Temaknåp med utlottning på juldagen

 

Patron Teodor:
 Å vad var det för ett åkdon, som du hade letat opp åt dej? Det fanns väl inte någe mer gammaldags i hela sta’n, kan jag tro. Låta det barnet åka sex mil i en rapphöna! Låta mej, patron Teodor Fristedt, stå å ropa hurra för en pinnskrinda!
                                                                     ur Dunungen av Selma Lagerlöf

Den enda bekrivning, som jag lyckats hitta, av en rapphöna, är hos Hellquist:
2. rapphöna, numera huvudsakl. om äldre förh., såsom skämtsam anv. av föreg.: ett slags tvåhjulig skjutskärra med en korg av fyra i kvadrat hopfogade brädlappar o. utan fjädrar, t. ex. 1832, Zedritz 1857, N. P. Ödman, S. Lagerlöf osv.; enl. Cronholm 1908 skämts, även kallad ’kärlekens vingar’. Namnets ursprungliga innebörd är oviss o. flertydig. 
Lite förvånande med tanke på att det tycks ha varit ett vanlig namn på en enkel kärra, Hjalmar Berman använder även han ordet i "Herr von Hancken":
Den minsta rapphöna som någonsin rullat på ett par hjul, drogs av en liten liten norrbagge och körsvennen var en otering till pojke, alnen hög som det tycktes.

Och för att få veta vad en otering är, fick jag åter vända mig till Elof Hellquist:
otera, sv. dial., orena, nedsmutsa, oterig, nedsölad, smutsig, även i ä. nsv., t. ex. Bib. 1541, motsv. ä. da. uterig (jfr nda. uterlig), okysk o. d., efter mlty. untér(l)ich, vedervärdig,opassande, till untêre ds. = mhty. unziere, oskön, till ty. zieren, pryda (se det nära besl. lånordet sira). 

Fast nu var det förstås inte rapphönor jag skulle ägna mig åt.

I dagens temaknåp hos Ugglan och boken ska vi utgå från första versen i "The Twelve Days of Christmas" och rekommendera en bok med ett givet tema — frukt, träd eller rapphöna. Som Helena antyder, är det inte lätt att hitta en bok som handlar om en rapphöna, än mindre har en i titeln. Det närmaste jag kan komma är nog "That Quail, Robert" av Margaret A. Stanger, vilken  är en sann berättelse om vakteln Robert. Annars är det ont om hönsfåglar i litteraturen, om man inte räknar in efternamnet Partridge, så jag väljer äpplet och rekommenderar Helene Hanffs bok "Apple of my Eye". 

När Helene en dag inser att hon inte känner sin stad, så bestämmer hon sig för att utforska den — det blev till den här annorlunda guideboken om hennes New York. En bok från 1977, men jag tror ändå att man fortfarande kan ha glädje av den, för Helene är både rolig och grundlig, man får sig lite av stadens historia till livs, och boken har fått mig att hitta till ställen som jag nog inte skulle ha hittat till om jag inte läst den. Men även om man inte har några som helst planer på att besöka New York, så är det en bok som man mycket väl kan läsa hemma i stugvärmen med en karta över New York till hands.

På min önskelista står Peter Wohllebens bok "Trädens hemliga liv" — men jag kunde ju inte gärna skriva om en bok jag ännu inte läst.