Temaknåp med utlottning på juldagen

 

Patron Teodor:
 Å vad var det för ett åkdon, som du hade letat opp åt dej? Det fanns väl inte någe mer gammaldags i hela sta’n, kan jag tro. Låta det barnet åka sex mil i en rapphöna! Låta mej, patron Teodor Fristedt, stå å ropa hurra för en pinnskrinda!
                                                                     ur Dunungen av Selma Lagerlöf

Den enda bekrivning, som jag lyckats hitta, av en rapphöna, är hos Hellquist:
2. rapphöna, numera huvudsakl. om äldre förh., såsom skämtsam anv. av föreg.: ett slags tvåhjulig skjutskärra med en korg av fyra i kvadrat hopfogade brädlappar o. utan fjädrar, t. ex. 1832, Zedritz 1857, N. P. Ödman, S. Lagerlöf osv.; enl. Cronholm 1908 skämts, även kallad ’kärlekens vingar’. Namnets ursprungliga innebörd är oviss o. flertydig. 
Lite förvånande med tanke på att det tycks ha varit ett vanlig namn på en enkel kärra, Hjalmar Berman använder även han ordet i "Herr von Hancken":
Den minsta rapphöna som någonsin rullat på ett par hjul, drogs av en liten liten norrbagge och körsvennen var en otering till pojke, alnen hög som det tycktes.

Och för att få veta vad en otering är, fick jag åter vända mig till Elof Hellquist:
otera, sv. dial., orena, nedsmutsa, oterig, nedsölad, smutsig, även i ä. nsv., t. ex. Bib. 1541, motsv. ä. da. uterig (jfr nda. uterlig), okysk o. d., efter mlty. untér(l)ich, vedervärdig,opassande, till untêre ds. = mhty. unziere, oskön, till ty. zieren, pryda (se det nära besl. lånordet sira). 

Fast nu var det förstås inte rapphönor jag skulle ägna mig åt.

I dagens temaknåp hos Ugglan och boken ska vi utgå från första versen i "The Twelve Days of Christmas" och rekommendera en bok med ett givet tema — frukt, träd eller rapphöna. Som Helena antyder, är det inte lätt att hitta en bok som handlar om en rapphöna, än mindre har en i titeln. Det närmaste jag kan komma är nog "That Quail, Robert" av Margaret A. Stanger, vilken  är en sann berättelse om vakteln Robert. Annars är det ont om hönsfåglar i litteraturen, om man inte räknar in efternamnet Partridge, så jag väljer äpplet och rekommenderar Helene Hanffs bok "Apple of my Eye". 

När Helene en dag inser att hon inte känner sin stad, så bestämmer hon sig för att utforska den — det blev till den här annorlunda guideboken om hennes New York. En bok från 1977, men jag tror ändå att man fortfarande kan ha glädje av den, för Helene är både rolig och grundlig, man får sig lite av stadens historia till livs, och boken har fått mig att hitta till ställen som jag nog inte skulle ha hittat till om jag inte läst den. Men även om man inte har några som helst planer på att besöka New York, så är det en bok som man mycket väl kan läsa hemma i stugvärmen med en karta över New York till hands.

På min önskelista står Peter Wohllebens bok "Trädens hemliga liv" — men jag kunde ju inte gärna skriva om en bok jag ännu inte läst.

Förtrollad av ord

 Ernest Weekely 

omkring 1935 - då när man

visade hur intellektuell man

var genom att hålla i en pipa

Efter att ha läst Karins blogg ett tag, har jag insett att hon är lika besatt av ord och deras ursprung som jag, och flera av mattbesökarna är.
I dag har Karin gett sig i kast med ordet “high-falutin” — och undrar var dess vagga stod. Det lustiga är att jag begav mig ut på exakt samma jakt för bara några dagar sedan. Båda kom vi till den återvändsgränd, som man så ofta hamnar i, när det gäller etymologi — okänt ursprung. Det är alltid lika otillfredsställande, men tänker man efter, så är det väl ändå lite av ett under att man vet så mycket som man gör, om så många ord. 
Jag vände mig till en av husets experter, Ernest Weekely — han är den engelskspråkiga världens motsvarighet till Elof Hellquist, och understundom lika svårbegriplig.  Man får ha ett finger vid förkortningarna, och med tanke på alla citat och hänvisningar är en “Encyclopedia of Literature” bra att ha till hands.
Mitt första möte med Ernest ägde rum i Boulder, Colorado 1982. Jag såg att det låg en bokhandel nära det lilla fik som min mor och jag uppsökt, mors födelsedag var nära förestående, så jag lämnade henne där och gick för att rekognosera. Eftersom jag var på jakt efter ett etymologiskt lexikon, blev det en snabb expedition. Det är ett inköpt som vi haft mycken nytta och glädje av sedan dess.

Med tanke på hur jobbigt det är att skriva av långa texter, med förkortningar och kursiveringar (min skanner talar inte med min dator — dessutom är det svårt att få de här oinbundna böckerna att ligga plant), så kom jag på den ljusa idén att leta efter boken på nätet. Och visst, där finns den. Just "high-falutin" hittar man på sidan 356 ( i den här upplagan). Läs gärna vidare, för ordet under är närbesläktat.
Och Karin, jag undrar om inte du känner igen dig i ett av mina favoritavsnitt ur boken "The Duchess of Bloomsbury Street" av Helene Hanff. (Ett rätt långt avsnitt).

Paket

Läser om Pettas minnen av ame-rikapaket och minns att antal paket i mitt liv. I vår generation är vi nog många som har den sortens min-nen. Nu när portot oftast överstiger värdet av paketets innehåll skickar man nog inte så många paket — varken till eller från Amerika. Det är synd, det var så roligt både att kunna skicka och få ta' emot gåvor — gåvor som oftast inte var dyrbara men som ändå visade att man tänkte på varandra.

När jag var barn fanns en firma i närheten av Hö-torget i Stockholm, som gjorde i ordning och skickade matkorgar över hela världen. Vi skickade varje jul en korg med svenska specialiteter till min morfar. Nu, när vi talar om det, mor och jag, har vi ingen känsla av att det var särskilt dyrt.
Men det översta paket-minnet, är inte ett personligt minne utan sådana som Helene Hanff talar om sin bok 84 Charing Cross. De flesta av er har nog, om inte läst boken, sett filmen eller hört talas om brevväx-lingen mellan Helene Hanff i New York och Frank Doel som arbetade i en bokhandel i London.
Handlingen rör sig mest kring böcker, men eftersom brevväxlingen skedde under efterkrigstiden, då många varor fortfarande var ransonerade i England, skickade Helene Hanff matpaket till personalen i bokhandeln.

Helen Hanff har också skrivit "Apple of My Eye", en bok om New York. En bok som jag gärna rekommen-derar till dem ska ska resa till New York, och som vill se sådant som man inte alltid hittar till på egen hand.

Här kan du läsa ett av mina favoritavsnitt ur boken "The Duchess of Bloomsbury Street" av Helene Hanff. Det är den höga igenkänningsfaktorn som gör det till en favorit.