Tålamod

Hur är det, behöver sin själ och ditt sinne förädlas? Jag kan inte garantera någon förädling, men tycker att urvalet är spännande — ibland håller jag med, andra gånger undrar jag hur unge Viktor tänkt sig att just det citatet skulle kunna åstadkomma någon förädling. Boken "Gyllene ord. Sentenser och maximer till själens och sinnets förädling" hittade jag hos Runeberg.
Dagens tema är tålamod.

Tålamod är glädjens port.
                Friedrich Heinrich Jakobi.

        Lättare blir genom tålamod
        Hvadhelst du ej kan förändra.
                Horatius.

Den, som bäst kan tåla, kan också bäst handla.
                J. Milton.

Konsten att kunna vänta är framgångens stora hemlighet.
                Xavier De Maistre.

Sanningen fordrar outtröttlig uppmärksamhet och gifver ofta åt det blygsamma tålamodet hvad hon nekar den förmätna visheten eller det tilltagsna snillet.
                E. L. Bulwer.

Svagheten har fått tålamodet till skydd; kraften går ofta under genom otåligheten.
                E. v. Feuchtersleben. 

En tålig man är bättre än en stark och den, som råder öfver sitt sinne, är bättre än den, som städer vinner.
                Salomo.

Den, som lägger tålamod på bördan, bär lättare, hvad han måste bära.
                Fr. Logau. 

Viktor Lennstrand, 1861 - 1896

Viktor tycks ha varit en intressant person, som hann med en hel del under sitt korta liv. Jag gillar hans uppsyn, nog syns det att han inte bara gjorde och tänkte vad han blev tillsagd att göra och tycka.

Upplyftande tankar

Quentin Blake

b

A well-composed book is a magic 

carpet on which we are wafted to 

a world that we cannot enter in 

any other way 

                         Caroline Gordon (1895-1981)

Stapelvaror?

Bookshelves, 1879

Study for "Edmond Duranty"

b

När det ligger staplar av böcker överallt i 

mitt bibliotek, på golvet, i stolarna o.s.v., 

så beror det på att det nästan är omöjligt 

att låna bokhyllor.
                                       Mark Twain 

Tankar till teet

Honest people don't hide their deeds.

                                               Emily Brontë 

Vi är många som samlar på oss citat — jag krafsar ned dem på lösa lappar, i anteckningsböcker och på diverse ställen i datoren — och lyckas sällan hitta dem när jag behöver dem.

Många är lysande, somliga obegripliga och en hel del låter bra, men jag håller ändå inte med.

Här sitter jag med en kopp oolongte och funderar över vad Emily egentligen menade med ovanstående citat.

Kanske menade hon bara att folk som ägnar sig åt ljusskygga affärer, gör allt för att dölja det. 

 Kanske är det alltför vanligt att människor gör gott gör att kunna framstå som goda personer. Men jag tror mänskligheten om bättre — jag tror att det görs mycket gott i det tysta, hur mycket får vi av naturliga skäl aldrig veta. 

Gumman Tö är på hugget

"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.

.................................... Gustav Fröding
.................................... En vårvintervisa

Just nu verkar det som om gumman Tö har bra fart på sin kvast, så jag hoppas verkligen att det inte dröjer en månad till! Och jag hoppas att snön fort-sätter att dunsta bort, som den gör just nu, utan allt för mycket slask. Vår backe är inte rolig vare sig när det blir isbana eller en bottenlös mjuk massa, som det kan bli om tjälen går ur för snabbt.

Jag har alltid undrat varför vi i Skandinavien inte gör lönnsirap. Vi har det rätta klimatet, och nu är det nog dags — nu när det fryser på nätterna och blir plus-grader på dagarna, då stiger saven.

Den här mannen lärde mig att man visst inte måste ha tillgång till sockerlönnar för att göra sirap — man kan tappa alla lönnar och koka ihop saven till sirap. Vilket jag prövade året därpå — i en mycket blygsam skala — jag tror jag fick ihop ungefär en halv kopp sirap. Det behövs 40 liter sav till 1 liter sirap!

Idag

The more it
SNOWS-tiddely-pom,
The more it
GOES-tiddely-pom
The more it
GOES-tiddely-pom
On
Snowing
00
And nobody
KNOWS-tiddely-pom
How cold my
TOES-tiddely-pom
How cold my
TOES-tiddely-pom
Are
Growing.

...... A.A. Milne

Till tråkighetens försvar

Lyssnar på radio medan jag är huslig – bestämmer mig för att ge programmet en chans, fast jag är irriterad på skratten, tempot och tramsigheten.

Redan innan jag slog på radion hade jag funderat på den underskattade tråkigheten – och nu får jag vatten på min kvarn. Vad får folk i allmänhet och programmakare i synnerhet att tro att allt: programmet, umgänget ja hela livet blir bättre bara för att man skrattar efter var och vartannat ord.
Man ska inte underskatta skrattet – det äkta skrattet – men att tro att bara man skrattar är man glad, är lika illa som att knapra antibiotika så fort man nyser.

Vänjer man ungar vid att det alltid ska hända något – och det ska vara högt tempo och många skratt – så är det väl inte så konstigt om man till slut inte kan springa fortare och skratta högre. Och det är då, inbillar jag mig, man gnyr över att det inte finns något att göra – och för att råda bot på denna fasansfulla sysslolöshet så slår man ut fönster eller eldar upp en skola eller två.

Jag tror att vi mår gott av att ha det lite tråkigt ibland – och då talar jag om den vardagliga mjältsjukan. Bara ordet mjältsjuk får mig förresten på gott humör – jag associerar genast till romaner som är så dåliga att de är läsvärda. Vilket är lite orättvist för jag tror att man kan hitta ordet både i Fredrika Bremers och Louisa May Alcotts böcker. Och då i en salongsfähig variant, så att man för sitt inre öga ser bleka, snörda och sysslolösa damer med luktsaltet i högsta hugg.

Esaias Tegnérs spleen tycks ha varit av allvarligare slag – på nätet kan man hitta flera artiklar som omnämner hans dikt "Mjältsjukan" i samband med psykiatrisk forskning.



Jag stod på höjden av min levnads branter,
Där vattendragen dela sig och gå
Med skummig bölja hän åt skilda kanter;
Klart var där uppe, där var skönt att stå.
Jag såg åt solen och dess anförvanter,
Som, se'n hon slocknat, skina i det blå;
Jag såg åt jorden, hon var grön och härlig,
Och Gud var god och människan var ärlig.


Då steg en mjältsjuk svartalf upp, och plötsligt
Bet sig den svarte vid mitt hjärta fast;
Och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,
Och sol och stjärnor mörknade i hast;
Mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,
Var lund blev gul, var blomsterstängel brast,
All livskraft dog i mitt förfrusna sinne,
Allt mod, all glädje vissnade där inne.


Vad vill mig verkligheten med sin döda,
Sin stumma massa, tryckande och rå?
Hur hoppet bleknat, ack, det rosenröda!
Hur minnet mulnat, ack, det himmelsblå!
Och själva dikten! Dess lindansarmöda,
Dess luftsprång har jag sett mig mätt uppå.
Dess gyckelbilder tillfredsställa ingen,
Lös-skummande från ytan utav tingen.


Dig människosläkte, dig bör jag dock prisa,
Guds avbild du, hur träffande, hur sann!
Två lögner har du likväl till att visa,
En heter kvinna och den andra man.
Om tro och ära finns en gammal visa,
Hon sjunges bäst, när man bedrar varann.
Du himlabarn! hos dig det enda sanna
Är kainsmärket, inbränt på din panna.


Ett läsligt märke av Guds finger skrivet
Vi gav jag förr ej på den skylten akt?
Det går en liklukt genom mänskolivet,
Förgiftar vårens luft och sommarns prakt.
Den lukten är ur graven, det är givet;
Grav muras till, och marmorn ställs på vakt.
Men ack, förruttnelse är livets anda,
Stängs ej av vakt, är överallt till handa.


Säg mig, du väktare, vad natten lider!
Tar det då aldrig något slut därpå?
Halvätne månen skrider jämt och skrider,
Gråtögda stjärnor gå alltjämt och gå.
Min puls slår fort som i min ungdoms tider,
Men plågans stunder hinner han ej slå.
Hur lång, hur ändlös är vart pulsslags smärta!
O, mitt förtärda, mitt förblödda hjärta!


Mitt hjärta? I mitt bröst finns intet hjärta,
En urna blott med livets aska i.
Förbarma dig, du gröna moder Herta,
Och låt den urnan en gång jordfäst bli;
Hon vittrar bort i luften; jordens smärta,
I jorden är hon väl ändå förbi,
Och tidens hittebarn, här satt i skolen,
Får kanske se sin fader – bortom solen.

0000000000000000 Esaias Tegnér,

000000000000000000 Mjältsjukan (1825)

Nu kommer Juni till min fönsterruta.
Hon vandrar över äng av ärenpris.
Och hennes gröna sidenfållar smeka
var ört i mullen, varje strå och ris.
00000000000000000000 Viola Renwall

Skåda, skåda hur det våras.
Snön har smultit, se och märk.
Än en gång skall vi bedåras
Av de gamla underverk.
0000000000 Harriet Löwenhjelm

Gebete für die bösen Tagen

0
Ich bitte Dich nich darum, mein Leid von mir zu nehmen.
Ich bitte Dich um die Kraft, es zu besiegen oder es ertragen können.
Lehre mich, froh zu sein,
Ruhig an bösen Tagen,
Mit jener kühnen Zuversicht,
Die an die schweresten Siege,
An die sanftesten Heilungen glaubt.
Ich bitte Dich nicht darum mein Leid von mir zu nehmen.
Ich bitte Dich um die Kraft, es zu besiegen oder es ertragen können.
000000000000000000000 Lezard

Gib mir ein friedliches Herz.

000

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

Gib mir ein friedliches Herz,
Anspruchslos,
Dankbar für wenig.
Und wenn mein Garten nur ein Gräslein
Zwischen zwei Steinen sein soll,
So lass mich dieses Gräslein lieben.
Mein Gott.
00000000000 Lezard

Tråkig är mitt förnamn

Redan tjuter novemberstormen vid fönstret, himlen är grå, jorden är grå, luften är grå; duvna fåglar, torra löv! Nu blånar nordbons näsa, nu hänger sig engelsmannen, nu fastnar man på vägarna, nu fryser skaldens själ och bergskrevans sista pensé. Nu behövas varma hem och vänliga själar. Elda, elda överallt! November! du är en ful och grämlig gubbe, full av snäsor och frost!
00000000000000000000000(Nina, 1835)
00000000000000000000000Fredrika Bremer

Nog behöver man elda, kommer väl att göra slut på veden om jag fortsätter att brassa på så här.
Det snöade i två minuter i morse men det övergick tack och lov i regn. Vilken tur att vi inte kan påverka vädret — fast det gjorde man visst i Kina under olympiaden — det skulle nog kunna utlösa både grannfejder och världskrig. Jag hör till tråkmånsarna som visserligen tycker att snö är vackert men inte gillar (eller kan) flytta på den. Dessutom är varken kyla eller värme något jag uppskattar — jag skulle nog kunna förevisas som den jämngrå normalsvensken Lagom.

Till säters sig sinker sola ned

DAFFY-DOWN-DILLY

Daffy-down-dilly is new come to town,

With a petticoat green, and a bright yellow gown,

And her white blossoms are peeping around.

.

7878

.

Jag måste tillstå att jag hälsar det svalare vädret med glädje — dels för att jag inte är någon värme fantast men också därför att det håller tillbaka naturen en aning. Jag hinner ändå inte med, våren är en gnutta för hetsig för mig som har mer av sensommar temperament.
Dessutom är jag nog lite nostalgiskt lagd och det här vädret påminner mig om många svunna vårar. Kalla vackra mornar på väg till skolan — och lektioner när jag helt sonika flyttade ut min bänk på balkongen. Medges att det inte var populärt bland lärarna men vi hade så trångt klassrum att det gick att nästan omärkligt flytta hela ekipaget bakåt tills jag satt på balkongen. Utflykter i Hagaparken med en vevgrammofon — eftersom den var antik redan i min ungdom fanns inte många skivor att tillgå — jag minns bara "I Get Ants in My Pants", eller något åt det hållet.

Inbitna "utflyktare" som vi är drog Greta och jag till säters häromdagen. Det var perfekt utflyktsväder och vi njöt av livet i fulla drag.

Med reservation för stavningen i rubriken — kanske blev det nynynorsk.....