränsa de invasiva växterna! Nu har jag förstås aldrig själv kört häst och vagn — bara varit passagerare, och det är nog inte riktigt samma sak. Jag får nog finna mig i att avlägsna gullriset, lupinerna, renfanan och balsaminerna manuellt även i fortsättningen. Men visst låter det idylliskt att färdas i lugn takt längs älven och fälten. Fast några män som arbetar på fälten, blir nog svårt att hitta.

He drove past grey-shingled farm-houses in orchards, past hay-fields and groves of oak, past villages with white steeples rising sharply into the fading sky; and at last, after stopping to ask the way of some men at work in a field, he turned down a lane between high banks of goldenrod and brambles. At the end of the lane was the blue glimmer of the river; to the left, standing in front of a clump of oaks and maples, he saw a long tumble-down house with white paint peeling from its clapboards. 

                                             ur "The Age of Innocence" av Edith Wharton

Varje gång jag fyller en skottkärra med lupiner, undrar jag om man inte skulle kunna använda dem till något, men det är knappast något man äter — halmmadrasser (lupinmadrasser), verkar inte heller särskilt attraktivt. Så jag har gett upp tanken på att återanvända dem — ända tills i dag, då jag läser i Olaus Magnus "Historia om de nordiska folken" (1555), att de är rena mirakelmedicinen:

I Norden anse emellertid de flesta, som äro måna om sin hälsa, såsom ett osvikligt medel mot pest — för öfrigt sällsynt där — ett slags mos, som de använda icke blott i pesttider, utan äfven vid hvarje början till någon sjukdom; och det brukar tillagas så: Man tager 1/2 ℔ fuktad, väl stött aloe hepatica eller lefverfärgad aloe, 1/2 uns fin kanel, 1/2 uns mastix, 1/2 uns brända hjorthorn, 1/2 uns centaurea minor, 1/2 uns gentians, 1/2 uns hvit kretisk diptam, 1/2 uns lupin, som skall vara rostad, så att man kan taga af baljan. Allt detta pulvriseras, hvar sort för sig, och därefter blandas det samman. Sedan tager man 5 ℔ honung, som väl skummas af öfver elden i en kopparkastrull. Då den efter kokningen åter blifvit ljum, blandas det ofvannämnda pulvret däri, och sedan rör man noga om det hela, tills det bildar en grötliknande massa. På detta sätt får man ett mos. Om man tidigt på morgonen tager in däraf i godt hvitt vin så mycket som en hasselnöt, så drifver det ut allt gift och alla sjukdomsämnen ur kroppen utan att göra minsta våld på denna. Detta mos har andra underbara verkningar. Genom en lätt utrensning afvärjer det många sjukdomar.

Ems modeblogg

slår upp portarna och ägnar det första (och sista) modeinlägget åt schalar.

She was a fearless and familiar little thing, who asked disconcerting questions, made precocious comments, and possessed outlandish arts, such as dancing a Spanish shawl dance and singing Neapolitan love-songs to a guitar.
                               The Age of Innocence 
                                                 Edith Wharton

Är det något vi har gott om här i huset så är det schalar — några stickade, men de flesta vävda. 
Kvadratiska, 

rektangulära,  

två sådana här stickade jag för en evighet se'n,

 då när man var tvungen att ha något för

händer, när Stenmark åkte

  

trekantiga och  

V-formade. 

Med fickor och utan fickor.

Så finns ju alla gränsfall, tygstycken med en söm eller ett enkelt näst, blir ett mellanting mellan schal och plagg, en del riktigt fiffiga — andra bara missklädsamma och svårburna. Den på 80-talet,så populära kokongen räknar jag till den senare kategorin. (Dessutom svårfotograferad, både med och utan modell). Filten får väl räknas som en slags schal, jag har ofta använt små kvadratiska filtar och ett skärp som ytterplagg.  
Och nu kommer jag till det som fick mig att tänka på schalar — en väninna skickade mig den här länken till tolv filmsnuttar som visar hur man kan knyta sina schalar.

Var tacksamma för att jag avstår från att visa "dagens klädsel" — skulle någon vara nyfiken, så kan jag berätta att Dickens beskriver mig väl:

Her shawl looked particularly like a tea-leaf after long infusion.
                            från Little Dorrit 

Grattis Edith!

Edith Wharton

24 januari 1862 – 11 augusti 1937

För den som ännu inte upptäckt Edith, kan jag bara rekommendera att skynda över till Gutenberg, som har många av hennes böcker. 

Förutom att hon hade ordet i sin makt, ägnade hon sig åt trädgårdsdesign och inredning, vilket hon även skrev om. Gutenberg har hennes “The Decoration of Houses”.

Vill du lära dig mer om Edith, så låna eller köp “Edith Wharton” av Hermione Lee.