Rägn

Sorlar, sorlar, susar

sommarrägnets sorl

alla trädens våta

blad och knoppar gråta

dropp — dropp — dropp

och därnedan rusar

bäck i sorl och porl

bäck i sorl.

          Gustav Fröding

Rain, 1973 

David Hockney 

Så jag njuter av det svala regnet, här på min trapp är det 17°, det somriga ljudet av det stillsamma strilandet får minnesbanken att spela upp alla barndomens regniga somrar. Tänk att det var extra roligt att bada i regn, som om inte Östersjön var sval nog utan regn, men näst efter att rusa ned till badklipporna när stora båtar passerade, för att få simma i dess svall, så var nog regnet ett av de mest populära nöjena.

Nu nöjer jag mig med att låta minnena skölja över mig medan jag letar rätt på "regniga uttryck"

Then sich berömer och giffuer intit, han är såsom itt moln och wädher vtan regn.

                                             Salomons ordspråk (översättning 1536) 

Smått räghen wäther och.

 Sällan stillas storm vthan Rägn .. Som man elliest säger: Smått rägn, stillar offta stoort wäder. 

Sällan stillas storm vthan Rägn .. Som man elliest säger: Smått rägn, stillar offta. 

Efter regn växer gräs, efter vin snack.       

Regn och besök äro goda, när de icke komma i otid.

komma ur rägnet i takdroppet  

Effter Rägn wäntar man soolskeen.      

 

Bortsett från det sista så är de nya för mig, även om liknande uttryck är vanliga

Ett av mina favoritregnuttryck är:

“The rain it raineth on the just

And also on the unjust fella;

But chiefly on the just, because

The unjust hath the just’s umbrella.”

                                                  Baron Bowen 

som väl är en variant på vad Matteus säger (5:45). Den gamla historien om hur kronprinsessan Dèsirée missuppfattade folkets skanderande när hon 1811 reste genom Skåne, är inte den heller så dum:

"Vi vell ha räjn" tolkade hon som "vive la reine". Men jag kan inte garantera sanningshalten.

Home in the Rain 

Nico Jungman

  Men  nu kommer rägnet, detta härliga rägn som  slår ned, mjukt och varmt och som en hälsning uppifrån, detta ljufva varma, som man skulle vilja dricka eller kläda af sig i.

                                     ur Bläck och saltvatten (1914)

                                                                        av  Albert Engström 

Det är bara att erkänna

att jag har en hel del förutfattade uppfattningar — för när jag kom in i väntrummet, kom jag genast att tänka på Frödings tre kärringer.

Dä satt tre käringer i en backe.
å di va vinne å di va skacke,
di peckte finger, di sträckte nacke
å smala geck satt på alla tre:
"å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!"

                            Gustaf Fröding

Patients Waiting

  Ivy Smith

Fast i mitt fall var det fyra gubbar. Gubbar som jag kunde ha gett mycket för att kunna fotografera, och banda vad de sa'. För där satt de på en rad och diskuterade sina krämpor och delade med sig av sina erfarenheter av vården. Och man säger att fruntimmer är benägna att prata sjukdom! 

En nyårslåt

The Auld Farmer's New Year's Gift to His Auld Mare Maggie 

Richard Ansdell - 1851

En nyårslåt

En var har sin sorg
och jag har min sorg,
och varje år har sin ynkedom.
Av mask, som frätte,
och regn, som vätte,
och sol, som stack, blev vår lada tom.
Men var ej ledsen, min flicka lilla,
det skall väl en gång bli väl igen,
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!

Och gården brände
och lyckan rände
till skogs och där har hon glömt sig kvar.
Och nöd är bitter
och ingen gitter
att hjälpa stackarn som inget har.
Men strunt i svälten, min flicka lilla, vi får väl börja på nytt igen,
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!
                         Gustav Fröding

"Jag gir jäkel i mor!"

Lelle Karl-Johan är vad jag kommer att tänka på när jag läser en artikel om Sharon Standifird, som tröttnade på att hennes söner aldrig besvarade hennes telefonsamtal. Hon konstruerade en app som låste sönernas telefoner, de enda telefonnummer de kan ringa, från den låsta telefonen, är till mor och ett nödnummer.

För den som inte minns Frödings dikt om Lelle Karl-Johan, så har du den här.

 

LELLE KARL-JOHAN

"Lelle Karl-Johan
han skall ni tro, han
brås allt på mej och är from som ett lamm,
klok är han även,
snyter sig i näven
redan som far sin, Karl-Johan, kom fram!

Se, hur han bockar sig,
se, hur det lockar sig
vänt över skulten på lelle Karl-Johan,
jojo, må tro, han
vet allt att vara med folk minsann,
bibliskan kan han
mest som en annan
prost eller präst eller klockare kan.

Säj mej, Karl-Johan, vad lovade Mosen
- tork dej om nosen -
Israels barn, som han förde ur Gosen,
om en vill hedra sin far och mor?

Nu skall ni höra, att lelle Karl-Johan
allt blir en präst, när Karl-Johan blir stor,"
- sade och smekte sin lelle Karl-Johan
mor till Karl-Johan,
men tänk, vill ni tro, han svor
sturigt och lett: "Jag gir jäkel i mor!" 

En konstteori

 Så jag målar, donna Bianca,

ty det roar mig att måla så!
Om det frågas, donna Bianca,
säg: »Det roar honom måla så!—

En pedant från Salamanca
säger säkert: »Det är ingen pli,
ingen skola, donna Bianca,
ingen stil i Juans måleri.

 Vankelmodigt tycks han vanka

med sin pensel ibland allt, som är,
forntid, nutid, donna Bianca,
är den vilsne målarn lika kär.

 Och det friska och det kranka,

skratt och sorgetårar, natt och dag,
klart och mulet, donna Bianca,
målar han med samma välbehag.

Realistisk är hans tanka
och romantisk är den likaså,
ingen enhet, donna Bianca,
är i denna målarkonst att få!»

Säg pedanten, donna Bianca,
att det roar mig att måla så,
arabesken är en ranka
som en stel pedant ej kan förstå.

Gustav Fröding

Ja, det roar mig att låtsas att jag målar. Kanske kan det rent av få mig att överge appen och måla på riktigt.

Dåliga eller tråkiga foton kan bli bättre än originalet — särskilt bilder på mig själv, jag grunnar på om jag kan byta ut fotot i körkortet mot en akvarell.

En litten låt ôm vårn

Ja vårn, ja,

ja vårn, ja,

tjong fadeladeli,

dä ä e fina ti!

Da stecker sä ur jola,

å guschelôv för sola,

ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern,

för talltôppmat dä licker´n

å kongler smaker´n bra.

I vika sprätter abbern

å gädda går å habber´n

å sier: "Tack ska´n ha!"

Å gôbban står i dôra

å sier: "Se gumôra

å tack för sist, fru Sol!"

Å kärngan går å môrker

å planter skôt i bôrker

å kackler ôm "i fjol".

Å bia kommer flygnass

å mörer kommer smygnass,

dä lôfter gôtt tå hägg.

Å kråkan kommer kraxnass

å svalan kommer flaxnass

å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka

å jäntan går te körka

å gôsan går på domp.

Å sjôl går ja i fjälla

å sjonger alltimälla

en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter

å are instrumänter

i löckas salmodi.

Å stompen ä ôm sola

å gläja här på jola,

ja vårn, ja,

ja vårn, ja,

tjong fadeladeli,

dä ä e fina ti.

Gustav Fröding

Hur man förstör lyrik

dikter

.

Ingrid, en av mina väninnor, sa' en gång för länge se'n att hon tyckte illa om när man tonsatte dikter. Jag hade faktiskt aldrig tänkt i de banorna, men var ju tvungen att hålla med om att det inte går att läsa- "Det var dans bort i vägen" utan att höra melodin i huvudet.
För lite se'n förekom tonsatta dikter av Fröding i radiopragrammet Önska i P2,och jag kom att tänka på vår diskussion. Med åren har jag mer och mer kommit att omfatta hennes tankar.
I dag var det dags igen, Önska spelade Erik Blom-bergs vackra dikt "Var inte rädd för mörkret" i en förfärlig tappning.
En dikt, som i nio fall av tio, förlorar pluralformen när den kopieras. Ska man skriva av kan man ju skriva rätt!

Var inte rädd för mörkret

Var­ inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där inte mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

En annan skald som fått sin lyrik massakrerad är Erik Axel Karlfeldt. Den för Karlfeltd så typiska och fantastiska rytmen, går förlorad i alla tonsättningar jag hitintills hört — som i "Väverskan".

Väverskan

Jag väver i flossa
en matta så lång,
som skogarnas mossa,
som rosendegång.
På den skall du vanka
och reda de tankar
som växa till sång.

Jag väver en rya
för ditt gästabudshus,
med djärva och nya
och lustiga krus.
Jag väver dig drällen
att skina om kvällen
under blommor och ljus.

Jag väver dig lakan,
sparlakan, med förlov,
att du längtar från vakan
till din gröna alkov.
Och vill du mig glömma
eller vill du om mig drömma,
så har du mitt lov.

Det sjunger på ängen:
Du gamla fiolin.
Den låter, refrängen,
som "du gamla Fridolin".
Jag väver dig dukar
som om halsen man brukar,
att kläda dig fin.

Och själv står du på gården,
just lik som du var.
Det skimrar av bården,
där skyttelen far.
Det lyser kring din panna.
Kom, ungdom, och stanna!
Kom, sommar, och bliv kvar!

.
Finns det någon som kan läsa Spel-Olles gånglåt utan att börja sjunga den? Kerstin Hed (Hilda Olsson) hör även hon till det poeter vars dikter tonsatts alldeles i onödan.

Där vävdes munkabälte och dräll
där vävdes duken för bordet
tills prosten kom med sitt stora gäll
att tolka det heliga ordet.
Där vävdes in glädje och bröllopsståt —
men trägnast vävdes där efteråt
den tåliga vardagsnyttan.
Den reddes värmande god ,fast kärv
för barnen i stugan, för männens värv
i skogen, smedjan och hyttan.
.............................. ur "En väv"
............................... av Kerstin Hed

När det gäller Fröding så är nog många av oss upp-vuxna med tonsättningarna och kanske betraktar dem mer som visor än dikter, och därför inte reagerar. Men när man plötsligt drabbas av en favoritdikt i en tonskrud som man inte tycker om, då är det värre, och jag undrar varför i all världen man inte kan skriva nya texter avsedda att tonsättas. Klåfingrigt är vad det är att förstöra vackra dikter men jag kan tänka mig att jag är tämligen ensam om de här åsikterna.

Gumman Tö är på hugget

"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.

.................................... Gustav Fröding
.................................... En vårvintervisa

Just nu verkar det som om gumman Tö har bra fart på sin kvast, så jag hoppas verkligen att det inte dröjer en månad till! Och jag hoppas att snön fort-sätter att dunsta bort, som den gör just nu, utan allt för mycket slask. Vår backe är inte rolig vare sig när det blir isbana eller en bottenlös mjuk massa, som det kan bli om tjälen går ur för snabbt.

Jag har alltid undrat varför vi i Skandinavien inte gör lönnsirap. Vi har det rätta klimatet, och nu är det nog dags — nu när det fryser på nätterna och blir plus-grader på dagarna, då stiger saven.

Den här mannen lärde mig att man visst inte måste ha tillgång till sockerlönnar för att göra sirap — man kan tappa alla lönnar och koka ihop saven till sirap. Vilket jag prövade året därpå — i en mycket blygsam skala — jag tror jag fick ihop ungefär en halv kopp sirap. Det behövs 40 liter sav till 1 liter sirap!

Nyss var det vår

Satte jag mig på bergets kam,
spejade ut över fjärden,
såg, huru solen i väster sam,
långt, långt i väster gick färden.
nyss var det vår,
snart ligger höst över världen.
0000000000000 Gustav Fröding